Jó 26
1 Porém Jó respondeu, dizendo:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Como tende ajudado ao que não tem força, [e] sustentado ao braço sem vigor!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Como tende aconselhado ao que não tem conhecimento, e [lhe] explicaste detalhadamente a verdadeira causa!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 A quem tens dito [tais] palavras? E de quem é o espírito que sai de ti?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Os mortos tremem debaixo das águas com os seus moradores.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Ele estende o norte sobre o vazio, suspende a terra sobre o nada.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Ele amarra as águas em suas nuvens, todavia a nuvem não se rasga debaixo dela.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Ele encobre a face de seu trono, e sobre ele estende sua nuvem.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Ele determinou limite à superfície das águas, até a fronteira entre a luz e as trevas.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 As colunas do céu tremem, e se espantam por sua repreensão.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Ele agita o mar com seu poder, e com seu entendimento fere abate a Raabe.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Por seu Espírito adornou os céus; sua mão perfurou a serpente veloz.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Eis que estas são [somente] as bordas de seus caminhos; e quão pouco é o que temos ouvido dele! Quem, pois, entenderia o trovão de seu poder?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
