< اِبْرِنَح 4 >
اَپَرَں تَدْوِشْرامَپْراپْتیح پْرَتِجْنا یَدِ تِشْٹھَتِ تَرْہْیَسْماکَں کَشْچِتْ چیتْ تَسْیاح پھَلینَ وَنْچِتو بھَویتْ وَیَمْ ایتَسْمادْ بِبھِیمَح۔ | 1 |
Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.
یَتو سْماکَں سَمِیپے یَدْوَتْ تَدْوَتْ تیشاں سَمِیپےپِ سُسَںوادَح پْرَچارِتو بھَوَتْ کِنْتُ تَیح شْرُتَں واکْیَں تانْ پْرَتِ نِشْپھَلَمْ اَبھَوَتْ، یَتَسْتے شْروتارو وِشْواسینَ سارْدّھَں تَنّامِشْرَیَنْ۔ | 2 |
Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.
تَدْ وِشْرامَسْتھانَں وِشْواسِبھِرَسْمابھِح پْرَوِشْیَتے یَتَسْتینوکْتَں، "اَہَں کوپاتْ شَپَتھَں کرِتَوانْ اِمَں، پْرَویکْشْیَتے جَنَیریتَے رْنَ وِشْرامَسْتھَلَں مَمَ۔ " کِنْتُ تَسْیَ کَرْمّانِ جَگَتَح سرِشْٹِکالاتْ سَماپْتانِ سَنْتِ۔ | 3 |
Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också: "Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila", och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.
یَتَح کَسْمِںشْچِتْ سْتھانے سَپْتَمَں دِنَمَدھِ تینیدَمْ اُکْتَں، یَتھا، "اِیشْوَرَح سَپْتَمے دِنے سْوَکرِتیبھْیَح سَرْوَّکَرْمَّبھْیو وِشَشْرامَ۔ " | 4 |
Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: "Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk";
کِنْتْویتَسْمِنْ سْتھانے پُنَسْتینوچْیَتے، یَتھا، "پْرَویکْشْیَتے جَنَیریتَے رْنَ وِشْرامَسْتھَلَں مَمَ۔ " | 5 |
här åter heter det: "De skola icke komma in i min vila."
پھَلَتَسْتَتْ سْتھانَں کَیشْچِتْ پْرَویشْٹَوْیَں کِنْتُ یے پُرا سُسَںوادَں شْرُتَوَنْتَسْتَیرَوِشْواساتْ تَنَّ پْرَوِشْٹَمْ، | 6 |
Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,
اِتِ ہیتوح سَ پُنَرَدْیَنامَکَں دِنَں نِرُوپْیَ دِیرْگھَکالے گَتےپِ پُورْوّوکْتاں واچَں دایُودا کَتھَیَتِ، یَتھا، "اَدْیَ یُویَں کَتھاں تَسْیَ یَدِ سَںشْروتُمِچّھَتھَ، تَرْہِ ما کُرُتیدانِیں کَٹھِنانِ مَناںسِ وَح۔ " | 7 |
så bestämmer han genom ordet "i dag" åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan."
اَپَرَں یِہوشُویو یَدِ تانْ وْیَشْرامَیِشْیَتْ تَرْہِ تَتَح پَرَمْ اَپَرَسْیَ دِنَسْیَ واگْ اِیشْوَرینَ ناکَتھَیِشْیَتَ۔ | 8 |
Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.
اَتَ اِیشْوَرَسْیَ پْرَجابھِح کَرْتَّوْیَ ایکو وِشْرامَسْتِشْٹھَتِ۔ | 9 |
Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.
اَپَرَمْ اِیشْوَرو یَدْوَتْ سْوَکرِتَکَرْمَّبھْیو وِشَشْرامَ تَدْوَتْ تَسْیَ وِشْرامَسْتھانَں پْرَوِشْٹو جَنوپِ سْوَکرِتَکَرْمَّبھْیو وِشْرامْیَتِ۔ | 10 |
Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.
اَتو وَیَں تَدْ وِشْرامَسْتھانَں پْرَویشْٹُں یَتامَہَے، تَدَوِشْواسوداہَرَنینَ کوپِ نَ پَتَتُ۔ | 11 |
Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.
اِیشْوَرَسْیَ وادومَرَح پْرَبھاوَوِشِشْٹَشْچَ سَرْوَّسْمادْ دْوِدھارَکھَنْگادَپِ تِیکْشْنَح، اَپَرَں پْراناتْمَنو رْگْرَنْتھِمَجَّیوشْچَ پَرِبھیدایَ وِچّھیدَکارِی مَنَسَشْچَ سَنْکَلْپانامْ اَبھِپْریتانانْچَ وِچارَکَح۔ | 12 |
Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
اَپَرَں یَسْیَ سَمِیپے سْوِییا سْوِییا کَتھاسْمابھِح کَتھَیِتَوْیا تَسْیاگوچَرَح کوپِ پْرانِی ناسْتِ تَسْیَ درِشْٹَو سَرْوَّمیواناورِتَں پْرَکاشِتَنْچاسْتے۔ | 13 |
Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.
اَپَرَں یَ اُچَّتَمَں سْوَرْگَں پْرَوِشْٹَ ایتادرِشَ ایکو وْیَکْتِرَرْتھَتَ اِیشْوَرَسْیَ پُتْرو یِیشُرَسْماکَں مَہایاجَکوسْتِ، اَتو ہیتو رْوَیَں دھَرْمَّپْرَتِجْناں درِڈھَمْ آلَمْبامَہَے۔ | 14 |
Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.
اَسْماکَں یو مَہایاجَکو سْتِ سوسْماکَں دُحکھَے رْدُحکھِتو بھَوِتُمْ اَشَکْتو نَہِ کِنْتُ پاپَں وِنا سَرْوَّوِشَیے وَیَمِوَ پَرِیکْشِتَح۔ | 15 |
Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.
اَتَایوَ کرِپاں گْرَہِیتُں پْرَیوجَنِییوپَکارارْتھَمْ اَنُگْرَہَں پْراپْتُنْچَ وَیَمْ اُتْساہینانُگْرَہَسِںہاسَنَسْیَ سَمِیپَں یامَح۔ | 16 |
Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.