John 12
1 Kalkân kût rang sûnruk motona Jisua chu thina renga a kaithoi Lazarus omna Bethany khuoa a sea.
Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.
2 Ama rangin kholoibu nêk rang an mintuo pea, Martha hah bu-an, semin a san ngeia, Lazarus chu dosânga Jisua bukhalâi otpui ngei lâia inkhat ani.
Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.
3 Hanchu Mary'n nard sariek mirimhoi man luttak liter in-ang a hong chôia, Jisua ke a buoka, a sam leh a ke a hûi pea. Ha sariek mirimhoi han insûng pumpui asip zit zoi.
Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.
4 Jisua ruoisingei lâia inkhat Judas Iscariot, ama a minsûr rangpu han,
Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:
5 “Hi sariek mirimhoi hih ithomo duli razanthumin juorin male inrieng ngei kôm a pêk loi?” a tia.
Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?
6 Hi chong hih inrieng ngei rang lunghâng ân shak sika a ti nimaka, inru ani sika ani. Ha mi han sumkok a chôia asûnga sum hah ama rangin a lâk ngâi sikin ani.
Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
7 Aniatachu, Jisua'n a kôm, “Rokôk no roh! a dôn hih phûma ko om nia rangin rê rese.
Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
8 Inrieng ngei chu nin kôma om tit rang an ni, kei chu nin kôm om bang no ning,” a tia.
Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
9 Mi tamtakin Bethany khuoa Jisua a om ti an rietin chu Jisua mu rangin le Lazarus Jisua'n thina renga a kaithoi nôkpu mu sa rangin an sea.
Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
10 Hanchu Ochaisingei han Lazarus khom that sa rangin an bôka,
Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
11 ama sika Juda tamtakin anni ngei hengin Jisua an iem zoi sikin.
Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
12 Anangtûka chu Kalkân kût khohoia hong loko tamtakin Jisua Jerusalema a hong ti an rieta.
Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
13 Masikin letûmbuongei an chôia ama lamdon rangin an sea, “Hosanna! Pumapa riminga juongpu chu Pathien'n satvur rese! Pathien'n Israel Rêngpa satvur rese!” tiin an inieka.
Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
14 Jisua'n sakuording inkhat a mua, a chunga a chuonga, Pathien Lekhabu'n ati anghan,
Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
15 “Chi no roh, Zion khopuilien! Ne Rêng hah sakuordingte, chunga chuongin a hong ani.”
Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
16 Ha chong hah aphut han chu a ruoisingeiin riet thei mak ngeia; aniatachu Jisua inlaltakin inthoiin a om suo tena chu Pathien Lekhabu'n ama chungroi a lei miziek ani ti le a chunga ha anga han an lei tho ti an riet zoi.
Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
17 Jisua'n Lazarus thân renga a koi suoka, thina renga a kaithoi lâia mipui om ngei han a thurchi an misîr tir zoia.
Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.
18 Ha sininkhêl hah an riet sikin mipui ngeiin an lei don ani.
Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.
19 Hanchu Phariseengei han, “En ta u, ite chang khâi mak me! En roi, rammuol pumpuiin ama kêng an jûi zoi hi!” an tia.
Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.
20 Khohoia Pathien chubaimûk ranga Jerusalema hong se ngei lâia han Greekngei senkhat an oma.
Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;
21 Anni ngei han Philip (Galilee rama Bethsaida khuo mi) kôm an sea, “Pu, Jisua mu kin nuom,” tiin an ngêna.
De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.
22 Philip a sea male Andrew ava rila, male anruonin an sea, Jisua an va rila.
Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
23 Jisua'n an kôm, “Miriem Nâipasal inlaltaka a om zora atung zoi.
Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
24 Chongdiktak nangni ki ril: buhûm pila a tâka athi nônchu aramalin aom chien ngâi, athin vai kêng tamtakin ânra ngâi.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
25 Tukhom an ringna moroi kaiin machân an ta, tukhom rammuola an ringna min pâm loi kaiin kumtuong ringna dôn tit an tih. (aiōnios g166)
Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
26 Tukhom ki sintho nuom kaiin chu mi jûi ngêt rese ngei, masikin ki sinthopu ngei chu ko omna an om sa theina rangin. Tukhom ki sintho ngâi kai chu ka Pa'n mirit tho ngei atih.
Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
27 “Atûn hin ku mulung akâng male imo ki ti rang ani zoi? ‘Pa, hi zora hih ku chunga mi mintung pe no roh ki ti rang mini’? Aniatachu, hi dûktuong rang piela juong ki ni, masika han hi dûktuongna zora hih palin ke se rang ani.
Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
28 Pa, ni riming roiinpuina juong mintung roh!” a tia. Hanchu invân renga rôl ajuon ringa, “Ko roiinpuina ku juong mintung zoi, la juong mintung nôk ki tih,” a tia.
Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
29 Lokongei a kôla ânding ngei han ma rôl hah an rieta, male an lâia senkhatin, khuonri kêng ani an tia, adangngeiin chu, “Vântîrtonin a chongpui kêng!” an tia.
Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
30 Aniatachu Jisua'n an kôm, “Ma rôl ha keima ranga ajuon ring nimaka, nangni ngei rang kêng ani.
Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
31 Atûn hin hi rammuol roijêkin aom rang zora ani zoi; hi rammuol roijêkpu khom hi atûn, pai nîng atih.
Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
32 Pilchung renga makhâiin ko om tikin chu mi murdi ki tieng kaikuoi ki tih,” a tia.
Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
33 (Hi chong hih thina a tuong rangtie riet theina ranga a ti ani.)
Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
34 Mipuingeiin a kôm, “Kin Balam lekhabu'n Messiah chu tuonsôtin ring tit atih” tiin mi ril ngâi. Hanchu, kho angin mo nangman, “Miriem Nâipasal hi târin om atih, ni ti thei? Hi Miriem Nâipasal hih tumo ani?” tiin an thuona. (aiōn g165)
Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? (aiōn g165)
35 Jisua'n a thuona, “Vâr hi chomolte chu nin lâia la om nîng atih. Vâr nin dôn lâiin lêng roi, masika han ijîngin nangni adê loina rangin; tukhom ijînga a lônin chu a sena riet ngâi mak.
Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
36 Vâr nin dôn lâihin vâr hi iem ta roi, avâr mingei nin ni theina rangin,” a tia. Jisua'n hi chong hih a ti suole chu a thengpata, an mu thei loina ranga a vânthup zoi.
Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
37 An mitmua sininkhêlngei tamtak a sin suonûk khomin anni ngei han ama iem mak ngeia,
Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
38 masikin dêipu Isaiah lei ti hah ahong tung adik theina rangin: “Pumapa, kin thurchi misîr tumo a iema? Tu chunga mo Pumapa'n arnak a minlang?”
Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
39 Male masika hi an iem thei loi ani, Isaiah nanâkin a tia:
Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
40 “Pathien'n an mit a mincho pe ngeia male an mulungbôkngei khom a min môl pe ngei sa, masikin an mitin an mu loina rang, le an mulungbôkngei khomin an rietthei loina rangin, male ko kôm an hônhei nôk duoia, ke lei mindam ngei theina rangin, Pathien'n a tia.”
Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
41 Isaiah han Jisua roiinpuina a mu le a thurchi a misîr sikin hi chong hih a ti ani.
Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.
42 Nikhomsenla Juda rachamneipu tamtak ngeiin Jisua an iem zoia; hannirese Phariseengei sikin misîr minlang ngam mak ngeia, ma anghan ani nônchu synagog renga khâipaiin an om rang ani.
Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.
43 Pathien pomna nêkin munisi pomna an min lut uol ani.
Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.
44 Jisua'n rôl inringtakin a tia, “Tukhom mi iempu chu keima mi iem vai niloiin mi tîrpu khom a iem sa ani.
Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.
45 Tukhom keima mi mu chu mi tîrpu khom a mu sa ani.
Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.
46 Rammuola hin vâr angin ku juong ani, masikin tukhom mi iem ngei murdi chu ijînga an om loina rangin.
Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.
47 Tukhom ku thurchi misîr a rieta a jôm loi khom nisenla, keiman an roijêk no ning. Rammuol roijêk ranga juong ni mu unga, rammuol sanminring ranga juong kêng ki ni.
Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.
48 Tukhom keima me henga, ku thurchi misîr pomloi ngei chu anni ngei roijêk rangin mi inkhat aom. Ku thurchi misîr ha sûn nûktaka chu anni ngei roijêkpu la ning atih!
Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.
49 Mahi adik ani, asikchu Keima ka rachamin ite misîr ngâi mu unga, ka Pa mi tîrpu'n kêng ki ti rang le ki misîr rang chong mi pêk ngâi ani.
Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.
