< Sinthongei 23 >
1 Paul'n roijêkpungei hah a en ngita, “Ka champui Isrealngei aviensûn ten hin Pathien mâkunga sielesarietna diktak dônin ko tho rang ngei murdi ko hong tho ani,” a tia.
Då såg Paulus på Rådet, och sade: I män och bröder, jag hafver vandrat för Gudi uti ett godt samvet, allt intill denna dag.
2 Ochai Inlaltak Ananias han, Paul kôma inding ngei kôm han Paul hah a bâikuo bên pe roi, a ti pe ngeia.
Då böd den öfverste Presten Ananias dem som der när stodo, att de skulle slå honom på munnen.
3 Paul'n a kôm, “Nangma, bang rusûk minchekpu Pathien'n nang bên atih, a tia. Mahan nên sunga Balam anga roijêk rangin nên sunga balam khêlin mi min bên rang ni ti mo!” a tipea.
Då sade Paulus till honom: Gud skall slå dig, du hvitmenada vägg. Sitter du och skall döma mig efter lagen, och bjuder slå mig emot lagen?
4 Paul kôm inding ngei han, Paul kôm han “Pathien Ochai Inlaltak khom jâ loiin khoi ithomo no ngo,” an tia.
Och de der när stodo sade: Bannar du Guds öfversta Prest?
5 Paul'n “Ka champuingei Ochai Inlaltak ani ti ki riet loi sika kêng, Pathien lekhabu'n ‘Ni mi, roijêkpungei chunga chong saloi ni ti rang nimak ati,’” a tia.
Då sade Paulus: Jag visste icke, käre bröder, att han var öfverste Prest; ty det är skrifvet: Du skall icke banna dins folks öfversta.
6 Paul'n Sadduceengei senkhat, Pharisee ngei senkhat le anni ti a riet lechu, roijêkpungei lâia han inringtakin “Ka champui Isrealngei keima Pharisee ki ni, Pharisee nâipasal ki ni, keiman mithi inthoinôkna aom ti sabeina ko dôn sikin ma angtaka intakna ko om ani,” a ti pe ngeia.
Och efter Paulus väl visste, att en part af dem voro Sadduceer, och annan parten Phariseer, ropade han inför Rådet: I män och bröder, jag är en Pharisee, och en Pharisees son; jag varder dömder för hoppet och de dödas uppståndelses skull.
7 Maha a ti suole chu, Pharisee ngei le Sadduceengei bâiinkhamin pâl inikin an insena.
Och då han det sagt hade, vardt en tvedrägt emellan de Phariseer och de Sadduceer; och hopen vardt söndrad.
8 (Sadduceengeiin chu mithi inthoinôkna reng om mak, vântîrtonngei, rathangei ommak, aniatachu Pharisee ngeiin chu anin thumin an iem sikin.)
Ty de Sadduceer säga, att ingen uppståndelse är, och ingen Ängel, och ingen Ande; men de Phariseer bekänna båda.
9 Hanchu an iniek hah ânring uola, Pharisee tienga Balam minchupungei senkhat an indinga asân an makhala, “Hi miriem hih a tho minchâina khoite mu mak me, vântîrton le ratha'n a chongpui tatak khom nisenla khoimo asiet?” an tia.
Och så vardt ett stort rop. Och de Skriftlärde af det Phariseiska parti stodo upp, och begynte kämpas, och sade: Vi finnom intet ondt med den mannen; om så kan hända, att Anden hafver talat med honom, eller en Ängel, så låt oss icke strida emot Gud.
10 Hanchu asân an inkhal sikin Paul hah khêr nôinek ni ngei tiin râlmi ulientak han a chia, râlmingei hah lokongei lâia han juong sea, Paul hah hong tuonga kulpui sûng tieng tuong pai rangin chong a pêka.
Och efter det begynte varda ett stort upplopp, fruktade öfverste höfvitsmannen, att de skulle sönderslita Paulum, och lät krigsknektarna gå ned, och rycka honom bort ifrå dem, och föra honom i lägret.
11 Mani jân han Pumapa hah, Paul kôm a juon dinga, a kôm, “Chi no roh! Jerusalema ko chong ni min riet angdên han Rom khopuia khom ko chong la min riet nôk ni tih,” a tipea.
Om nattena derefter stod Herren när honom, och sade: Var vid ett godt mod, Paule; ty såsom du hafver vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.
12 Anangtûk jînga chu Juda senkhatngei an intûpkhôma, huongvâr an sina Paul an that mân chu ite sâkloi rang nêkloi rang tiin khomâk an insâma.
Då dager vardt, slogo sig tillhopa någre af Judarna, och förbannade sig, att de varken äta eller dricka skulle, tilldess de hade dräpit Paulum.
13 Ma anga tho ngei hi mi sômminli nêkin an tama.
Och voro mer än fyratio män, som så hade svorit sig tillhopa.
14 Hanchu anni ngei hah ochaisingei le upangei kôm an sea, “Paul kin that mân chu ite sâkloi rang nêkloi rangin khomâk kin insâm ke ani zoi.
Desse gingo till de öfversta Presterna, och till de äldsta, och sade: Vi hafve, vid förbannelse, bepligtat oss sjelfva ingenting smaka, tilldess vi hafve dräpit Paulum.
15 Masikin atûn hin, nangnin roijêkpungei le a roi asa uola jêk rang angin Paul hi nin kôm juong tuong rangin Rom râlmi ulientak kôm chong hong pêk roi, nin kôm a juong tung mân khom lei that rangin kin insiem suo ke ani zoi,” an tia.
Så mån I nu förkunna öfversta höfvitsmannenom och Rådet, att han hafver honom fram för oss i morgon, lika som vi ville få veta något vissare om honom; men förr än han kommer fram, äre vi redo till att dräpa honom.
16 Hannirese ma thurchingei hah Paul a tupa'n a lei rieta, kulpui sûnga a va lûta, Paul a va rîla.
Då Pauli systerson hörde sådana försåt, kom han, och gick in i lägret, och bådade det Paulo.
17 Hanchu Paul han râlmi razakhat ruoipu inkhat a koia, “Hi ruotharte hi râlmi ulientak kôm tuong roh, râlmi ulientak kôma chong khat ril rang a dôn,” a tipea.
Då kallade Paulus till sig en af de underhöfvitsmän, och sade: Haf denna ynglingen bort till öfversta höfvitsmannen; ty han hafver något undervisa honom.
18 Râlmi ulientakpu kôm a tuonga, “Intâng ina ompu Paul han mi koia hi ruotharte hi no kôm hong thak rangin mi tia, no kôm hin chong inkhat ril rang a dôn tiin chong mi be sa,” a tia.
Och han tog honom med sig, och hade honom till öfversta höfvitsmannen, och sade: Paulus, som bunden är, kallade mig till sig, och bad att jag skulle hafva denna ynglingen till dig, som något hafver säga dig.
19 Râlmi ulientak han a kut a sûra, mun ânkilna uola a tuonga “Imo mi ril rang no dôn,” tiin a rekela.
Då tog öfversta höfvitsmannen honom vid handena, och gick afsides med honom, och frågade honom: Hvad är det som du hafver undervisa mig?
20 Ama han, “Juda rachamneipungei Paul a roi hi adik uola jêk rang tiin nangtûka roijêkpungei kôma tuong rang minlêmin nang an hong zong rang ani.
Då sade han: Judarna hafva samfällt sig att de vilja bedja dig, att du skall i morgon låta Paulum komma ut för Rådet, såsom de ville utfråga något vissare om honom.
21 Hannirese an chong lei don no roh, an lâia mi sômminli nêka tam uolin Paul an that mân chu ite sâkloi rang nêkloi rang tiin chong an inkhâm, atûn hin that rangin an insiem chak kêng ani zoi no chong vai ke an ngâk,” a tipea.
Men lyd dem intet; ty mer än fyratio män af dem vilja vara i försåt för honom, de sig förbannat hafva, att de icke skola äta eller dricka, tilldess de hafva dräpit honom; och nu äro de redo, och vänta att du det utlofva skall.
22 Râlmi ulientak han, “Hi thurchi hi ko kôma ni misîr pêna chu tute kôm misîr khâi no roh,” tiin chong a bea. Male ruotharte hah a min se zoi.
Sedan lät öfversta höfvitsmannen ynglingen gå sina färde, och böd honom att han för ingom säga skulle, att han honom sådant undervist hade;
23 Hanchu, “Râlmi razanik ruoipu inik a kôia, avien jân, dârkuo dôrin Caesarea se rangin râlmi razanik le, sakor chung chuong thei sômsari le isei a chôi râlmi razanik insiem roi,
Och kallade till sig två underhöfvitsmän, och sade: Görer redo tuhundrade krigsknektar, att de fara till Cesareen; och sjutio resenärar, och tuhundrade skyttar, till tredje timman på natten.
24 Mapêna han Felix kôm a tung ngêt theina rangin, Paul a chuongna rang sakorngei khom mintuo pe sa rangin chong a be sa zoi.”
Och tillreder någon fartyg, der man kan sätta Paulum uppå, att de måga föra honom oskaddan till landshöfdingan Felicem.
25 Male Râlmi ulienpu han, hi anghin lekhamuthuon a mizieka.
Och skref ett bref vid detta sinnet:
26 “Claudius Lysias Râiôt jâ omtak Felix: chibai a pêk.
Claudius Lysias, dem mägtiga landshöfdinganom Felici, helso.
27 Hi miriem hih Judangei an sûra, that rang an ti lâitakin ka râlmingei juong kêlsuo rangin ke sea, Rom mi ani ti ki riet sikin ko hong sanminjôka.
Denna mannen hade Judarna gripit, och ville dödat honom; och der kom jag till med krigsfolket, och tog honom ifrå dem, efter jag förnam att han var en Romare.
28 An nônna bi riet rang ku nuom sikin, an roijêkpungei kôm khom ku tuonga.
Och när jag ville veta sakena, som de hade emot honom, lät jag honom komma inför deras Råd.
29 Anni an balama a lekti sikin an nôn pai ani ti ki rieta, hannirese thi rak rang dôr le intâng ina omna rang dôr ite minchâi mak.
Så fann jag att han skyllder vardt om någor spörsmål i deras lag; och dock ingen skuld hade, som död eller häktelse värd var.
30 Male Judangei that rangin an pût tit ti min rîla, masikin no kôm ku juongtîr kelen ani. A nônpungei khom a thurchi misîr rang a nônpungei murdi chu no kôm hong misîr rangin chong ke pêk ngei,” a tia.
Och vardt mig undervist om försåt, som Judarna hade beställt för honom; och straxt sände jag honom till dig, och böd hans åklagare att, hvad de hafva emot honom, det skola de säga dig. Farväl.
31 Hanchu râlmingeiin a chongpêk angin Paul hah an tuonga mani jân han Antipatris khuo an tungpuia.
Då togo krigsknektarna Paulum, efter som dem befaldt var, och förde honom om nattena till Antipatridem.
32 Anangtûka chu râlmi kea se ngei hah chu rukulpui tieng an kîr nôka, sakor chunga chuong mingei vai hah Paul sepui tit rangin an oma.
Och dagen derefter läto de resenärarna följa honom, och de kommo igen i lägret.
33 Hanchu Caesarea an tuonga, Râiôt kôm lekha hah an pêka, male Paul ha khom a kuta an bang kelena.
När de kommo till Cesareen, och fingo landshöfdingan brefvet, hade de ock desslikes Paulum fram för honom.
34 Râiôt'n lekha hah a pore suole chu Paul omna ram a rekela, Cililia ram mi ani ti a riet lechu a kôm,
Då landshöfdingen hade läsit brefvet, och frågat honom, af hvad land han var, och hade förstått, att han var af Cilicien, sade han:
35 “Nang nônpungei an juong tung lehan no roi hih keiman rangâi ki tih,” a tipea. Hanchu Paul hah râiôt omna munpuia han dara vêng bang rangin chong a pêk ngeia.
Jag vill höra dig, när dine åklagare komma ock tillstädes; och lät förvara honom uti Herodis Rådhus.