Salmos 104

1 Louva, minha alma, ao SENHOR; ó SENHOR meu Deus, tu és grandioso; de majestade e de glória estás vestido.

Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.

2 Tu estás coberto de luz, como que uma roupa; estendes os céus como cortinas.

Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.

3 Ele, que fixou seus cômodos sobre as águas; que faz das nuvens sua carruagem; que se move sobre as asas do vento.

Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;

4 Que faz de seus anjos ventos, e de seus servos fogo flamejante.

Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;

5 Ele fundou a terra sobre suas bases; ela jamais se abalará.

Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.

6 Com o abismo, como um vestido, tu a cobriste; sobre os montes estavam as águas.

Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.

7 Elas fugiram de tua repreensão; pela voz de teu trovão elas se recolheram apressadamente.

Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.

8 Os montes subiram [e] os vales desceram ao lugar que tu lhes tinha fundado.

Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.

9 Tu [lhes] puseste um limite, que não ultrapassarão; não voltarão mais a cobrir a terra.

Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.

10 Ele envia fontes aos vales, para que corram por entre os montes.

Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;

11 Elas dão de beber a todos os animais do campo; os asnos selvagens matam a sede [com elas].

Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.

12 Junto a elas habitam as aves dos céus, que dão [sua] voz dentre os ramos.

När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.

13 Ele rega os montes desde seus cômodos; a terra se farta do fruto de tuas obras.

Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.

14 Ele faz brotar a erva para os animais, e as plantas para o trabalho do homem, fazendo da terra produzir o pão,

Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;

15 E o vinho, que alegra o coração do homem, [e] faz o rosto brilhar o rosto com o azeite; com o pão, que fortalece o coração do homem.

Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;

16 As árvores do SENHOR são fartamente [nutridas], os cedros do Líbano, que ele plantou.

Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.

17 Onde as aves fazem ninhos, e os pinheiros são as casas para as cegonhas.

Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.

18 Os altos montes são para as cabras selvagens; as rochas, refúgio para os coelhos.

De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.

19 Ele fez a lua para [marcar] os tempos, e o sol sobre seu poente.

Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.

20 Ele dá ordens à escuridão, e faz haver noite, quando saem todos os animais do mato.

Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;

21 Os filhos dos leões, rugindo pela presa, e para buscar de Deus sua comida.

De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;

22 Quando o sol volta a brilhar, [logo] se recolhem, e vão se deitar em suas tocas.

Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.

23 Então o homem sai para seu trabalho e sua obra até o entardecer.

Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.

24 Como são muitas as suas obras, SENHOR! Tu fizeste todas com sabedoria; a terra está cheia de teus bens.

Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.

25 Este grande e vasto mar, nele há inúmeros seres, animais pequenos e grandes.

Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.

26 Por ali andam os navios e o Leviatã que formastes, para que te alegrasses nele.

Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

27 Todos eles aguardam por ti, que [lhes] dês seu alimento a seu tempo [devido].

Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.

28 O que tu dás, eles recolhem; tu abres tua mão, [e] eles se fartam de coisas boas.

Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.

29 [Quando] tu escondes teu rosto, eles ficam perturbados; [quando] tu tiras o fôlego deles, [logo] eles morrem, e voltam ao seu pó.

Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.

30 Tu envias o teu fôlego, e logo são criados; e [assim] tu renovas a face da terra.

Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.

31 A glória do SENHOR será para sempre; alegre-se o SENHOR em suas obras.

Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.

32 [Quando] ele olha para a terra, [logo] ela treme; [quando] ele toca nos montes, eles soltam fumaça.

Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.

33 Cantarei ao SENHOR em [toda] a minha vida; tocarei música ao meu Deus enquanto eu existir.

Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.

34 Meus pensamentos lhe serão agradáveis; eu me alegrarei no SENHOR.

Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.

35 Os pecadores serão consumidos da terra, e os maus não existirão mais. Bendizei, ó minha alma, ao SENHOR! Aleluia!

Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.