< Salmos 69 >
1 Salmo de Davi, para o regente, conforme “os lírios”: Salva-me, ó Deus, porque as águas têm entrado [e encoberto] a minha alma.
För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2 Afundei-me em um profundo lamaçal, onde não se pode ficar em pé; entrei nas profundezas das águas, e a corrente está me levando.
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3 Já estou cansado de clamar, minha garganta enrouqueceu; meus olhos desfaleceram, enquanto espero pelo meu Deus.
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4 Os que me odeiam sem motivo são mais numerosos que os cabelos de minha cabeça; são poderosos os que procuram me arruinar, os que por falsidades se fazem meus inimigos; tive que pagar de volta aquilo que não furtei.
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5 Tu, Deus, sabes como sou tolo; e meus pecados não estão escondidos perante ti.
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6 Não sejam envergonhados por minha causa aqueles que te esperam, ó Senhor DEUS dos exércitos; não sejam humilhados por minha causa os que te buscam, ó Deus de Israel.
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7 Porque por causa de ti aguentei ser insultado; a humilhação cobriu o meu rosto.
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8 Tornei-me estranho aos meus irmãos; e desconhecido aos filhos de minha mãe;
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9 Porque o zelo por tua casa me devorou; e os insultos dos que te insultam caíram sobre mim;
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10 Minha alma chorou e jejuou; porém [mais] insultos vieram sobre mim.
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11 Vesti-me de saco, mas fui ridicularizado por eles num ditado.
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12 Os que se sentam à porta falam [mal] de mim; e os bebedores de álcool cantam [piadas] contra mim.
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13 Mas eu oro a ti, SENHOR, [no] tempo aceitável. Pela grandeza de tua bondade, responde-me, ó Deus, pela fidelidade de tua salvação.
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14 Livra-me do lamaçal, e não me deixes afundar; seja eu resgatado dos que me odeiam, e das profundezas das águas.
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15 Não permitas que as correntes de águas me cubram, e que a profundeza não me devore, nem o poço feche sua boca sobre mim.
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16 Responde-me, SENHOR; pois boa é tua bondade; olha para mim conforme tua piedade.
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17 E não escondas teu rosto de teu servo; porque estou angustiado; ouve-me depressa.
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18 Vem para perto de minha alma, [e] a liberta; resgata-me por causa de meus inimigos.
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19 Tu conheces como me insultam, me envergonham e me humilham; diante de ti estão todos os meus adversários.
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20 Insultos têm quebrado meu coração, e estou fraquíssimo; e esperei compaixão, porém [houve] nenhuma; [também esperei] por pessoas que me consolassem, mas não os achei.
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21 Deram-me fel como alimento; e em minha sede me deram vinagre para beber.
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22 Torne-se a mesa diante deles como que um laço; e aquilo que [lhes] dá segurança [lhes] seja uma armadilha.
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23 Sejam escurecidos os olhos deles, para que não possam ver; e que seus quadris vacilem continuamente.
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24 Derrama tua indignação sobre eles; e que sejam tomados pelo ardor de tua ira.
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25 A habitação deles seja desolada; e que não haja morador nas tendas deles;
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26 Porque perseguem [aquele] a quem tu feriste, e contam histórias da dor daqueles a quem tu machucaste.
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27 Conta como maldade a maldade deles; e não sejam eles agraciados por tua justiça.
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28 Sejam riscados dos livro da vida; e não estejam eles escritos junto com os justos.
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29 Mas eu [estou] miserável e em dores; ó Deus, que tua salvação me proteja.
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
30 Louvarei o nome de Deus com cântico; e o engrandecerei com agradecimentos.
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31 Isto agradará ao SENHOR mais do que [o sacrifício] de um boi [ou] de um bezerro com chifres e unhas.
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
32 Os mansos verão, e se alegrarão; vós que buscais a Deus, vosso coração viverá.
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
33 Porque o SENHOR ouve aos necessitados, e não despreza os prisioneiros que lhe pertencem.
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
34 Louvem a ele os céus, a terra, os mares, e tudo que neles se move;
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
35 Porque Deus salvará a Sião, e construirá as cidades de Judá; e habitarão ali, e a terão como posse.
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
36 E a semente de seus servos a herdará; e os que amam o nome dele habitarão nela.
Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.