< 2 Korinth 2 >

1 Masikin nangni minngûi nôk ranga nin kôm hong khâi loi rangin ku mulungbôk ki sinsiem zoi.
Men jag hafver det betänkt med mig sjelf, att jag icke åter med ångest vill komma till eder.
2 Nangni minngûi ronga tumo râisân mi shak ranga? Ki minngûi loi tute om mak ngei.
Ty om jag bedröfvar eder, ho är då den som fröjdar mig, utan den som varder af mig bedröfvad?
3 Masika han kêng ke lekhamuthuon hah nin kôm ki miziek — râisân mi shak rang ngei tak hah nangni minngûi ranga hong rang chu nuom mu-ung. Ka râisânin chu nangni khom nin râiasân ngâi ti ki riet sikin.
Och detsamma hafver jag skrifvit eder, att, när jag komme till eder, jag icke skulle få sorg af dem, der jag heldre skulle få glädje af; efter jag hafver den tröst till eder alla, att min fröjd är allas edra fröjd.
4 Mulungbôk injêl leh beidong takin le mitrithingei tamtak tâkpuma ki miziek ani; ke neinunkhîn chu nangni minngûi loia, nin rêngin kho dôr mo nangni ku lungkham hih nin riet theina rang sika ani.
Ty jag skref eder till uti stor bedröfvelse och hjertans ångest, med många tårar; icke på det I skullen bedröfvas, utan på det I skullen förstå den kärlek, som jag enkannerliga hafver till eder.
5 Atûn, hin tumakhatin nangni minngûiin chu, keima mi minngûi nimaka, nin rêngin nangni minngûi ri-riek let ani. (Hima hih ki tina abitak chu a chunga ânngar rai ku nuom loi sika ani.)
Hvar nu någor hafver bedröfvelse åstadkommit, den hafver icke bedröfvat mig, utan endels; på det jag icke skall betunga eder alla.
6 Ha mi hah chu nin lâia mi tam uolin ma anga dûk nin tho hah ahun zoi ani.
Men det är nog, att den samme af mångom så straffad är;
7 Nikhomresea, atûn, ngâidam ungla male ama hah mohôk roi, ânngûi phar loina rangin.
Så att I nu dess mer tvärtemot skolen öfverse med honom, och hugsvala honom, på det han icke skall uppsluken varda uti för mycken bedröfvelse.
8 Masikin ama hah nin lungkham tatak ani ti nin min riet rangin nangni ki ngên.
Derföre förmanar jag eder, att I bevisen honom kärlek.
9 Nin kôma lekhamuthuon ki miziekna bi tak chu minsina han nin lei hong indingdet le nangni ki rilna chong zoratin jôm tit rangin nin inthok mo ti riet ku nuom sika ani.
Ty derföre hafver jag ock skrifvit eder till, att jag skulle bepröfva eder, om I lydige ären i all ting.
10 Tukhom amanu mo amapa mo a sintho chunga nin ngâidam tika chu kei khom ka ngâidam ngei ani. Kei khomin ka ngâidam sa ngâi. Ka ngâidam tika chu, adiktakin, i-ih khom ngâidam rang ka nâng kai chu nangni sikin Khrista makunga ka ngâidam ngâi ani,
Den I förlåten något, den förlåter ock jag; ty hvem ock jag förlåter något, det förlåter jag för edra skull, i Christi stad;
11 Soitan'n ei chunga zorânchum a man loina rangin; a mintuonangei hah ei riet chien sikin.
På det vi icke skole varda bedragna af Satana; ty oss är icke ovetterligit, hvad han i sinnet hafver.
12 Khrista Thurchi Sa misîr rangin Troas taka ku tungin chu, mataka sintho rangin Pumapa'n lampui mi lei mo-ong pe ku mua.
Men då jag kom till Troadem, till att predika Christi Evangelium, och mig upplåten vardt en dörr i Herranom;
13 Aniatachu ei lâibungpa Titus ku mu loi sikin ka kângdoi sabaka. Masikin mataka mingei hah he hoiin ka mathân ngeia Macedonia rama ke se zoi ani.
Hade jag ingen ro uti min anda; derföre att jag icke fann min broder Titum; utan gjorde der min afsked, och for till Macedonien.
14 Hannirese Pathien kôm râisânchong om rese! Khrista motorna sika lampui jûina han mi intângngei anghan Pathien'n Khrista leh inzomin mi ruoi tit ngâi sikin. Khrista rietna thurchi hah muntina mirimhoi angin minzar rangin Pathien'n mi mang ngâi ani.
Men Gudi vare lof, som alltid låter oss seger behålla i Christo, och uppenbarar lukten af sin kunskap, genom oss, allestäds.
15 Keini chu Khrista'n mirimhoi hâla Pathien kôma pêk sanminring tira om ngei le ânmang tira om ngei lâia minzar anghan kin ni.
Ty vi äre Gudi en god Christi lukt, både ibland dem som salige varda, också ibland dem som förtappade varda;
16 Ânmang tira om ngei ta rangin chu thina rang mirimsie ania; aniatachu sanminring tira om ngei ta rangin chu ringna rang mirimhoi ani. Hanchu, tumo ha sin thothei rangin achuk rang ani zoi?
Dessom en döds lukt till döden; men dem androm lifsens lukt till lifs. Ho är nu här dogse till?
17 Midangngei tamtak chu Pathien chong hi sadâi thonân an mang anghan keini chu nimak mea; hannirese Pathien'n mi tîrna sikin kêng Khrista tîrlâmngei anghan Pathien mitmua takintâi takin kin chong ngâi ani.
Ty vi äre icke såsom månge, de der förfalska Guds ord; utan af renhet, och såsom af Gudi, tale vi för Gud i Christo.

< 2 Korinth 2 >