Jó 21
1 Porém Jó respondeu, dizendo:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ouvi atentamente minhas palavras, e seja isto vossas consolações.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Suportai-me, e eu falarei; e depois de eu ter falado, [então] zombai.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Por acaso eu me queixo de algum ser humano? Porém ainda que [assim fosse], por que meu espírito não se angustiaria?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Olhai-me, e espantai-vos; e ponde a mão sobre a boca.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Pois quando eu me lembro [disto], me assombro, e minha carne é tomada de tremor.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Por que razão os perversos vivem, envelhecem, e ainda crescem em poder?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Seus filhos progridem com eles diante de seus rostos; e seus descendentes diante de seus olhos.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Suas casas têm paz, sem temor, e a vara de Deus não está contra eles.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Seus touros procriam, e não falham; suas vacas geram filhotes, e não abortam.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Suas crianças saem como um rebanho, e seus filhos saem dançando.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Levantam [a voz] ao [som] de tamboril e de harpa e se alegram ao som de flauta.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Assim dizem a Deus: Afasta-te de nós, porque não queremos conhecer teus caminhos.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Quem é o Todo-Poderoso, para que o sirvamos? E de que nos aproveitará que oremos a ele?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Eis que sua prosperidade não se deve às mãos deles. Longe de mim esteja o conselho dos perversos!
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Quantas vezes sucede que a lâmpada dos perversos se apaga, e sua perdição vem sobre eles, [e] Deus em sua ira [lhes] reparte dores?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Eles serão como palha diante do vento, como o restos de palha que o turbilhão arrebata.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 [Vós dizeis]: Deus guarda sua violência para seus filhos. Que [Deus] pague ao próprio [perverso], para que o conheça.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Seus olhos vejam sua ruína, e beba da ira do Todo-Poderoso.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Pois que interesse teria ele em sua casa depois de si, quando o número for cortado o número de seus meses?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Poderia alguém ensinar conhecimento a Deus, que julga [até] os que estão no alto?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 Alguém morre na sua força plena, estando todo tranquilo e próspero,
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Seus baldes estando cheios de leite, e o tutano de seus ossos umedecido.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Porém outro morre com amargura de alma, nunca tendo experimentado a prosperidade.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Juntamente jazem no pó, e os vermes os cobrem.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Eis que eu sei vossos pensamentos, e os mais intentos que planejais contra mim.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Porque dizeis: Onde está a casa do príncipe?, e: Onde está tenda das moradas dos perversos?
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Por acaso não perguntastes aos que passam pelo caminho, e não conheceis seus sinais?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Que os maus são preservados no dia da destruição, [e] são livrados no dia das fúrias?
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Quem lhe denunciará seu caminho em sua face? E quem lhe pagará pelo que ele fez?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Finalmente ele é levado à sepultura, e no túmulo fazem vigilância.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Os torrões do vale lhe são doces; e todos o seguem; e adiante dele estão inúmeros.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Como, pois, me consolais em vão, já que vossas em vossas respostas [só] resta falsidade?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
