Provérbios 8

1 Por acaso a sabedoria não clama, e a inteligência não solta sua voz?

Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

2 Nos lugares mais altos, junto ao caminho, nas encruzilhadas das veredas, ela se põe.

Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

3 Ao lado das portas, à entrada da cidade; na entrada dos portões, ela grita:

Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

4 Varões, eu vos clamo; [dirijo] minha voz aos filhos dos homens.

O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

5 Vós que sois ingênuos, entendei a prudência; e vós que sois loucos, entendei [de] coração.

Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

6 Ouvi, porque falarei coisas nobres; e abro meus lábios para a justiça.

Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

7 Porque minha boca declarará a verdade; e meus lábios abominam a maldade.

Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

8 Todas as coisas que digo com minha boca são justas; não há nelas coisa alguma [que seja] distorcida ou perversa.

All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

9 Todas elas são corretas para aquele que as entende; e justas para os que encontram conhecimento.

De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

10 Aceitai minha correção, e não prata; e o conhecimento mais que o ouro fino escolhido.

Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

11 Porque a sabedoria é melhor do que rubis; e todas as coisas desejáveis nem sequer podem ser comparadas a ela.

Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

12 Eu, a Sabedoria, moro com a Prudência; e tenho o conhecimento do conselho.

Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

13 O temor ao SENHOR é odiar o mal: a soberba e a arrogância, o mal caminho e a boca perversa, eu [os] odeio.

Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

14 A mim pertence o conselho e a verdadeira sabedoria; eu [tenho] prudência e poder.

Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

15 Por meio de mim os reis governam, e os príncipes decretam justiça.

Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

16 Por meio de mim os governantes dominam; e autoridades, todos os juízes justos.

Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

17 Eu amo os que me amam; e os que me buscam intensamente me acharão.

Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

18 Bens e honra estão comigo; [assim como] a riqueza duradoura e a justiça.

Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

19 Meu fruto é melhor que o ouro, melhor que o ouro refinado; e meus produtos melhores que a prata escolhida.

Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

20 Eu faço andar pelo caminho da justiça, no meio das veredas do juízo;

Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

21 Para eu dar herança aos que me amam, e encher seus tesouros.

Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

22 O SENHOR me adquiriu no princípio de seu caminho; desde antes de suas obras antigas.

Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

23 Desde a eternidade eu fui ungida; desde o princípio; desde antes do surgimento da terra.

Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

24 Quando ainda não havia abismos, eu fui gerada; quando ainda não havia fontes providas de muitas águas.

Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

25 Antes que os montes fossem firmados; antes dos morros, eu fui gerada.

Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

26 Quando ele ainda não tinha feito a terra, nem os campos; nem o princípio da poeira do mundo.

Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

27 Quando preparava os céus, ali eu estava; quando ele desenhava ao redor da face do abismo.

Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

28 Quando firmava as nuvens de cima, quando fortificava as fontes do abismo.

Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

29 Quando colocava ao mar o seu limite, para que as águas não ultrapassassem seu mandado; quando estabelecia os fundamentos da terra.

Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

30 Então eu estava com ele como um pupilo; e eu era seu agrado a cada dia, alegrando perante ele em todo tempo.

Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

31 Alegrando na habitação de sua terra; e [concedendo] meus agrados aos filhos dos homens.

Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

32 Portanto agora, filhos, ouvi-me; porque bem-aventurados serão [os que] guardarem meus caminhos.

Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

33 Ouvi a correção, e sede sábios; e não a rejeiteis.

Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

34 Bem-aventurado [é] o homem que me ouve; que vigia em minhas portas diariamente, que guarda as ombreiras de minhas entradas.

Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

35 Porque aquele que me encontrar, encontrará a vida; e obterá o favor do SENHOR.

Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

36 Mas aquele que pecar contra mim fará violência à sua [própria] alma; todos os que me odeiam amam a morte.

Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.