Jó 31
1 “Eu fiz um pacto com meus olhos; como então devo olhar com luxúria para uma jovem mulher?
Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
2 Para o que é a parte de Deus acima, e a herança do Todo-Poderoso nas alturas?
Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
3 Não é uma calamidade para os injustos? e desastre para os trabalhadores da iniqüidade?
Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
4 Ele não vê meus caminhos, e contar todos os meus passos?
Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
5 “Se eu tenho andado com falsidade, e meu pé se apressou em enganar
Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
6 (deixe-me ser pesado em um balanço equilibrado, que Deus possa conhecer minha integridade);
Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
7 se meu passo tiver saído do caminho, se meu coração andasse atrás dos meus olhos, se alguma impureza ficou presa às minhas mãos,
Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
8 then deixe-me semear, e deixe outro comer. Sim, que os produtos do meu campo sejam erradicados.
Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
9 “Se meu coração foi seduzido por uma mulher, e eu tenho feito uma espera na porta do meu vizinho,
Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
10 e depois deixar minha esposa moer por outro, e deixar outros dormirem com ela.
Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
11 Pois isso seria um crime hediondo. Sim, seria uma iniquidade ser punido pelos juízes,
Ty det är en last och en missgerning för domarena.
12 pois é um incêndio que consome até a destruição, e que erradicaria todo o meu aumento.
Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
13 “Se eu desprezei a causa de meu servo masculino ou de minha funcionária, quando eles contendiam comigo,
Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
14 o que então farei quando Deus se erguer? Quando ele me visitar, o que lhe responderei?
Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
15 Aquele que me fez no útero não o fez? Não nos moldou um no útero?
Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
16 “Se eu retive os pobres de seu desejo, ou causaram o fracasso dos olhos da viúva,
Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
17 ou ter comido meu bocado sozinho, e o sem-pai não comeu
Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
18 (não, desde minha juventude ele cresceu comigo como com um pai, Eu a guiei desde o ventre de minha mãe);
Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
19 se eu vi algum perecer por falta de roupas, ou que os necessitados não tinham cobertura;
Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
20 se seu coração não me abençoou, se não tiver sido aquecido com o velo das minhas ovelhas;
Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
21 se eu levantei minha mão contra os órfãos de pai, porque eu vi minha ajuda no portão;
Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
22 depois deixar meu ombro cair da omoplata, e meu braço ser quebrado do osso.
Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
23 Pois a calamidade de Deus é um terror para mim. Por causa de sua majestade, eu não posso fazer nada.
Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
24 “Se eu fiz do ouro minha esperança, e disse ao ouro fino: “Você é minha confiança”.
Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
25 Se eu me regozijei porque minha riqueza era grande, e porque minha mão tinha conseguido muito;
Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
26 se eu tiver visto o sol quando brilhou, ou a lua se movendo em esplendor,
Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
27 e meu coração tem sido secretamente seduzido, e minha mão jogou um beijo da minha boca;
Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
28 isto também seria uma iniquidade a ser punida pelos juízes, pois eu teria negado o Deus que está acima.
Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
29 “Se eu me alegrei com a destruição daquele que me odiava, ou me levantei quando o mal o encontrou
Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
30 (certamente não permiti que minha boca pecasse perguntando sua vida com uma maldição);
Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
31 se os homens da minha tenda não tiverem dito, “Quem pode encontrar alguém que não tenha sido preenchido com sua carne?
Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
32 (o estrangeiro não acampou na rua, mas eu abri minhas portas para o viajante);
Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
33 se, como Adam, eu já cobri minhas transgressões, escondendo minha iniqüidade em meu coração,
Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
34 porque eu temia a grande multidão, e o desprezo das famílias me aterrorizava, para que eu ficasse em silêncio e não saísse pela porta...
Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
35 oh que eu tinha um para me ouvir! Eis aqui a minha assinatura! Que o Todo-Poderoso me responda! Deixe o acusador escrever minha acusação!
Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
36 Com certeza, eu o carregaria no ombro, e eu a amarraria a mim como uma coroa.
Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
37 Eu declararia a ele o número dos meus passos. Eu me aproximaria dele como um príncipe.
Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
38 Se minha terra gritar contra mim, e seus sulcos choram juntos;
Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
39 se eu tiver comido suas frutas sem dinheiro, ou causaram a perda da vida de seus proprietários,
Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
40 let cresce o briers em vez do trigo, e malcheirosa ao invés de cevada”. As palavras de Jó estão terminadas.
Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
