< Sinthongei 17 >
1 Paul le Silas hah Amphipolis le Apollonia an khêla. Thessalonika an tunga. Mahan Judangei Synagog taka ava oma.
Och då de foro genom Amphipolis och Apollonien, kommo de till Thessalonica, der en Judasynagoga var.
2 Paul'n a tho ngâi balam anghan an kôm a lûta, sabbathnia voithum Pathien lekhabu renga asân a sûtpuiin,
Der gick Paulus in till dem, efter som hans seder var; och i tre Sabbather talade han för dem utu Skrifterna;
3 Messiah chu dûktonga thina renga ânthoinôk rang piel ani ti a rilminthâra, a minlang ngâia, “Hi Jisua, nin lâia ku phuong hih Messiah ani,” a ti sa ngâi.
Förklarade och beviste, att Christus måste lida, och uppstå ifrå de döda; och att denne är Christus Jesus, hvilken jag ( sade han ) förkunnar eder.
4 An lâia senkhat chu Paul thurchi misîr hah an iema, Paul le Silas hah an jôm zoia; nupang ruoipu tamtak le Pathiena inbei mi Greek mipuingei lehan.
Och somlige af dem trodde, och gåfvo sig intill Paulum och Silam; desslikes ock en mägta stor hop af gudfruktiga Greker, och dertill de yppersta qvinnor, väl många.
5 Hannirese Judangei han an narsa, lamliena thaboi pâlngei hah an tuonga, mipui an koibûma, khopuilien pumpui bâiinkham chara, Paul le Silas hah loko makunga tuong rang bôkin Jason in an hong lûtkhuma.
Då vordo de otrogne Judar fulle med nit, och togo till sig några arga skalkar lös parti; och samlade sig i en rota, och gjorde ett upplopp i staden, trängande sig intill Jasons bus, och ville draga dem derut för folket.
6 Hannirese, an manloi lehan chu, Jason le iempu senkhatngei hah khopuilien ulienngei makunga an hong kainâl ngeia, an inieka. “Hi mingei hin muntina bâiinkhamna an sin ngâi! atûna hin ei khopuiliena an hong ani.
Och då de icke funno dem, drogo de Jason och några bröder till de öfversta i staden, och ropade: Desse, som hela verldena förvilla, äro ock nu hitkomne;
7 Jason hin a ina a lei mintung ngei ngâia. Hi ngei hin, a riming Jisua, Rêng dang aom tiin Caesar balam an siet ngâi,” an tia.
Och dem hafver Jason hemliga undfängit, och de alle göra emot Kejsarens bud, och säga af en annan Konung, som är Jesus.
8 Ma chong hah an rietin chu mipui le khopuilien ulienngei hah bâiinkhamin an om zoia.
Och de upprette folket, och öfverstarna i staden, som sådant hörde.
9 Khopui ulienngeiin Jason le a champuingei hah sum anâng dôr an pêka, an mojôk ngei zoi ani.
Och de anammade en ursäkt af Jason, och af de andra, och släppte dem.
10 Hanchu, iempungeiin hani jân ahongni lechu Paul le Silas hah Berea khopuia an min se ngei kelena, an tungin chu Judangei Synagog an lûta.
Men bröderna släppte straxt om nattena ut Paulus och Silas, och läto dem fara till Berea. När de kommo dit, gingo de in i Judarnas Synagogo;
11 Ma taka mingei kai chu Thessalonika mingei nêkin chu an mulungrîl ân ong uola. Thurchi hah atui takin an rangâia, Paul thurchi misîr hah adik le dikloi rietna rangin nîngtin Pathien lekhabu an inchu ngâia.
Ty de voro de ädlaste ibland dem i Thessalonica; de anammade ordet ganska viljeliga, alla dagar sökande i Skrifterna, om det ock så hade sig.
12 Ha ngei lâia mi tamtakin an iem zoia, Greek nupang mirit om tamtak le pasal tamtak khomin an iem zoi.
Och månge af dem trodde, och ärliga Grekiska qvinnor och män, väl månge.
13 Hannirese Thessalonika Judangei han, Paul'n Berea khopuia khom Pathien thurchi a misîr ti an riet lechu mahan khom an va sea, mipuingei an mohôka; bâi an inkhâm char zoi.
Men när de Judar i Thessalonica förnummo, att Guds ord vardt ock i Berea af Paulo förkunnadt, kommo de dit, och upprette också der folket.
14 Iempungeiin tuipui dênin se rangin Paul hah an tîra, Silas le Timothy chu an la oma.
Och straxt läto bröderna Paulum ut, att han gick allt intill hafvet; men Silas och Thnotheus blefvo der qvare.
15 Paul juong thak ngei han Athens dênin an juong thaka; Silas le Timothy kôm han innota a kôma se ranga Paul chongbê chôiin an kîr nôk zoi.
Men de, som förfordrade Paulum, följde honom till Athen; och de fingo befallning till Silas och Timotheus, att de skulle med hast komma till honom, och foro sina färde.
16 Paul'n Athens taka anni hah a lei ngâk lâiin ha khopuilien hah mirmilngeia sip ani ti a mûn chu a mulung a minna oka.
Och då Paulus förbidde dem i Athen, vardt hans ande upptänd i honom, då han såg staden afgudadyrkan undergifven vara.
17 Masikin Synagog'a Judangei le Jentailngei, Pathien biek ngei hah a dem ngâia; mipui intûpna muna khom mataka omngei ngân chu nîngtin an injêk ngâi.
Och disputerade han med de Judar och de gudfruktiga uti Synagogon, och på torget, hvar dag, med dem som kommo till honom.
18 Epicurean le Stoic minchupungei lâia khomin an inkhalpuia. Senkhat chu, “Hi mûr thiempa hin imo misîr rang a bôk hi?” an tia. Adangngeiin chu, “Ram dang pathienngei chong a misîr rang ani hi,” Paul, Jisua le inthoinôkna. misîr sika ani.
Och någre Philosophi, nämligade Epicureer och Stoiker, begynte kämpas med honom. Och somlige sade: Hvad vill denne sqvallraren säga? Och somlige sade: Det synes som han ville förkunna några nya gudar; derföre att han förkunnade dem Evangelium om Jesu, och uppståndelsen.
19 Masikin Paul hah a koia, roijêkna Areopagus han an tuonga; a kôm “Hi minchuna thar ni misîr ngâi hi a riet kin nuom.
Och de togo fatt på honom, och ledde honom på domplatsen, sägande: Måge vi icke veta, hvad denne nye lärdomen är, som du lärer?
20 Ni misîr kin riet ngei hih la riet ngâi makme; itina mo ani a riet kin nuom,” an tia.
Ty du gifver vår öron ny styck er före; så vilje vi nu veta, hvad det vara skall.
21 (Athens khopui mi murdi le ramdangmingei ajuong omngei khomin an zora dôn murdi neinun thar misîrna le rangâina mang an nuom sikin).
Och de af Athen, och alle de främmande som der vistades, aktade på intet annat än att säga eller höra något nytt.
22 Paul hah roijêkna Areopagus moton taka ândinga, “Nangni Athens mingei, lamtina sakhuo mi tatak nin ni ti ki riet.
Då stod Paulus midt på domplatsen, och sade: I män af Athen, jag ser, att I uti all stycke omgån med vantro;
23 Nin khopuilien sûnga ka chai malamin chubai nin mûk ngâi ngei ke ena; mâichâm inkhat, ‘Rietloi pathien ta rang,’ tia ânziek ku mua. Nin rietloi chubai nin mûk tit ngâi hah atûna nangni ki misîr pe hih ani.
Ty jag hafver gångit omkring, och skådat edor gudsdyrkan, och fann ett altare, derpå skrifvet stod: Dem okända Gudenom. Den I nu dyrken ovetande, honom förkunnar jag eder.
24 Pathien'n rammuol le asûnga neinunngei murdi sinpu chu pilchung le invân Pumapa ani sikin kuta sin in ngeia om ngâi mak.
Gud, som hafver gjort verldena, och allt det deruti är, efter han är Herre öfver himmel och jord, bor han icke uti de tempel, som med händer uppbyggd äro;
25 Miriem ei sem rang neinun ite khom insam mak. Ama ngêt han hah ngei nâm kôma ringna ngei, phûk ngei le mitin kôma neinunngei nâm a pêkpu ani uol.
Ej heller dyrkas med menniskohänder, behöfvandes någon ting, efter han gifver allom lif, anda och allt;
26 Rammuol pumpuia om rangin, mi inkhat renga jâttin a sina. An ta rang zorangei a khit pe ngeia, an omna rang rikung a khangpe ngeia.
Och hafver gjort allt menniskoslägtet af ett blod, till att bo på hela jordene, och satt dem före beskärda tider, och skickat huru vidt och långt de bo skola;
27 Ma hih a thona abi chu ama an ena, an zonga an mu theina ranga ani. Adiktakin, Pathien chu tute renga la uol mak.
På det att de skola söka Herran, om de måtte kunna kännan och finnan, ändock han är icke långt ifrå hvarjom och enom af oss.
28 Mi senkhatin an ti anghan, ‘Ama sikin ei ringa, singinsa'n, ei om ani,’ Nin lâ phuopungei khomin an ti sa anghan, ‘Eini khom a nâingei ei ni.’
Ty i honom lefve vi, röroms och hafve varelse; såsom ock någre af edra Poeter sagt hafva: Ty vi äre ock hans slägte.
29 Pathien nâingei ei nin chu, Pathien chu rângkachak mini, sumin mini, lungin mini, miriem kut thiem le mindonna mirimil an sin ngâi anga han om rang tetên ei bôk rang nimak.
Äre vi nu Guds slägte, så skole vi icke tänka att Gudomen är lik vid guld och silfver, eller stenar konsteliga uthuggna, eller vid menniskors fund.
30 Pathien'n ama ei riet mâna ngei kai chu rietloi om a tho ngâia; aniatachu, atûn chu ramtina mi murdi sietna renga inhei rangin chong a pêk zoi.
Och ändock Gud hafver öfversett härtilldags sådana fåvitskhets tid, förkunnar han dock nu menniskomen, att alle allestäds skola bättra sig.
31 Nikhuo a khita, ha nia han a mi phunpu hah rammuola mi murdi ngei roi adiktakin jêk atih. Ma chong ha chu Pathien'n ama hah thina renga kaithoiin mi murdi kôm a min riet zoi,” a tia.
Ty han hafver satt en dag före, på hvilken han skall döma jordenes krets med rättfärdighet, genom den man i hvilkom han det beslutit hafver, gifvandes allom trona före, i det han honom uppväckt hade ifrå de döda.
32 Thina renga inthoinôk roi an riet lechu senkhatin an munuisana; senkhat nôkin chu, “Hi chong hi no kôm renga la rangâi nôk kin nuom,” an tia.
Då de hörde nämnas de dödas uppståndelse, gjorde somlige der gack af, och somlige sade: Vi vilje än yttermera höra dig derom.
33 Male Paul a mâk ngeia.
Och så gick Paulus ut ifrå dem.
34 Mi senkhat chu a tieng an kop tita male an iem zoia. Ha ngei lâia senkhat chu, Areopagus roijêkpu pâla mi Dionysius le nupang inkhat a riming Damaris le midang ngei an ni.
Och någre män höllo sig intill honom, och trodde; ibland hvilka var Dionysius, en af Rådet, och en qvinna, benämnd Damaris, och andre med dem.