Jó 7
1 “Um homem não é obrigado a trabalhar na terra? Seus dias não são como os dias de uma mão contratada?
En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
2 As um servo que deseja ardentemente a sombra, como um mercenário que procura por seu salário,
Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
3 por isso sou obrigado a possuir meses de miséria, noites desgastantes me são designadas.
Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
4 Quando eu me deito, eu digo, “Quando eu me levantarei e a noite terá ido embora? Eu joguei e virei até o amanhecer do dia.
Så snart jag har lagt mig, är min fråga: "När skall jag då få stå upp?" Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
5 Minha carne está vestida com minhocas e torrões de pó. Minha pele se fecha, e se rompe de novo.
Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
6 Meus dias são mais rápidos que o de um vaivém de tecelão, e são gastas sem esperança.
Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
7 Oh lembre-se que minha vida é um sopro. Meu olho não verá mais o bem.
Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
8 O olho daquele que me vê não me verá mais. Seus olhos estarão sobre mim, mas eu não estarei.
Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
9 À medida que a nuvem é consumida e desaparece, por isso, aquele que descer ao Sheol não subirá mais. (Sheol h7585)
Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)
10 Ele não retornará mais à sua casa, nem seu lugar o conhecerá mais.
Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
11 “Portanto, não vou ficar calado. Falarei com a angústia do meu espírito. Vou reclamar na amargura da minha alma.
Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12 Sou eu um mar, ou um monstro marinho, que você colocou um guarda sobre mim?
Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13 Quando eu digo: 'Minha cama me confortará'. Meu sofá aliviará minha queixa','.
När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
14 then você me assusta com sonhos e me aterrorizar através de visões,
då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
15 so que minha alma escolhe o estrangulamento, morte em vez dos meus ossos.
Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
16 Eu odeio minha vida. Eu não quero viver para sempre. Deixe-me em paz, pois meus dias são apenas um sopro.
Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
17 O que é o homem, que você deve ampliá-lo, que você deve se concentrar nele,
Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
18 que você deve visitá-lo todas as manhãs, e testá-lo a cada momento?
synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
19 Por quanto tempo você não vai desviar o olhar de mim, nem me deixar em paz até engolir minha saliva?
Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
20 Se eu pequei, o que eu faço com você, seu observador de homens? Por que você me marcou como uma marca para você? para que eu seja um fardo para mim mesmo?
Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
21 Por que você não perdoa minha desobediência e tira a minha iniqüidade? Por enquanto, deitar-me-ei na poeira. Você me procurará com diligência, mas eu não serei”.
Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
