Иов 37
1 И от сего трепещет сердце мое и подвиглось с места своего.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Слушайте, слушайте голос Его и гром, исходящий из уст Его.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Под всем небом раскат его, и блистание его - до краев земли.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 За ним гремит глас; гремит Он гласом величества Своего и не останавливает его, когда голос Его услышан.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Дивно гремит Бог гласом Своим, делает дела великие, для нас непостижимые.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Ибо снегу Он говорит: будь на земле; равно мелкий дождь и большой дождь в Его власти.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Он полагает печать на руку каждого человека, чтобы все люди знали дело Его.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Тогда зверь уходит в убежище и остается в своих логовищах.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 От юга приходит буря, от севера - стужа.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 От дуновения Божия происходит лед, и поверхность воды сжимается.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Также влагою Он наполняет тучи, и облака сыплют свет Его,
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 и они направляются по намерениям Его, чтоб исполнить то, что Он повелит им на лице обитаемой земли.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Он повелевает им идти или для наказания, или в благоволение, или для помилования.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Внимай сему, Иов; стой и разумевай чудные дела Божии.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Знаешь ли, как Бог располагает ими и повелевает свету блистать из облака Своего?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Разумеешь ли равновесие облаков, чудное дело Совершеннейшего в знании?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Как нагревается твоя одежда, когда Он успокаивает землю от юга?
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Ты ли с Ним распростер небеса, твердые, как литое зеркало?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Научи нас, что сказать Ему? Мы в этой тьме ничего не можем сообразить.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Будет ли возвещено Ему, что я говорю? Сказал ли кто, что сказанное доносится Ему?
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Теперь не видно яркого света в облаках, но пронесется ветер и расчистит их.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Светлая погода приходит от севера, и окрест Бога страшное великолепие.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 Вседержитель! мы не постигаем Его. Он велик силою, судом и полнотою правосудия. Он никого не угнетает.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Посему да благоговеют пред Ним люди, и да трепещут пред Ним все мудрые сердцем!
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
