۲ کَرِنْتھِنَح 1

1 اِیشْوَرَسْییچّھَیا یِیشُکھْرِیشْٹَسْیَ پْریرِتَح پَولَسْتِمَتھِرْبھْراتا چَ دْواویتَو کَرِنْتھَنَگَرَسْتھایَے اِیشْوَرِییَسَمِتَیَ آکھایادیشَسْتھیبھْیَح سَرْوّیبھْیَح پَوِتْرَلوکیبھْیَشْچَ پَتْرَں لِکھَتَح۔

Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och brodren Timotheus, den Guds församling som är i Corintho, samt med all helgon, som äro uti hela Achajen:

2 اَسْماکَں تاتَسْییشْوَرَسْیَ پْرَبھورْیِیشُکھْرِیشْٹَسْیَ چانُگْرَہَح شانْتِشْچَ یُشْماسُ وَرْتَّتاں۔

Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

3 کرِپالُح پِتا سَرْوَّسانْتْوَناکارِیشْوَرَشْچَ یوسْمَتْپْرَبھورْیِیشُکھْرِیشْٹَسْیَ تاتَ اِیشْوَرَح سَ دھَنْیو بھَوَتُ۔

Välsignad vare Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, barmhertighetenes Fader, och all hugsvalelses Gud;

4 یَتو وَیَمْ اِیشْوَراتْ سانْتْوَناں پْراپْیَ تَیا سانْتْوَنَیا یَتْ سَرْوَّوِدھَکْلِشْٹانْ لوکانْ سانْتْوَیِتُں شَکْنُیامَ تَدَرْتھَں سوسْماکَں سَرْوَّکْلیشَسَمَیےسْمانْ سانْتْوَیَتِ۔

Som oss hugsvalar i all vår bedröfvelse, att vi ock hugsvala kunne dem, som i allahanda bedröfvelse äro, med den hugsvalelse, der Gud oss med hugsvalar.

5 یَتَح کھْرِیشْٹَسْیَ کْلیشا یَدْوَدْ باہُلْییناسْماسُ وَرْتَّنْتے تَدْوَدْ وَیَں کھْرِیشْٹینَ بَہُسانْتْوَناڈھْیا اَپِ بھَوامَح۔

Ty såsom Christi lidande är mycket kommet öfver oss, så kommer ock mycken hugsvalelse öfver oss genom Christum.

6 وَیَں یَدِ کْلِشْیامَہے تَرْہِ یُشْماکَں سانْتْوَناپَرِتْرانَیوح کرِتے کْلِشْیامَہے یَتوسْمابھِ رْیادرِشانِ دُحکھانِ سَہْیَنْتے یُشْماکَں تادرِشَدُحکھاناں سَہَنینَ تَو سادھَیِشْییتے اِتْیَسْمِنْ یُشْمانَدھِ مَمَ درِڈھا پْرَتْیاشا بھَوَتِ۔

Men hvad vi hafve bedröfvelse eller hugsvalelse, så sker det eder till godo. Är det bedröfvelse, så sker det eder till hugsvalelse och salighet; hvilken salighet är kraftig, om I liden tåleliga, i den måtton som vi lide; är det hugsvalelse, så sker det ock eder till hugsvalelse och salighet; är ock vårt hopp stadigt för eder;

7 یَدِ وا وَیَں سانْتْوَناں لَبھامَہے تَرْہِ یُشْماکَں سانْتْوَناپَرِتْرانَیوح کرِتے تامَپِ لَبھامَہے۔ یَتو یُویَں یادرِگْ دُحکھاناں بھاگِنوبھَوَتَ تادرِکْ سانْتْوَنایا اَپِ بھاگِنو بھَوِشْیَتھیتِ وَیَں جانِیمَح۔

Efter vi vete, att såsom I ären delaktige i lidandet, så varden I ock delaktige i hugsvalelsen.

8 ہے بھْراتَرَح، آشِیادیشے یَح کْلیشوسْمانْ آکْرامْیَتْ تَں یُویَں یَدْ اَنَوَگَتاسْتِشْٹھَتَ تَنْمَیا بھَدْرَں نَ مَنْیَتے۔ تیناتِشَکْتِکْلیشینَ وَیَمَتِیوَ پِیڈِتاسْتَسْماتْ جِیوَنَرَکْشَنے نِرُپایا جاتاشْچَ،

Ty vi vilje icke fördölja eder, käre bröder, vår bedröfvelse, som oss vederfaren är uti Asien; ty vi vore förtungade öfver måtton, och öfver magten, så att vi ock tviflade om lifvet;

9 اَتو وَیَں سْویشُ نَ وِشْوَسْیَ مرِتَلوکانامْ اُتّھاپَیِتَرِیشْوَرے یَدْ وِشْواسَں کُرْمَّسْتَدَرْتھَمْ اَسْمابھِح پْرانَدَنْڈو بھوکْتَوْیَ اِتِ سْوَمَنَسِ نِشْچِتَں۔

Och satte oss så före, att vi skulle visserligen dö; det skedde fördenskull, att vi ingen tröst skola sätta på oss sjelfva, utan på Gud, som uppväcker de döda;

10 ایتادرِشَبھَیَنْکَراتْ مرِتْیو رْیو سْمانْ اَتْرایَتیدانِیمَپِ تْرایَتے سَ اِتَح پَرَمَپْیَسْمانْ تْراسْیَتے سْماکَمْ ایتادرِشِی پْرَتْیاشا وِدْیَتے۔

Hvilken oss af slik död friat hafver, och ännu dageliga friar; och hoppoms på honom, att han skall oss ännu härefter fria,

11 ایتَدَرْتھَمَسْمَتْکرِتے پْرارْتھَنَیا وَیَں یُشْمابھِرُپَکَرْتَّوْیاسْتَتھا کرِتے بَہُبھِ رْیاچِتو یونُگْرَہوسْماسُ وَرْتِّشْیَتے تَتْکرِتے بَہُبھِرِیشْوَرَسْیَ دھَنْیَوادوپِ کارِشْیَتے۔

Genom edra böners hjelp för oss; på det af många personer må ske mycken tack för oss, för den gåfvo som oss gifven är.

12 اَپَرَنْچَ سَںسارَمَدھْیے وِشیشَتو یُشْمَنْمَدھْیے وَیَں ساںسارِکْیا دھِیا نَہِ کِنْتْوِیشْوَرَسْیانُگْرَہیناکُٹِلَتامْ اِیشْوَرِییَسارَلْیَنْچاچَرِتَوَنْتوتْراسْماکَں مَنو یَتْ پْرَمانَں دَداتِ تینَ وَیَں شْلاگھامَہے۔

Ty vår berömmelse är detta, nämliga vårt samvets vittnesbörd, att vi uti enfaldighet och Guds renhet, icke uti köttslig vishet, utan i Guds nåd, hafve vandrat på verldene; men aldramest när eder.

13 یُشْمابھِ رْیَدْ یَتْ پَٹھْیَتے گرِہْیَتے چَ تَدَنْیَتْ کِمَپِ یُشْمَبھْیَمْ اَسْمابھِ رْنَ لِکھْیَتے تَچّانْتَں یاوَدْ یُشْمابھِ رْگْرَہِیشْیَتَ اِتْیَسْماکَمْ آشا۔

Ty vi skrifve eder intet annat, än det I läsen, och tillförene veten. Mig hoppas, att I skolen ock så befinna ( oss ) allt intill ändan;

14 یُویَمِتَح پُورْوَّمَپْیَسْمانْ اَںشَتو گرِہِیتَوَنْتَح، یَتَح پْرَبھو رْیِیشُکھْرِیشْٹَسْیَ دِنے یَدْوَدْ یُشْماسْوَسْماکَں شْلاگھا تَدْوَدْ اَسْماسُ یُشْماکَمَپِ شْلاگھا بھَوِشْیَتِ۔

Såsom I hafven oss endels befunnit; ty vi äro edor berömmelse, såsom ock I ären vår berömmelse, på Herrans Jesu dag.

15 اَپَرَں یُویَں یَدْ دْوِتِییَں وَرَں لَبھَدھْوے تَدَرْتھَمِتَح پُورْوَّں تَیا پْرَتْیاشَیا یُشْمَتْسَمِیپَں گَمِشْیامِ

Och på den förtröstning ville jag kommit till eder tillförene, att jag måtte eder dubbelt vara till vilja;

16 یُشْمَدّیشینَ ماکِدَنِیادیشَں وْرَجِتْوا پُنَسْتَسْماتْ ماکِدَنِیادیشاتْ یُشْمَتْسَمِیپَمْ ایتْیَ یُشْمابھِ رْیِہُودادیشَں پْریشَیِشْیے چیتِ مَمَ وانْچھاسِیتْ۔

Och genom eder fordenskap färdas till Macedonien, och ifrå Macedonien komma till eder igen, och af eder fordras till Judeen.

17 ایتادرِشِی مَنْتْرَنا مَیا کِں چانْچَلْیینَ کرِتا؟ یَدْ یَدْ اَہَں مَنْتْرَیے تَتْ کِں وِشَیِلوکَاِوَ مَنْتْرَیانَ آدَو سْوِیکرِتْیَ پَشْچادْ اَسْوِیکُرْوّے؟

Då jag detta så tänkte, månde jag det göra af någon lössinnighet? Eller månn min anslag vara köttslig? Nej; utan när mig är ja ja; och nej är nej.

18 یُشْمانْ پْرَتِ مَیا کَتھِتانِ واکْیانْیَگْرے سْوِیکرِتانِ شیشےسْوِیکرِتانِ نابھَوَنْ ایتینیشْوَرَسْیَ وِشْوَسْتَتا پْرَکاشَتے۔

Men Gud är trofast, att vårt ord till eder är icke vordet ja och nej.

19 مَیا سِلْوانینَ تِمَتھِنا چیشْوَرَسْیَ پُتْرو یو یِیشُکھْرِیشْٹو یُشْمَنْمَدھْیے گھوشِتَح سَ تینَ سْوِیکرِتَح پُنَرَسْوِیکرِتَشْچَ تَنَّہِ کِنْتُ سَ تَسْیَ سْوِیکارَسْوَرُوپَایوَ۔

Ty Guds Son Jesus Christus, som ibland eder är predikad af oss, nämliga af mig, och Silvano, och Timotheo, hafver icke varit ja och nej, utan det var ja i honom.

20 اِیشْوَرَسْیَ مَہِما یَدْ اَسْمابھِح پْرَکاشیتَ تَدَرْتھَمْ اِیشْوَرینَ یَدْ یَتْ پْرَتِجْناتَں تَتْسَرْوَّں کھْرِیشْٹینَ سْوِیکرِتَں سَتْیِیبھُوتَنْچَ۔

Ty all Guds tillsägelse äro Ja i honom, och äro Amen i honom, Gudi till äro genom oss.

21 یُشْمانْ اَسْماںشْچابھِشِچْیَ یَح کھْرِیشْٹے سْتھاسْنُونْ کَروتِ سَ اِیشْوَرَ ایوَ۔

Men Gud är den oss stadfäster, samt med eder, i Christo och hafver smort oss;

22 سَ چاسْمانْ مُدْرانْکِتانْ اَکارْشِیتْ سَتْیانْکارَسْیَ پَنَکھَرُوپَمْ آتْمانَں اَسْماکَمْ اَنْتَحکَرَنیشُ نِرَکْشِپَچَّ۔

Och förseglat oss, och gifvit uti vår hjerta Andans pant.

23 اَپَرَں یُشْماسُ کَرُناں کُرْوَّنْ اَہَمْ ایتاوَتْکالَں یاوَتْ کَرِنْتھَنَگَرَں نَ گَتَوانْ اِتِ سَتْیَمیتَسْمِنْ اِیشْوَرَں ساکْشِنَں کرِتْوا مَیا سْوَپْراناناں شَپَتھَح کْرِیَتے۔

Jag kallar Gud till vittne på min själ, det jag icke ännu kom till Corinthum, det är skedt fördenskull att jag skonade eder.

24 وَیَں یُشْماکَں وِشْواسَسْیَ نِیَنْتارو نَ بھَوامَح کِنْتُ یُشْماکَمْ آنَنْدَسْیَ سَہایا بھَوامَح، یَسْمادْ وِشْواسے یُشْماکَں سْتھِتِ رْبھَوَتِ۔

Icke att vi äro herrar öfver eder på trones vägna; utan vi äre hjelpare till edor glädje; ty I stån i trone.