Salmos 102
1 Oração do aflito, quando ele se viu desfalecido, e derramou sua súplica diante do SENHOR: Ó SENHOR, ouve minha oração; e que meu clamor chegue a ti.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Não escondas de mim o teu rosto no dia da minha angústia; inclina a mim teu ouvidos; no dia em que eu clamar, apressa-te para me responder.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Porque os meus dias têm se desfeito como fumaça; e meus ossos se têm se queimado como [n] um forno.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Meu coração, tal como a erva, está tão ferido e seco, que me esqueci de comer meu pão.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Por causa da voz do meu gemido, meus ossos têm se grudado à minha carne.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 Estou semelhante a uma ave no deserto, estou como uma coruja num lugar desabitado.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Fico alerta e estou como um pardal solitário sobre o telhado.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Os meus inimigos me insultam o dia todo; os que me odeiam juram [maldições] contra mim.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Porque estou comendo cinza como [se fosse] pão, e misturo minha bebida com lágrimas,
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Por causa de tua irritação e tua ira; porque tu me levantaste e me derrubaste.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 Meus dias [têm sido] como a sombra, que declina; e eu estou secando como a erva.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Porém tu, SENHOR, permaneces para sempre; e tua lembrança [continua] geração após geração.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Tu te levantarás, e terás piedade de Sião; porque chegou o tempo determinado para se apiedar dela.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Pois os teus servos se agradam de suas pedras, e sentem compaixão do pó de suas [ruínas].
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Então as nações temerão o nome do SENHOR; e todos os reis da terra [temerão] a tua glória;
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Quando o SENHOR edificar a Sião, [e] aparecer em sua glória;
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 E der atenção à oração do desamparado, e não desprezar sua oração.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 Isto será escrito para a geração futura; e o povo que for criado louvará ao SENHOR;
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 Porque ele olhará desde o alto de seu santuário; o SENHOR olhará desde os céus para a terra,
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 Para ouvir o gemido dos prisioneiros; para soltar aos sentenciados à morte.
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 Para eles anunciarem o nome do SENHOR em Sião, e seu louvor em Jerusalém.
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 Quando os povos se reunirem, e os reinos, para servirem ao SENHOR.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 Ele abateu minha força no caminho; abreviou os meus dias.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Eu dizia: Meu Deus, não me leves no meio dos meus dias; teus anos são [eternos], geração após geração.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Desde muito antes fundaste a terra; e os céus são obra de tuas mãos.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 Eles se destruirão, porém tu permanecerás; e todos eles como vestimentas se envelhecerão; como roupas tu os mudarás, e serão mudados.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 Porém tu és o mesmo; e teus anos nunca se acabarão.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Os filhos de teus servos habitarão [seguros], e a semente deles será firmada perante ti.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
