Salmos 81

1 Salmo de Asafe, para o regente, conforme “Gitite”: Cantai de alegria a Deus, [que é] nossa força; mostrai alegria ao Deus de Jacó.

För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

2 Levantai uma canção, e dai-nos o tamborim; a agradável harpa com a lira.

Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

3 Tocai trombeta na lua nova; e na lua cheia, no dia de nossa celebração.

Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

4 Porque [isto] é um estatuto em Israel, e uma ordem do Deus de Jacó.

Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

5 Ele o pôs como testemunho em José, quando tinha saído contra a terra do Egito, [onde] ouvi uma língua que eu não entendia:

Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

6 Tirei seus ombros de debaixo da carga; suas mãos foram livrados dos cestos.

Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

7 Na angústia clamaste, e livrei-te dela; te respondi no esconderijo dos trovões; provei a ti nas águas de Meribá. (Selá)

»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

8 Ouve [-me], povo meu, e eu te darei testemunho; ó Israel, se tu me ouvisses!

I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

9 Não haverá entre ti deus estranho, e não te prostrarás a um deus estrangeiro.

Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

10 Eu sou o SENHOR teu Deus, que te fiz subir da terra do Egito; abre tua boca por completo, e eu a encherei.

Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

11 Mas meu povo não ouviu minha voz, e Israel não me quis.

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

12 Por isso eu os entreguei ao desejo de seus próprios corações, e andaram conforme seus próprios conselhos.

Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

13 Ah, se meu povo me ouvisse, se Israel andasse em meus caminhos!

Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

14 Em pouco tempo eu derrotaria seus inimigos, e viraria minha mão contra seus adversários.

O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

15 Os que odeiam ao SENHOR, a ele se submeteriam, e o tempo [da punição] deles seria eterno.

Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

16 E ele sustentaria [Israel] com a abundância de trigo; e eu te fartaria com o mel da rocha.

De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»