ibriNaH 11
1 vizvAsa AzaMsitAnAM nizcayaH, adRzyAnAM viSayANAM darzanaM bhavati|
Men tron är en viss förlåtelse på det som man hoppas, och intet tvifla om det man icke ser.
2 tena vizvAsena prAJco lokAH prAmANyaM prAptavantaH|
Genom henne hafva de gamle fått vittnesbörd.
3 aparam Izvarasya vAkyena jagantyasRjyanta, dRSTavastUni ca pratyakSavastubhyo nodapadyantaitad vayaM vizvAsena budhyAmahe| (aiōn g165)
Genom trona besinnom vi, att verlden är fullbordad genom Guds ord; så att allt det man ser, är vordet af intet. (aiōn g165)
4 vizvAsena hAbil Izvaramuddizya kAbilaH zreSThaM balidAnaM kRtavAn tasmAccezvareNa tasya dAnAnyadhi pramANe datte sa dhArmmika ityasya pramANaM labdhavAn tena vizvAsena ca sa mRtaH san adyApi bhASate|
Genom trona offrade Abel Gudi större offer än Cain; med hvilko han fick vittnesbörd att han var rättfärdig, då Gud gaf om hans gåfvor vittnesbörd; och genom henne talar han ännu, ändock han död är.
5 vizvAsena hanok yathA mRtyuM na pazyet tathA lokAntaraM nItaH, tasyoddezazca kenApi na prApi yata IzvarastaM lokAntaraM nItavAn, tatpramANamidaM tasya lokAntarIkaraNAt pUrvvaM sa IzvarAya rocitavAn iti pramANaM prAptavAn|
Genom trona vardt Enoch borttagen, så att han icke skulle se döden, och fans intet, derföre att Gud borttog honom; ty förr än han borttagen var, hade han fått vittnesbörd att han täcktes Gudi.
6 kintu vizvAsaM vinA ko'pIzvarAya rocituM na zaknoti yata Izvaro'sti svAnveSilokebhyaH puraskAraM dadAti cetikathAyAm IzvarazaraNAgatai rvizvasitavyaM|
Ty utan trona är omöjeligit täckas Gudi. Ty den till Gud komma vill, han måste tro att Gud är, och att han lönar dem som söka honom.
7 aparaM tadAnIM yAnyadRzyAnyAsan tAnIzvareNAdiSTaH san noho vizvAsena bhItvA svaparijanAnAM rakSArthaM potaM nirmmitavAn tena ca jagajjanAnAM doSAn darzitavAn vizvAsAt labhyasya puNyasyAdhikArI babhUva ca|
Genom trona ärade Noe Gud, och beredde arken, till sins hus salighet, då han fick Guds befallning om de ting som icke syntes; genom hvilken ( ark ) han fördömde verldena, och vardt den rättfärdighets arfvinge, som af trone är.
8 vizvAsenebrAhIm AhUtaH san AjJAM gRhItvA yasya sthAnasyAdhikArastena prAptavyastat sthAnaM prasthitavAn kintu prasthAnasamaye kka yAmIti nAjAnAt|
Genom trona vardt Abraham lydig, då han kallad vardt till att utgå i det land, som han få skulle till arfs; och for ut, och visste icke hvart han komma skulle.
9 vizvAsena sa pratijJAte deze paradezavat pravasan tasyAH pratijJAyAH samAnAMzibhyAm ishAkA yAkUbA ca saha dUSyavAsyabhavat|
Genom trona var han en främling uti det landet honom lofvadt var, lika som uti ett främmande land, bodde uti tabernakel, med Isaac och Jacob, som medarfvingar voro till samma löfte;
10 yasmAt sa IzvareNa nirmmitaM sthApitaJca bhittimUlayuktaM nagaraM pratyaikSata|
Ty han vänte efter en stad, som grund hade; hvilkens byggomästare och skapare är Gud.
11 aparaJca vizvAsena sArA vayotikrAntA santyapi garbhadhAraNAya zaktiM prApya putravatyabhavat, yataH sA pratijJAkAriNaM vizvAsyam amanyata|
Genom trona fick ock Sara kraft till att afla, och födde öfver sin ålders tid; ty hon höll honom trofastan, som det lofvat hade.
12 tato heto rmRtakalpAd ekasmAt janAd AkAzIyanakSatrANIva gaNanAtItAH samudratIrasthasikatA iva cAsaMkhyA lokA utpedire|
Derföre vordo ock af enom, som i den måtton död var, månge födde, såsom stjernorna på himmelen, och som sanden är i hafsstrandene, den otalig är.
13 ete sarvve pratijJAyAH phalAnyaprApya kevalaM dUrAt tAni nirIkSya vanditvA ca, pRthivyAM vayaM videzinaH pravAsinazcAsmaha iti svIkRtya vizvAsena prANAn tatyajuH|
I trone äro desse alle döde, och hafva dock intet fått af löftet; utan sett det fjerran efter, och trott deruppå och låtit sig nöja, bekännande sig vara gäster och främmande på jordene.
14 ye tu janA itthaM kathayanti taiH paitRkadezo 'smAbhiranviSyata iti prakAzyate|
Ty de som sådant säga, gifva tillkänna att de söka ett fädernesland.
15 te yasmAd dezAt nirgatAstaM yadyasmariSyan tarhi parAvarttanAya samayam alapsyanta|
Och om de hade det ment, der de utgångne voro, hade de väl haft tid att vända tillbaka.
16 kintu te sarvvotkRSTam arthataH svargIyaM dezam AkAGkSanti tasmAd IzvarastAnadhi na lajjamAnasteSAm Izvara iti nAma gRhItavAn yataH sa teSAM kRte nagaramekaM saMsthApitavAn|
Men nu begära de ett bättre, det är, det himmelska. Derföre skämmes icke Gud kallas deras Gud; ty han hafver beredt dem en stad.
17 aparam ibrAhImaH parIkSAyAM jAtAyAM sa vizvAseneshAkam utsasarja,
Genom trona offrade Abraham Isaac, när han försökt vardt; och offrade enda sonen, då han hade fått löftet;
18 vastuta ishAki tava vaMzo vikhyAsyata iti vAg yamadhi kathitA tam advitIyaM putraM pratijJAprAptaH sa utsasarja|
Om hvilken sagdt var: Uti Isaac skall dig din säd kallad varda;
19 yata Izvaro mRtAnapyutthApayituM zaknotIti sa mene tasmAt sa upamArUpaM taM lebhe|
Och tänkte, att Gud kunde ock väl uppväcka ifrå de döda; deraf tog han ock honom igen till en liknelse.
20 aparam ishAk vizvAsena yAkUb eSAve ca bhAviviSayAnadhyAziSaM dadau|
Genom trona välsignade Isaac Jacob och Esau, om tillkommande ting.
21 aparaM yAkUb maraNakAle vizvAsena yUSaphaH putrayorekaikasmai janAyAziSaM dadau yaSTyA agrabhAge samAlambya praNanAma ca|
Genom trona, då Jacob dödde, välsignade han båda Josephs söner; och tillbad det öfversta på hans spiro.
22 aparaM yUSaph caramakAle vizvAsenesrAyelvaMzIyAnAM misaradezAd bahirgamanasya vAcaM jagAda nijAsthIni cAdhi samAdideza|
Genom trona, då Joseph dö skulle, talade han om Israels barns utgång; och gaf befallning om sin ben.
23 navajAto mUsAzca vizvAsAt trAn mAsAn svapitRbhyAm agopyata yatastau svazizuM paramasundaraM dRSTavantau rAjAjJAJca na zaGkitavantau|
Genom trona vardt Moses fördold, i tre månader, af sina föräldrar, då han född var; derföre att de sågo att han var ett dägeligit barn, och fruktade intet Konungens bud.
24 aparaM vayaHprApto mUsA vizvAsAt phirauNo dauhitra iti nAma nAGgIcakAra|
Genom trona, då Moses var stor vorden, nekade han sig vara Pharaos dotterson;
25 yataH sa kSaNikAt pApajasukhabhogAd Izvarasya prajAbhiH sArddhaM duHkhabhogaM vavre|
Och ville mycket heldre lida bedröfvelse med Guds folk, än till en tid hafva lust i syndene;
26 tathA misaradezIyanidhibhyaH khrISTanimittAM nindAM mahatIM sampattiM mene yato hetoH sa puraskAradAnam apaikSata|
Och höll Christi försmädelse för större rikedom, än de håfvor uti Egypten; ty han såg efter lönen.
27 aparaM sa vizvAsena rAjJaH krodhAt na bhItvA misaradezaM paritatyAja, yatastenAdRzyaM vIkSamANeneva dhairyyam Alambi|
Genom trona öfvergaf han Egypten, intet fruktandes Konungens vrede; ty han höll sig vid den han icke såg, såsom han honom sett hade.
28 aparaM prathamajAtAnAM hantA yat svIyalokAn na spRzet tadarthaM sa vizvAsena nistAraparvvIyabalicchedanaM rudhirasecanaJcAnuSThitAvAn|
Genom trona höll han Påska, och blodsutgjutelse, på det han, som drap allt det förstfödt var, skulle intet komma vid dem.
29 aparaM te vizvAsAt sthaleneva sUphsAgareNa jagmuH kintu misrIyalokAstat karttum upakramya toyeSu mamajjuH|
Genom trona gingo de genom det röda hafvet, såsom på torra landet; hvilket de Egyptier ock försökte, och drunknade.
30 aparaJca vizvAsAt taiH saptAhaM yAvad yirIhoH prAcIrasya pradakSiNe kRte tat nipapAta|
Genom trona föllo murarna i Jericho, då man i sju dagar omkring gångit hade.
31 vizvAsAd rAhabnAmikA vezyApi prItyA cArAn anugRhyAvizvAsibhiH sArddhaM na vinanAza|
Genom trona förgicks icke den skökan Rahab med de otrogna, då hon de spejare anammat hade med frid.
32 adhikaM kiM kathayiSyAmi? gidiyono bArakaH zimzono yiptaho dAyUd zimUyelo bhaviSyadvAdinazcaiteSAM vRttAntakathanAya mama samayAbhAvo bhaviSyati|
Och hvad skall jag mer säga? Tiden vorde mig för stackot, när jag förtälja skulle om Gideon, om Barak, och Simson, och Jephthah, och David, och Samuel, och Propheterna;
33 vizvAsAt te rAjyAni vazIkRtavanto dharmmakarmmANi sAdhitavantaH pratijJAnAM phalaM labdhavantaH siMhAnAM mukhAni ruddhavanto
Hvilke genom trona hafva vunnit Konungarike, gjort rättfärdighet, fått löfte, igenstoppat lejons mun;
34 vahnerdAhaM nirvvApitavantaH khaGgadhArAd rakSAM prAptavanto daurbbalye sabalIkRtA yuddhe parAkramiNo jAtAH pareSAM sainyAni davayitavantazca|
Eldskraft utsläckt, svärdsegg undkommit, äro kraftige vordne af svaghetene, äro starke vordne i stridene, hafva nederlagt främmande härar.
35 yoSitaH punarutthAnena mRtAn AtmajAn lebhire, apare ca zreSThotthAnasya prApterAzayA rakSAm agRhItvA tADanena mRtavantaH|
Qvinnorna hafva igenfått sina döda utaf uppståndelsen; somlige vordo sönderslagne, och hafva ingen förlossning velat anamma, på det de skulle få uppståndelsen, som bättre är.
36 apare tiraskAraiH kazAbhi rbandhanaiH kArayA ca parIkSitAH|
Somlige hafva lidit spott och hudflängning, och dertill bojor och fängelse;
37 bahavazca prastarAghAtai rhatAH karapatrai rvA vidIrNA yantrai rvA kliSTAH khaGgadhArai rvA vyApAditAH| te meSANAM chAgAnAM vA carmmANi paridhAya dInAH pIDitA duHkhArttAzcAbhrAmyan|
Vordo stenade, sönderhuggne, genomstungne, döde för svärd; hafva gångit i fårskinn och getskin, fattige, trängde, bedröfvade;
38 saMsAro yeSAm ayogyaste nirjanasthAneSu parvvateSu gahvareSu pRthivyAzchidreSu ca paryyaTan|
Hvilkom verlden icke värdig var; och hafva gått elände i ökner, och i berg, och i skrefvor, och i jordkulor.
39 etaiH sarvvai rvizvAsAt pramANaM prApi kintu pratijJAyAH phalaM na prApi|
Alle desse hafva genom trona fått vittnesbörd, och hafva dock icke fått löftet;
40 yataste yathAsmAn vinA siddhA na bhaveyustathaivezvareNAsmAkaM kRte zreSThataraM kimapi nirdidize|
Derföre att Gud hade föresett om oss något det bättre var; att de icke utan oss skulle fullkomnade varda.
A Dove is Sent Forth from the Ark
