มถิ: 5
1 อนนฺตรํ ส ชนนิวหํ นิรีกฺษฺย ภูธโรปริ วฺรชิตฺวา สมุปวิเวศฯ
När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.
2 ตทานีํ ศิเษฺยษุ ตสฺย สมีปมาคเตษุ เตน เตภฺย เอษา กถา กถฺยาญฺจเกฺรฯ
Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
3 อภิมานหีนา ชนา ธนฺยา: , ยตเสฺต สฺวรฺคียราชฺยมฺ อธิกริษฺยนฺติฯ
»Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
4 ขิทฺยมานา มนุชา ธนฺยา: , ยสฺมาตฺ เต สานฺตฺวนำ ปฺราปฺสนฺติฯ
Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.
5 นมฺรา มานวาศฺจ ธนฺยา: , ยสฺมาตฺ เต เมทินีมฺ อธิกริษฺยนฺติฯ
Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
6 ธรฺมฺมาย พุภุกฺษิตา: ตฺฤษารฺตฺตาศฺจ มนุชา ธนฺยา: , ยสฺมาตฺ เต ปริตรฺปฺสฺยนฺติฯ
Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.
7 กฺฤปาลโว มานวา ธนฺยา: , ยสฺมาตฺ เต กฺฤปำ ปฺราปฺสฺยนฺติฯ
Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.
8 นิรฺมฺมลหฺฤทยา มนุชาศฺจ ธนฺยา: , ยสฺมาตฺ ต อีศฺจรํ ทฺรกฺษฺยนฺติฯ
Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.
9 เมลยิตาโร มานวา ธนฺยา: , ยสฺมาตฺ ต อีศฺจรสฺย สนฺตานเตฺวน วิขฺยาสฺยนฺติฯ
Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
10 ธรฺมฺมการณาตฺ ตาฑิตา มนุชา ธนฺยา, ยสฺมาตฺ สฺวรฺคียราเชฺย เตษามธิกโร วิทฺยเตฯ
Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.
11 ยทา มนุชา มม นามกฺฤเต ยุษฺมานฺ นินฺทนฺติ ตาฑยนฺติ มฺฤษา นานาทุรฺวฺวากฺยานิ วทนฺติ จ, ตทา ยุยํ ธนฺยา: ฯ
Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.
12 ตทา อานนฺทต, ตถา ภฺฤศํ หฺลาทธฺวญฺจ, ยต: สฺวรฺเค ภูยำสิ ผลานิ ลปฺสฺยเธฺว; เต ยุษฺมากํ ปุราตนานฺ ภวิษฺยทฺวาทิโน'ปิ ตาทฺฤคฺ อตาฑยนฺฯ
Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.
13 ยุยํ เมทินฺยำ ลวณรูปา: , กินฺตุ ยทิ ลวณสฺย ลวณตฺวมฺ อปยาติ, ตรฺหิ ตตฺ เกน ปฺรกาเรณ สฺวาทุยุกฺตํ ภวิษฺยติ? ตตฺ กสฺยาปิ การฺยฺยสฺยาโยคฺยตฺวาตฺ เกวลํ พหิ: ปฺรกฺเษปฺตุํ นราณำ ปทตเลน ทลยิตุญฺจ โยคฺยํ ภวติฯ
I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.
14 ยูยํ ชคติ ทีปฺติรูปา: , ภูธโรปริ สฺถิตํ นครํ คุปฺตํ ภวิตุํ นหิ ศกฺษฺยติฯ
I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg?
15 อปรํ มนุชา: ปฺรทีปานฺ ปฺรชฺวาลฺย โทฺรณาโธ น สฺถาปยนฺติ, กินฺตุ ทีปาธาโรปรฺเยฺยว สฺถาปยนฺติ, เตน เต ทีปา เคหสฺถิตานฺ สกลานฺ ปฺรกาศยนฺติฯ
Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset.
16 เยน มานวา ยุษฺมากํ สตฺกรฺมฺมาณิ วิโลกฺย ยุษฺมากํ สฺวรฺคสฺถํ ปิตรํ ธนฺยํ วทนฺติ, เตษำ สมกฺษํ ยุษฺมากํ ทีปฺติสฺตาทฺฤกฺ ปฺรกาศตามฺฯ
På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.
17 อหํ วฺยวสฺถำ ภวิษฺยทฺวากฺยญฺจ โลปฺตุมฺ อาคตวานฺ, อิตฺถํ มานุภวต, เต เทฺว โลปฺตุํ นาคตวานฺ, กินฺตุ สผเล กรฺตฺตุมฺ อาคโตสฺมิฯ
I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.
18 อปรํ ยุษฺมานฺ อหํ ตถฺยํ วทามิ ยาวตฺ โวฺยมเมทิโนฺย รฺธฺวํโส น ภวิษฺยติ, ตาวตฺ สรฺวฺวสฺมินฺ สผเล น ชาเต วฺยวสฺถายา เอกา มาตฺรา พินฺทุเรโกปิ วา น โลปฺสฺยเตฯ
Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.
19 ตสฺมาตฺ โย ชน เอตาสามฺ อาชฺญานามฺ อติกฺษุทฺรามฺ เอกาชฺญามปี ลํฆเต มนุชำญฺจ ตไถว ศิกฺษยติ, ส สฺวรฺคียราเชฺย สรฺเวฺวภฺย: กฺษุทฺรเตฺวน วิขฺยาสฺยเต, กินฺตุ โย ชนสฺตำ ปาลยติ, ตไถว ศิกฺษยติ จ, ส สฺวรฺคียราเชฺย ปฺรธานเตฺวน วิขฺยาสฺยเตฯ
Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.
20 อปรํ ยุษฺมานฺ อหํ วทามิ, อธฺยาปกผิรูศิมานวานำ ธรฺมฺมานุษฺฐานาตฺ ยุษฺมากํ ธรฺมฺมานุษฺฐาเน โนตฺตเม ชาเต ยูยมฺ อีศฺวรียราชฺยํ ปฺรเวษฺฏุํ น ศกฺษฺยถฯ
Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.
21 อปรญฺจ ตฺวํ นรํ มา วธี: , ยสฺมาตฺ โย นรํ หนฺติ, ส วิจารสภายำ ทณฺฑาโรฺห ภวิษฺยติ, ปูรฺวฺวกาลีนชเนภฺย อิติ กถิตมาสีตฺ, ยุษฺมาภิรศฺราวิฯ
I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.'
22 กินฺตฺวหํ ยุษฺมานฺ วทามิ, ย: กศฺจิตฺ การณํ วินา นิชภฺราเตฺร กุปฺยติ, ส วิจารสภายำ ทณฺฑาโรฺห ภวิษฺยติ; ย: กศฺจิจฺจ สฺวียสหชํ นิรฺพฺโพธํ วทติ, ส มหาสภายำ ทณฺฑาโรฺห ภวิษฺยติ; ปุนศฺจ ตฺวํ มูฒ อิติ วากฺยํ ยทิ กศฺจิตฺ สฺวียภฺราตรํ วกฺติ, ตรฺหิ นรกาคฺเนา ส ทณฺฑาโรฺห ภวิษฺยติฯ (Geenna g1067)
Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna. (Geenna g1067)
23 อโต เวทฺยา: สมีปํ นิชไนเวเทฺย สมานีเต'ปิ นิชภฺราตรํ ปฺรติ กสฺมาจฺจิตฺ การณาตฺ ตฺวํ ยทิ โทษี วิทฺยเส, ตทานีํ ตว ตสฺย สฺมฺฤติ รฺชายเต จ,
Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager dig till minnes att din broder har något emot dig,
24 ตรฺหิ ตสฺยา เวทฺยา: สมีเป นิชไนไวทฺยํ นิธาย ตไทว คตฺวา ปูรฺวฺวํ เตน สารฺทฺธํ มิล, ปศฺจาตฺ อาคตฺย นิชไนเวทฺยํ นิเวทยฯ
så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
25 อนฺยญฺจ ยาวตฺ วิวาทินา สารฺทฺธํ วรฺตฺมนิ ติษฺฐสิ, ตาวตฺ เตน สารฺทฺธํ เมลนํ กุรุ; โน เจตฺ วิวาที วิจารยิตุ: สมีเป ตฺวำ สมรฺปยติ วิจารยิตา จ รกฺษิณ: สนฺนิเธา สมรฺปยติ ตทา ตฺวํ การายำ พเธฺยถา: ฯ
Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du bliver kastad i fängelse.
26 ตรฺหิ ตฺวามหํ ตถฺถํ พฺรวีมิ, เศษกปรฺทเก'ปิ น ปริโศธิเต ตสฺมาตฺ สฺถานาตฺ กทาปิ พหิราคนฺตุํ น ศกฺษฺยสิฯ
Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven.
27 อปรํ ตฺวํ มา วฺยภิจร, ยเทตทฺ วจนํ ปูรฺวฺวกาลีนโลเกภฺย: กถิตมาสีตฺ, ตทฺ ยูยํ ศฺรุตวนฺต: ;
I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.'
28 กินฺตฺวหํ ยุษฺมานฺ วทามิ, ยทิ กศฺจิตฺ กามต: กาญฺจน โยษิตํ ปศฺยติ, ตรฺหิ ส มนสา ตไทว วฺยภิจริตวานฺฯ
Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
29 ตสฺมาตฺ ตว ทกฺษิณํ เนตฺรํ ยทิ ตฺวำ พาธเต, ตรฺหิ ตนฺเนตฺรมฺ อุตฺปาฏฺย ทูเร นิกฺษิป, ยสฺมาตฺ ตว สรฺวฺววปุโษ นรเก นิกฺเษปาตฺ ตไวกางฺคสฺย นาโศ วรํฯ (Geenna g1067)
Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna. (Geenna g1067)
30 ยทฺวา ตว ทกฺษิณ: กโร ยทิ ตฺวำ พาธเต, ตรฺหิ ตํ กรํ ฉิตฺตฺวา ทูเร นิกฺษิป, ยต: สรฺวฺววปุโษ นรเก นิกฺเษปาตฺ เอกางฺคสฺย นาโศ วรํฯ (Geenna g1067)
Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna. (Geenna g1067)
31 อุกฺตมาเสฺต, ยทิ กศฺจินฺ นิชชายำ ปริตฺยกฺตฺตุมฺ อิจฺฉติ, ตรฺหิ ส ตไสฺย ตฺยาคปตฺรํ ททาตุฯ
Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'
32 กินฺตฺวหํ ยุษฺมานฺ วฺยาหรามิ, วฺยภิจารโทเษ น ชาเต ยทิ กศฺจินฺ นิชชายำ ปริตฺยชติ, ตรฺหิ ส ตำ วฺยภิจารยติ; ยศฺจ ตำ ตฺยกฺตำ สฺตฺริยํ วิวหติ, โสปิ วฺยภิจรติฯ
Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.
33 ปุนศฺจ ตฺวํ มฺฤษา ศปถมฺ น กุรฺวฺวนฺ อีศฺจราย นิชศปถํ ปาลย, ปูรฺวฺวกาลีนโลเกโภฺย ไยษา กถา กถิตา, ตามปิ ยูยํ ศฺรุตวนฺต: ฯ
Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.'
34 กินฺตฺวหํ ยุษฺมานฺ วทามิ, กมปิ ศปถํ มา การฺษฺฏ, อรฺถต: สฺวรฺคนามฺนา น, ยต: ส อีศฺวรสฺย สึหาสนํ;
Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron',
35 ปฺฤถิวฺยา นามฺนาปิ น, ยต: สา ตสฺย ปาทปีฐํ; ยิรูศาลโม นามฺนาปิ น, ยต: สา มหาราชสฺย ปุรี;
ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';
36 นิชศิโรนามฺนาปิ น, ยสฺมาตฺ ตไสฺยกํ กจมปิ สิตมฺ อสิตํ วา กรฺตฺตุํ ตฺวยา น ศกฺยเตฯ
ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart;
37 อปรํ ยูยํ สํลาปสมเย เกวลํ ภวตีติ น ภวตีติ จ วทต ยต อิโต'ธิกํ ยตฺ ตตฺ ปาปาตฺมโน ชายเตฯ
utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.
38 อปรํ โลจนสฺย วินิมเยน โลจนํ ทนฺตสฺย วินิมเยน ทนฺต: ปูรฺวฺวกฺตมิทํ วจนญฺจ ยุษฺมาภิรศฺรูยตฯ
I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.'
39 กินฺตฺวหํ ยุษฺมานฺ วทามิ ยูยํ หึสกํ นรํ มา วฺยาฆาตยตฯ กินฺตุ เกนจิตฺ ตว ทกฺษิณกโปเล จเปฏาฆาเต กฺฤเต ตํ ปฺรติ วามํ กโปลญฺจ วฺยาโฆฏยฯ
Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom;
40 อปรํ เกนจิตฺ ตฺวยา สารฺธฺทํ วิวาทํ กฺฤตฺวา ตว ปริเธยวสเน ชิฆฺฤติเต ตสฺมายุตฺตรียวสนมปิ เทหิฯ
och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med;
41 ยทิ กศฺจิตฺ ตฺวำ โกฺรศเมกํ นยนารฺถํ อนฺยายโต ธรติ, ตทา เตน สารฺธฺทํ โกฺรศทฺวยํ ยาหิฯ
och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom.
42 ยศฺจ มานวสฺตฺวำ ยาจเต, ตไสฺม เทหิ, ยทิ กศฺจิตฺ ตุภฺยํ ธารยิตุมฺ อิจฺฉติ, ตรฺหิ ตํ ปฺรติ ปรำมุโข มา ภู: ฯ
Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig.
43 นิชสมีปวสินิ เปฺรม กุรุ, กินฺตุ ศตฺรุํ ปฺรติ เทฺวษํ กุรุ, ยเทตตฺ ปุโรกฺตํ วจนํ เอตทปิ ยูยํ ศฺรุตวนฺต: ฯ
I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.'
44 กินฺตฺวหํ ยุษฺมานฺ วทามิ, ยูยํ ริปุวฺวปิ เปฺรม กุรุต, เย จ ยุษฺมานฺ ศปนฺเต, ตาน, อาศิษํ วทต, เย จ ยุษฺมานฺ ฤตียนฺเต, เตษำ มงฺคลํ กุรุต, เย จ ยุษฺมานฺ นินฺทนฺติ, ตาฑยนฺติ จ, เตษำ กฺฤเต ปฺรารฺถยธฺวํฯ
Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder,
45 ตตฺร ย: สตามสตาญฺโจปริ ปฺรภากรมฺ อุทายยติ, ตถา ธารฺมฺมิกานามธารฺมฺมิกานาญฺโจปริ นีรํ วรฺษยติ ตาทฺฤโศ โย ยุษฺมากํ สฺวรฺคสฺถ: ปิตา, ยูยํ ตไสฺยว สนฺตานา ภวิษฺยถฯ
och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.
46 เย ยุษฺมาสุ เปฺรม กุรฺวฺวนฺติ, ยูยํ ยทิ เกวลํ เตเวฺวว เปฺรม กุรุถ, ตรฺหิ ยุษฺมากํ กึ ผลํ ภวิษฺยติ? จณฺฑาลา อปิ ตาทฺฤศํ กึ น กุรฺวฺวนฺติ?
Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma?
47 อปรํ ยูยํ ยทิ เกวลํ สฺวียภฺราตฺฤเตฺวน นมต, ตรฺหิ กึ มหตฺ กรฺมฺม กุรุถ? จณฺฑาลา อปิ ตาทฺฤศํ กึ น กุรฺวฺวนฺติ?
Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma?
48 ตสฺมาตฺ ยุษฺมากํ สฺวรฺคสฺถ: ปิตา ยถา ปูรฺโณ ภวติ, ยูยมปิ ตาทฺฤศา ภวตฯ
Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.» Se Domstol i Ordförkl.
