Jó 19
1 Então Job respondeu,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Quanto tempo você vai me atormentar, e me esmagar com palavras?
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 Você já me reprovou dez vezes. Você não tem vergonha de me atacar.
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 If é verdade que eu errei, meu erro permanece comigo mesmo.
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 Se de fato vocês se ampliarão contra mim, e implorar contra mim a minha reprovação,
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 saiba agora que Deus me subverteu, e tem me cercado com sua rede.
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 “Eis que eu grito de errado, mas não sou ouvido. Eu clamo por ajuda, mas não há justiça.
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 Ele se amuralhou no meu caminho para que eu não possa passar, e colocou escuridão em meus caminhos.
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 Ele me despojou de minha glória, e tirei a coroa da minha cabeça.
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 Ele me derrubou de todos os lados, e eu estou fora. Ele arrancou minha esperança como uma árvore.
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 Ele também acendeu sua ira contra mim. Ele me conta entre seus adversários.
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 Suas tropas se unem, construir uma rampa de cerco contra mim, e acampar ao redor da minha tenda.
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 “Ele colocou meus irmãos longe de mim. Meus conhecidos estão totalmente distantes de mim.
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 Meus parentes foram embora. Meus amigos familiares se esqueceram de mim.
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 Aqueles que moram em minha casa e minhas empregadas me consideram um estranho. Eu sou um estrangeiro à vista deles.
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 Chamo meu criado e ele não me dá resposta. Eu lhe imploro com a boca.
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 My respire é ofensivo para minha esposa. Sou repugnante para os filhos de minha própria mãe.
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 Até mesmo crianças pequenas me desprezam. Se eu me levanto, eles falam contra mim.
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 Todos os meus amigos familiares me abominam. Aqueles que eu amava se voltaram contra mim.
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 Meus ossos colam-se à minha pele e à minha carne. Eu escapei pela pele dos meus dentes.
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 “Tenha piedade de mim. Tenham piedade de mim, vocês meus amigos, pois a mão de Deus me tocou.
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 Por que você me persegue como Deus, e não estão satisfeitos com minha carne?
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 “Oh, que minhas palavras foram escritas agora! Oh, que estavam inscritos em um livro!
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 That com uma caneta de ferro e chumbo eles foram gravados na rocha para sempre!
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 Mas quanto a mim, eu sei que meu Redentor vive. No final, ele estará sobre a terra.
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 Depois que minha pele for destruída, então eu verei Deus em minha carne,
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 que eu, até mesmo eu, verei do meu lado. Meus olhos vão ver, e não como um estranho. “Meu coração está consumido dentro de mim”.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Se você disser: 'Como o perseguiremos'! porque a raiz da questão se encontra em mim,
Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 tenha medo da espada, por fúria traz as punições da espada, que você pode saber que há um julgamento”.
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
