Псалмул 129

1 Дестул м-ау асуприт дин тинереце – с-о спунэ Исраел! –

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 дестул м-ау асуприт дин тинереце, дар ну м-ау бируит.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 Плугарий ау арат пе спинаря мя, ау трас бразде лунӂь пе еа.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 Домнул есте дрепт: Ел а тэят фунииле челор рэй.

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 Сэ се умпле де рушине ши сэ дя ынапой тоць чей че урэск Сионул!

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 Сэ фие ка ярба де пе акоперишурь, каре се усукэ ынаинте де а фи смулсэ!

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 Сечерэторул ну-шь умпле мына ку еа, чел че лягэ снопий ну-шь ынкаркэ брацул ку еа

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 ши трекэторий ну зик: „Бинекувынтаря Домнулуй сэ фие песте вой! Вэ бинекувынтэм ын Нумеле Домнулуй!”

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.