Lamentações de Jeremias 5
1 Lembra-te, SENHOR, do que tem nos acontecido; presta atenção e olha nossa humilhação.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Nossa herança passou a ser de estrangeiros, nossas casas de forasteiros.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Órfãos somos sem pai, nossas mães são como viúvas.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Bebemos nossa água por dinheiro; nossa lenha temos que pagar.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Perseguição sofremos sobre nossos pescoços; estamos cansados, mas não temos descanso.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Nós nos rendemos aos egípcios e aos assírios para nos saciarmos de pão.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Nossos pais pecaram, e não existem mais; porém nós levamos seus castigos.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Servos passaram a nos dominar; ninguém há que [nos] livre de suas mãos.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Com risco de vida trazemos nosso pão, por causa da espada do deserto.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Nossa pele se tornou negra como um forno, por causa do ardor da fome.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Abusaram das mulheres em Sião, das virgens nas cidades de Judá.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Os príncipes foram enforcados por sua mãos; não respeitaram as faces dos velhos.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Levaram os rapazes para moer, e os moços caíram debaixo da lenha [que carregavam].
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Os anciãos deixaram de [se sentarem] junto as portas, os rapazes de suas canções.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Acabou a alegria de nosso coração; nossa dança se tornou em luto.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Caiu a coroa de nossa cabeça; ai agora de nós, porque pecamos.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Por isso nosso coração ficou fraco, por isso nossos olhos escureceram;
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Por causa do monte de Sião, que está desolado; raposas andam nele.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Tu, SENHOR, permanecerás para sempre; [e] teu trono de geração após geração.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Por que te esquecerias de nós para sempre e nos abandonarias por tanto tempo?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Converte-nos, SENHOR, a ti, e seremos convertidos; renova o nossos dias como antes;
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 A não ser que tenhas nos rejeitado totalmente, e estejas enfurecido contra nós ao extremo.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
