Jó 39
1 “Você sabe a época em que as cabras da montanha dão à luz? Você assiste quando a corça tem um bode expiatório?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Você pode contar os meses que eles cumprem? Ou você sabe a época em que eles dão à luz?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 They fazer uma vénia a si mesmos. Eles suportam suas crias. Eles acabam com suas dores de parto.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Seus jovens se tornam fortes. Eles crescem em campo aberto. Eles saem, e não voltam mais.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 “Quem libertou o burro selvagem? Ou quem afrouxou os laços do burro veloz,
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 cuja casa eu fiz o deserto, e a terra salgada sua morada?
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 Ele despreza o tumulto da cidade, nem ouve os gritos do motorista.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 A cordilheira das montanhas é seu pasto. Ele procura cada coisa verde.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 “Será que o boi selvagem ficará satisfeito em servi-lo? Ou ele vai ficar junto ao seu comedouro?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 Você consegue segurar o boi selvagem no sulco com seu arnês? Ou será que ele vai até os vales depois de você?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 Will você confia nele, porque sua força é grande? Ou você vai deixar para ele seu trabalho?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 Você confiará nele, que ele trará sua semente para casa, e recolher o grão de sua eira?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 “As asas da onda da avestruz orgulhosamente, mas serão elas as penas e a plumagem do amor?
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 Pois ela deixa seus ovos na terra, aquece-os na poeira,
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 e esquece que o pé pode esmagá-los, ou que o animal selvagem possa espezinhá-los.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 Ela lida duramente com seus jovens, como se eles não fossem dela. Embora seu trabalho seja em vão, ela está sem medo,
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 porque Deus a privou de sabedoria, nem transmitiu a sua compreensão.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 Quando ela se levanta no alto, ela despreza o cavalo e seu cavaleiro.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 “Você já deu o cavalo? Você já revestiu o pescoço dele com uma crina que treme?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Have você o fez saltar como um gafanhoto? A glória de seu cheiro é impressionante.
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 Ele pata no vale e se regozija com sua força. Ele sai ao encontro dos homens armados.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 Ele zomba do medo, e não se desespera, nem ele volta atrás com a espada.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 A aljava chocalha contra ele, a lança cintilante e o dardo de arremesso.
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 Ele come o chão com ferocidade e fúria, nem ele fica parado ao som da trombeta.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 As muitas vezes, quando o trompete soa, 'Aha! Ele sente o cheiro da batalha ao longe, o trovão dos capitães, e os gritos.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 “É por sua sabedoria que o falcão sobe em flecha, e estica suas asas em direção ao sul?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 É sob seu comando que a águia se monta, e faz seu ninho nas alturas?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 No penhasco, ele mora e faz sua casa, na ponta do penhasco e do baluarte.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 A partir daí ele espia a presa. Seus olhos o vêem de longe.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 Seus jovens também sugam sangue. Onde estão os mortos, lá está ele”.
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
