Holy Bible Aionian Edition® ~ Sakachep---Sakachep-Bible ~ Luke Chapter 23

< Luke 23 >

1 Hanchu, ântûpngei murdi an inthoia, Pilat makunga Jisua an tuonga.

Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum;

2 “Hi mi hin, kin mingei anôk tieng a ruoia, Caesar kôma khom chôiruol chôi no roi,” a tipea. “Mapêna, ama reng Messiah rêng ki ni ântia, kin sûr ani,” tiin an nôna.

Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung.

3 Pilat'n, “Judangei rêng mo nani?” tiin a rekela. Hanchu, “Ani, mi ni ti zoi hate” tiin a thuona.

Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.

4 Hanchu, Pilat'n, Ochaisingei le mipui ngei kôma, “Hi mi hih theiloi mintumna rang abi reng mu mu-ung” a tipe ngeia.

Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen.

5 Hannisenla, anni han, “Galilee ram renga phutin hi mun dên rakin Judea ram pumpuia, a minchua, a minjêla,” tiin an nôn uol uola.

Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit.

6 Hanchu, Pilat'n ha chong hah a riet lehan, “Galilee mi mo ni ni” tiin a rekela.

Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man.

7 Galilee rama mi ani iti a rietin chu, Herod kôma a tîra; Herod khom Jerusalema a om lâitak ani.

Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden.

8 Jisua a mûn chu a râisân oka, a thurchi a lei rieta, amu rang a nuomna a lei sôt zoi sikin. Jisua sininkhêl mu rang khom a sabei sa ani.

Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom.

9 Masikin, Herod'n chong rekelna tamtak a neia, ania, Jisua'n thuon maka.

Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet.

10 Ochai Inlalngei le Balam minchupungei mântieng an hôn thîna, Jisua an nôn uol uola.

Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom.

11 Herod le a râlmingeiin Jisua an phenênga, esêl takin tusiem thonân an manga; male kancholi inchuol an minhaka, Pilat kôm an tîr nôk zoi.

Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.

12 Hâni lelea han Herod le Pilat hah mal an inchanga, ma mâna han chu râla lei om an ni.

Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.

13 Hanchu, Pilat'n Ochaisingei, ruoipungei, mipui ngei a koitûpa.

Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;

14 An kôma, “Hi mi hin mipui ngei aletieng a ruoisiet, tiin ko kôm nin hong tuonga, ania, hin nin makung renga ke ena, nin nôn lam angin ite theiloina man mu-ung.

Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före;

15 Herod khomin a theiloina man maka, masikin ei kôma a hongtîr nôk ani. Athina rang dôrin hi mi hin ite tho minchâina nei mak.

Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.

16 Masikin jêm ka ta mojôk ki tih” a tia.

Derföre vill jag näpsan och släppan.

17 (Kalkân kût rachamin Pilat'n mi intâng inkhat an rangin a mojôk pe ngâi ani)

Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös.

18 Mipui ngeiin an hêta, “That roh, kin rangin Barabbas mi mojôk pe roh” an tia.

Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;

19 Barabbas chu khopuia injêlna le mithat sika jêlina intâng ani.

Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.

20 Pilat'n chu Jisua mojôk rang a nuom sikin, mipui ngei kôma atharin a ti nôka.

Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.

21 Hannisenla, an hêtkhuma, “Khrosa jêmdel roh, Khrosa jêmdel roh” an tia.

Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.

22 Pilat'n, avoithumnân, an kôma, “Imo a tho minchâina? Athina rangin a minchâina mu mu-ung! jêm ka ta, mojôk ki tih,” a tia.

Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.

23 Hannisenla, rôl inring theidôrin, Jisua chu khrosa jêmdel rangin an ti ngita. Hanchu an iniekin a mene zoia.

Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.

24 An ngên lam angin Pilat'n aroi a masata;

Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;

25 an nuom lam angin, injêlna sika mithata intângpu a mojôk pea, Jisua chu an ning an nuoma an lo rangin an kôma a pêk ngei zoi.

Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja.

26 Hanchu, râlmingeiin Jisua an tuonga, an se lâiin a riming Simon Cyrene mi khosûng renga khopuilien hong pan an tonga. An sûra, khros an min ruputa, Jisua nûka an min lôna.

Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.

27 Mipui tamtakin an jûia, an lâia nupang senkhat ngei chu an châa, an chapa.

Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.

28 Jisua'n an tieng ânheia, “Jerusalem nupangngei o, micha no roi, nangni le nin nâingei rangin chap roi.

Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn.

29 Nikhuo a hong tung tir zoi, mingeiin, ‘nupang a chingngei, nâi vong ngâi loi ngei, nâi neiloingei chu an ralvân asa pe bah na!’ la tîng an tih.

Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit.

30 Ha tikin chu mingeiin muolngei kôma, ‘Ni del roh,’ la tîng an tih. Muolngei kôma, ‘Ni thup roh’ la tîng an tih.

Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss.

31 Thing aringa luo hi ang takin a thôn te, achâr vanga te i ang takin mo tho ta nih,” a tia.

Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra?

32 Hanchu, midang inik, mipuoloi, ama leh that sa rangin an tuonga.

Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas.

33 Hanchu, “Luru mun” an ti mun an tungin chu mahan Jisua khrosa an jêmdela, mipuoloi inik a voitieng inkhat a chang tieng inkhat.

Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra.

34 Jisua'n, “O Pa, ngâidam ngei roh, imo an tho an riet loi kêng,” a tia. Hanchu taruo sânin a puon an insema.

Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem.

35 Hanchu mipui indingin an thîra, Juda ruoipungeiin, “Mi dangngei chu a mojôk ngâia, Pathien ithang, ani tatakin chu, a thenin jôk rese” tiin an êroa.

Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade.

36 Râlmingei khomin an khorâia; a kôma an honga ju thûr an pêka.

Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom;

37 A chunga, “Judangei rêng na nîn chu ne theiin jôk roh bah!” an tia.

Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf.

38 A chunga, “Hi mi hih Judangei Rêng ani” iti miziek a oma.

Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung.

39 Mipuoloi inkhat an makhâi han êro chongin a kôma, “Messiah nimak che mo? jôk inla, keini khom mi mojôk sa roh” a tia.

Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss.

40 Inkhatpa han a ngoa a kôma, “Pathien ni chi loi mo? Ama leh in-ang banga dûk min mintong hih.

Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen?

41 Eini chu ei sintho man ei man rangtum piel ei man ani, aniatachu, ama chu ite tho minchâina nei mak,” a tia.

Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort.

42 Hanchu, Jisua kôma, “Jisua Rêngin nu juong tikin ni riettit roh,” a tia.

Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike.

43 Hanchu, Jisua'n a kôma, “Chong kên khâm, avien ko kôma Paridise'a om ni tih,” a tipea.

Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis.

44 Hanchu, sûnlâi dâr sômleinik renga kholoi dârthum dênin, nisa avâr ân ngama, ram pumpui a jîngkhap zoi.

Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman.

45 Hanchu, Biekina puonjâr hah inikin a kêrphata.

Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu.

46 Jisua'n rôl inring takin ânieka, “O Pa, na kuta ka ratha ka bâng,” a tia. Mahah a ti zoiin chu a rang achat zoi.

Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan.

47 Hanchu, râlmi ulienpu han neinun omtie a mûn chu, “Inkhel loiin midik ani khet” tiin Pathien a minpâk zoia.

Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man.

48 Ha enhoi ithîra mipui intûpngei han neinun omtie an mûn chu, ngâisieta rôp ruchumin an in tieng an kîr nôk zoi.

Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen.

49 Jisua mêlrietngei le nupangngei murdi Galilee ram renga ama hong jûingeiin lâtaka indingin an thîra.

Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå.

50 Hanchu Judea ram, Arimathea khuo mi a riming Joseph a oma. Ama hah midik, mi mirit om, Pathien Rêngram juong tung rang lei ngâk mi ania. Roijêkpungei lâia mi inkhat nikhomrese an roi masat lam le an sintho lam nuom loi mi ani.

Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man;

Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike;

52 Pilat kôma a sea Jisua ruok a zonga.

Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen;

53 Hanchu ruok hah a musuma, rosom puonin a thoma, thân, lungkuo ihel tute la minjâlna ngâi loia a min jâla.

Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit.

54 Hanchu, sûn rangnga ni ania, Sabath ni phut rang ani zoia.

Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå.

55 Galilee ram renga nupang Jisua hong jûi ngei hah Joseph ngei leh an sea, thân le Jisua ruok an dar tie khom an mua.

Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var;

56 Hanchu ina an sea, mirimhoi le sariekngei ruok pol rangin an sinsiema. Balam angin Sabathnin chu an ingam zoi.

Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.

Go to > Bookmark / Concordance / Maps / Report Issue

Jesus is Presented to the People

The world's first Holy Bible un-translation!