Jó 6
1 Então Job respondeu,
Då tog Job till orda och sade:
2 “Oh, que minha angústia tenha sido pesada, e toda a minha calamidade está na balança!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Por enquanto, seria mais pesado que a areia dos mares, portanto minhas palavras têm sido precipitadas.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Pois as setas do Todo-Poderoso estão dentro de mim. Meu espírito bebe o veneno deles. Os terrores de Deus se puseram em ordem contra mim.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 O burro selvagem se suja quando tem capim? Ou será que o boi está em baixo sobre sua forragem?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 O que não tem sabor pode ser comido sem sal? Ou existe algum gosto na clara de um ovo?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Minha alma se recusa a tocá-los. Eles são para mim um alimento tão repugnante.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 “Oh, que eu possa ter meu pedido, que Deus concederia a coisa que eu anseio,
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 even que agradaria a Deus esmagar-me; que ele soltaria sua mão, e me cortaria!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Que ainda seja meu consolo, sim, deixe-me exultar em dor que não poupa, que eu não neguei as palavras do Santo.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Qual é a minha força, que eu deveria esperar? Qual é o meu fim, que eu deva ser paciente?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Minha força é a força das pedras? Ou minha carne é de bronze?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Isn não é que eu não tenha nenhuma ajuda em mim, que a sabedoria é afastada de mim?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 “Para aquele que está pronto para desmaiar, a gentileza deve ser mostrada por seu amigo; mesmo para aquele que abandona o medo do Todo-Poderoso.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 My os irmãos têm lidado enganosamente como um riacho, como o canal dos riachos que passam;
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 which são pretas por causa do gelo, na qual a neve se esconde sozinha.
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Na estação seca, elas desaparecem. Quando está quente, eles são consumidos fora de seu lugar.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 As caravanas que viajam ao seu lado se afastam. Eles vão para o lixo, e perecem.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 As caravanas de Tema pareciam. As empresas de Sheba esperaram por eles.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Eles estavam angustiados porque estavam confiantes. Eles chegaram lá, e ficaram confusos.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Por enquanto, você não é nada. Você vê um terror, e tem medo.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Did Eu já disse: “Dê para mim”? ou, “Ofereça-me um presente de sua substância”...
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 ou, 'Deliver me from the adversary's hand? ou, “Me redimir da mão dos opressores?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 “Ensine-me, e eu me calarei. Faz com que eu entenda meu erro.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Quão forçosas são as palavras de retidão! Mas sua reprovação, o que ela reprova?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Do você pretende reprovar as palavras, já que os discursos de alguém que está desesperado são como vento?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Sim, você até jogaria à sorte para os órfãos de pai, e faça mercadoria de seu amigo.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Agora, portanto, tenha o prazer de olhar para mim, pois com certeza não vou mentir na sua cara.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Favor retornar. Que não haja injustiça. Sim, voltar novamente. Minha causa é justa.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Existe injustiça em minha língua? Meu gosto não pode discernir coisas maliciosas?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
