Salmos 69

1 Salmo de Davi, para o regente, conforme “os lírios”: Salva-me, ó Deus, porque as águas têm entrado [e encoberto] a minha alma.

För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

2 Afundei-me em um profundo lamaçal, onde não se pode ficar em pé; entrei nas profundezas das águas, e a corrente está me levando.

Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

3 Já estou cansado de clamar, minha garganta enrouqueceu; meus olhos desfaleceram, enquanto espero pelo meu Deus.

Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

4 Os que me odeiam sem motivo são mais numerosos que os cabelos de minha cabeça; são poderosos os que procuram me arruinar, os que por falsidades se fazem meus inimigos; tive que pagar de volta aquilo que não furtei.

Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

5 Tu, Deus, sabes como sou tolo; e meus pecados não estão escondidos perante ti.

Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

6 Não sejam envergonhados por minha causa aqueles que te esperam, ó Senhor DEUS dos exércitos; não sejam humilhados por minha causa os que te buscam, ó Deus de Israel.

Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

7 Porque por causa de ti aguentei ser insultado; a humilhação cobriu o meu rosto.

Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

8 Tornei-me estranho aos meus irmãos; e desconhecido aos filhos de minha mãe;

Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

9 Porque o zelo por tua casa me devorou; e os insultos dos que te insultam caíram sobre mim;

främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

10 Minha alma chorou e jejuou; porém [mais] insultos vieram sobre mim.

Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

11 Vesti-me de saco, mas fui ridicularizado por eles num ditado.

Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

12 Os que se sentam à porta falam [mal] de mim; e os bebedores de álcool cantam [piadas] contra mim.

Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

13 Mas eu oro a ti, SENHOR, [no] tempo aceitável. Pela grandeza de tua bondade, responde-me, ó Deus, pela fidelidade de tua salvação.

Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

14 Livra-me do lamaçal, e não me deixes afundar; seja eu resgatado dos que me odeiam, e das profundezas das águas.

Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

15 Não permitas que as correntes de águas me cubram, e que a profundeza não me devore, nem o poço feche sua boca sobre mim.

Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

16 Responde-me, SENHOR; pois boa é tua bondade; olha para mim conforme tua piedade.

Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

17 E não escondas teu rosto de teu servo; porque estou angustiado; ouve-me depressa.

Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

18 Vem para perto de minha alma, [e] a liberta; resgata-me por causa de meus inimigos.

Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

19 Tu conheces como me insultam, me envergonham e me humilham; diante de ti estão todos os meus adversários.

Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

20 Insultos têm quebrado meu coração, e estou fraquíssimo; e esperei compaixão, porém [houve] nenhuma; [também esperei] por pessoas que me consolassem, mas não os achei.

Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

21 Deram-me fel como alimento; e em minha sede me deram vinagre para beber.

Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

22 Torne-se a mesa diante deles como que um laço; e aquilo que [lhes] dá segurança [lhes] seja uma armadilha.

De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

23 Sejam escurecidos os olhos deles, para que não possam ver; e que seus quadris vacilem continuamente.

Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

24 Derrama tua indignação sobre eles; e que sejam tomados pelo ardor de tua ira.

må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

25 A habitação deles seja desolada; e que não haja morador nas tendas deles;

Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

26 Porque perseguem [aquele] a quem tu feriste, e contam histórias da dor daqueles a quem tu machucaste.

Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

27 Conta como maldade a maldade deles; e não sejam eles agraciados por tua justiça.

eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

28 Sejam riscados dos livro da vida; e não estejam eles escritos junto com os justos.

Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

29 Mas eu [estou] miserável e em dores; ó Deus, que tua salvação me proteja.

Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

30 Louvarei o nome de Deus com cântico; e o engrandecerei com agradecimentos.

Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

31 Isto agradará ao SENHOR mais do que [o sacrifício] de um boi [ou] de um bezerro com chifres e unhas.

Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

32 Os mansos verão, e se alegrarão; vós que buscais a Deus, vosso coração viverá.

Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

33 Porque o SENHOR ouve aos necessitados, e não despreza os prisioneiros que lhe pertencem.

När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

34 Louvem a ele os céus, a terra, os mares, e tudo que neles se move;

Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

35 Porque Deus salvará a Sião, e construirá as cidades de Judá; e habitarão ali, e a terão como posse.

Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

36 E a semente de seus servos a herdará; e os que amam o nome dele habitarão nela.

Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.