Marcos 12
1 Ele começou a falar com eles em parábolas. “Um homem plantou uma vinha, colocou uma sebe ao redor dela, cavou um poço para o lagar, construiu uma torre, alugou-a a um fazendeiro e foi para outro país.
Och han begynte tala dem till i liknelser: En man plantade en vingård, och gärde deromkring en gård, och grof en press, och byggde ett torn, och lejde honom ut vingårdsmännom; och for så ut i fremmande land.
2 Quando chegou a hora, ele enviou um criado ao fazendeiro para receber do agricultor sua parte do fruto do vinhedo.
Och då rätta tiden var, sände han sin tjenare till vingårdsmännerna, att han skulle anamma, af vingårdsmännerna, utaf vingårdsens frukt;
3 Eles o levaram, bateram nele e o mandaram embora vazio.
Men de togo honom, och slogo honom, och läto honom gå ifrå sig tomhändtan.
4 Novamente, ele enviou outro criado para eles; e eles jogaram pedras nele, o feriram na cabeça e o mandaram embora, vergonhosamente tratados.
Åter sände han till dem en annan tjenare; den kastade de hufvudet sönder med sten, och läto honom gå ifrå sig försmäddan.
5 Novamente ele mandou outro, e eles o mataram, e muitos outros, espancando alguns, e matando alguns.
Åter sände han en annan, den dråpo de; och många andra, somliga hudflängde de, och somliga dråpo de.
6 Portanto, ainda tendo um, seu filho amado, ele o enviou por último a eles, dizendo: “Eles respeitarão meu filho”.
Så hade han ännu en enda son, den han kär hade; honom sände han ock till dem på det sista, sägandes: De hafva ju en försyn för min son.
7 Mas aqueles fazendeiros disseram entre si: 'Este é o herdeiro'. Venha, vamos matá-lo, e a herança será nossa”.
Men vingårdsmännerna sade emellan sig: Denne är arfvingen; kommer, låter oss dräpa honom, så varder arfvedelen vår.
8 Eles o levaram, o mataram e o expulsaram da vinha.
Då togo de honom, och dråpo honom, och kastaden utu vingården.
9 O que fará, portanto, o senhor da vinha? Ele virá e destruirá os agricultores, e dará o vinhedo a outros.
Hvad skall nu vingårdsherren göra? Han skall komma, och förgöra vingårdsmännerna, och få vingården androm.
10 Você ainda nem leu esta Escritura: “A pedra que os construtores rejeitaram foi feita a cabeça da esquina.
Hafven I ock icke läsit denna Skriften? Den stenen, som byggningsmännerne bortkastade, är vorden en hörnsten;
11 Isto foi do Senhor. É maravilhoso aos nossos olhos”...
Af Herranom är detta gjordt, och är underligit för vår ögon.
12 Eles tentaram pegá-lo, mas temiam a multidão; pois perceberam que ele falava a parábola contra eles. Eles o deixaram e foram embora.
Och de sökte efter att gripa honom; men de räddes för folket; ty de förstodo att han sade denna liknelsen om dem. Så gåfvo de honom öfver, och gingo sin väg.
13 Enviaram-lhe alguns dos fariseus e herodianos, para que o prendessem com palavras.
Och sände de till honom några af de Phariseer, och de Herodianer, att de skulle gripa honom i orden.
14 Quando chegaram, perguntaram-lhe: “Mestre, sabemos que você é honesto, e não se apresse a ninguém; pois você não é parcial para ninguém, mas verdadeiramente ensina o caminho de Deus”. É lícito pagar impostos a César, ou não?
Då de kommo, sade de till honom; Mästar, vi vete, att du äst sannfärdig, och sköter om ingen; ty du ser icke efter menniskors person, utan lärer Guds väg rätt. Är det ock rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller icke? Skole vi gifvan, eller icke gifvan?
15 Shall nós damos, ou não daremos”? Mas ele, conhecendo a hipocrisia deles, disse-lhes: “Por que me testam? Tragam-me um denário, para que eu possa vê-lo”.
Men han förstod deras skrymtan, och sade till dem: Hvi fresten I mig? Tager hit penningen, att jag må se honom.
16 Eles o trouxeram. Ele lhes disse: “De quem é esta imagem e inscrição?”. Disseram-lhe: “De César”.
Och de båro honom fram. Då sade han till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta? Sade de till honom: Kejsarens.
17 Jesus lhes respondeu: “Dai a César as coisas que são de César, e a Deus as coisas que são de Deus”. Eles se maravilharam muito com ele.
Då svarade Jesus, och sade till dem: Så gifver Kejsarenom hvad Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer. Och de förundrade sig på honom.
18 Alguns saduceus, que dizem que não há ressurreição, vieram até ele. Eles lhe perguntaram, dizendo:
Så kommo de Sadduceer till honom, hvilke säga att ingen uppståndelse är, och sporde honom, sägande:
19 “Professor, Moisés nos escreveu: 'Se o irmão de um homem morre e deixa uma esposa atrás de si, e não deixa filhos, que seu irmão deve pegar sua esposa e criar descendência para seu irmão'.
Mästar, Mose hafver skrifvit oss: Om någors mans broder dör, och låter hustru efter sig, och låter ingen barn efter sig, då skall hans broder taga hans hustru, och uppväcka sinom broder säd.
20 Havia sete irmãos. O primeiro tomou uma esposa, e morrer não deixou descendência.
Det voro sju bröder; och den förste tog sig hustru, och han blef död, och lefde ingen säd efter sig;
21 O segundo a levou, e morreu, não deixando nenhuma criança para trás dele. O terceiro também;
Och den andre tog henne, och blef död; den icke heller lefde säd efter sig; och den tredje sammalunda;
22 e os sete a pegaram e não deixaram filhos. Por último, a mulher também morreu.
Så att sju togo henne, och lefde dock ingen säd. Sist af allom dödde ock hustrun.
23 Na ressurreição, quando eles se levantarem, de quem será a esposa deles? Pois os sete a tiveram como esposa”.
Hvilkensderas hustru skall hon nu vara i uppståndelsen, då de skola uppstå? Ty sju hade haft henne till hustru.
24 Jesus respondeu-lhes: “Não é isto porque vocês estão enganados, sem conhecer as Escrituras nem o poder de Deus?
Svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, derföre att I icke veten Skriftena, ej heller Guds kraft.
25 Pois quando ressuscitam dos mortos, eles não se casam nem são dados em casamento, mas são como anjos no céu.
Ty då de uppståndne äro ifrå de döda, tager man sig icke hustru, och icke gifs heller hustru manne; utan de äro såsom Änglar, som i himmelen äro.
26 Mas sobre os mortos, que ressuscitam, você não leu no livro de Moisés sobre o Bush, como Deus falou com ele, dizendo: 'Eu sou o Deus de Abraão, o Deus de Isaac e o Deus de Jacó'?
Men om de döda, att de skola uppstå, hafven I icke läsit i Mose bok, huruledes Gud talade med honom i buskanom, sägandes: Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud?
27 Ele não é o Deus dos mortos, mas dos vivos. Portanto, você está muito enganado”.
Han är icke de dödas Gud, utan deras Gud, som lefva. Så faren I nu mycket ville.
28 Um dos escribas veio e os ouviu questionando juntos, e sabendo que lhes havia respondido bem, perguntou-lhe: “Qual mandamento é o maior de todos?
Då gick en fram af de Skriftlärda, den derpå hört hade, huru de tillhopa disputerat hade, och hade sett att han hade väl svarat dem, och sporde honom till: Hvilket är det yppersta af all budorden?
29 Jesus respondeu: “O maior é: Ouve, Israel, o Senhor nosso Deus, o Senhor é um só”.
Jesus svarade honom: Det yppersta af all budorden är detta: Hör, Israel; Herren vår Gud är allena Herre;
30 Amarás o Senhor teu Deus com todo o teu coração, com toda a tua alma, com toda a tua mente e com todas as tuas forças”. Este é o primeiro mandamento.
Och du skall älska din Herra Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg, och af allo dine magt. Detta är det yppersta budet.
31 O segundo é assim: “Amarás o teu próximo como a ti mesmo”. Não há outro mandamento maior do que estes”.
Och det andra är desso likt: Älska din nästa som dig sjelf. Intet annat bud är större än dessa.
32 O escriba lhe disse: “Verdadeiramente, professor, você disse bem que ele é um, e não há outro senão ele;
Och den Skriftlärde sade till honom: Mästar, du hafver allt rätt sagt, att Gud är en, och ingen annar är förutan honom;
33 e amá-lo com todo o coração, com toda a compreensão, toda a alma, e com toda a força, e amar o próximo como a si mesmo, é mais importante do que todos os holocaustos e sacrifícios”.
Och att älska honom af allt hjerta, och af allt förstånd, och af allo själ, och af allo magt, och älska sin nästa som sig sjelf, det är mer än bränneoffer, och all offer.
34 Quando Jesus viu que ele respondeu sabiamente, disse-lhe: “Não estás longe do Reino de Deus”. Ninguém ousou fazer-lhe qualquer pergunta depois disso.
Då Jesus såg, att han visliga svarat hade, sade han till honom: Du äst icke långt ifrå Guds rike. Och sedan torde ingen fråga honom.
35 Jesus respondeu, como ele ensinou no templo: “Como é que os escribas dizem que o Cristo é o filho de Davi?
Och svarade Jesus, och sade, lärandes i templet: Huru säga de Skriftlärde, att Christus är Davids Son?
36 Pois o próprio Davi disse no Espírito Santo, O Senhor disse ao meu Senhor, “Sente-se à minha mão direita, até que eu faça de seus inimigos o escabelo de seus pés”'.
Ty David, genom den Helga Anda, säger: Herren sade till min Herra: Sätt dig på min högra hand, tilldess jag hafver satt dina ovänner dig till en fotapall.
37 Portanto, o próprio David o chama de Senhor, então como ele pode ser seu filho”? As pessoas comuns o ouviram de bom grado.
Så kallar nu David honom Herra; hvadan är han då hans Son? Och en stor del af folket hörde honom gerna.
38 Em seus ensinamentos ele lhes disse: “Cuidado com os escribas, que gostam de andar em longas vestes, e de receber saudações nos mercados,
Och han lärde dem, och sade till dem: Vakter eder för de Skriftlärda; de gå gerna i sid kläder, och låta gerna helsa sig på torgen;
39 e de conseguir os melhores assentos nas sinagogas e os melhores lugares nas festas,
Och sitta gerna främst i Synagogorna, och främst vid bordet i gästabåden;
40 aqueles que devoram as casas das viúvas, e por uma pretensão fazer longas orações. Estes receberão uma condenação maior”.
Hvilke uppäta enkors hus, förebärande långa böner; desse skola få dess svårare fördömelse.
41 Jesus sentou-se em frente à tesouraria e viu como a multidão jogou dinheiro na tesouraria. Muitos que eram ricos jogaram muito.
Och satte sig Jesus tvärtemot offerkistona, och såg uppå huruledes folket lade penningar i kistona; och månge rike lade mycket in.
42 Uma viúva pobre veio e lançou em duas pequenas moedas de latão, que equivalem a uma moeda de quadrans.
Och en fattig enka kom, och lade in två skärfvar, det var en penning.
43 Ele chamou seus discípulos para si mesmo e disse-lhes: “Certamente eu lhes digo, esta pobre viúva deu mais do que todos aqueles que estão dando para o tesouro,
Då kallade han sina Lärjungar till sig, och sade till dem: Sannerliga säger jag eder, denna fattiga enkan lade mer in i kistona, än alle de andre som der inlade.
44 pois todos deram de sua abundância, mas ela, de sua pobreza, deu tudo o que tinha para viver”.
Ty de hafva alle inlagt af det dem öfverlopp; men hon inlade, utaf sin fattigdom, allt det hon hade, alla sina näring.
