Jó 17
1 Meu espírito está arruinado, meus dias vão se extinguindo, e a sepultura já etá pronta para mim.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Comigo há ninguém além de zombadores, e meus olhos são obrigados a ficar diante de suas provocações.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Concede-me, por favor, uma garantia para comigo; quem [outro] há que me dê a mão?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 Pois aos corações deles tu encobriste do entendimento; portanto não os exaltarás.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 Aquele que denuncia a seus amigos em proveito próprio, também os olhos de seus filhos desfalecerão.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 Ele tem me posto por ditado de povos, e em meu rosto é onde eles cospem.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 Por isso meus olhos se escureceram de mágoa, e todos os membros de meu corpo são como a sombra.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Os íntegros pasmarão sobre isto, e o inocente se levantará contra o hipócrita.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 E o justo prosseguirá seu caminho, e o puro de mãos crescerá em força.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 Mas, na verdade, voltai-vos todos vós, e vinde agora, pois sábio nenhum acharei entre vós.
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 Meus dias se passaram, meus pensamentos foram arrancados, os desejos do meu coração.
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 Tornaram a noite em dia; a luz se encurta por causa das trevas.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 À cova chamo: Tu és meu pai; e aos vermes: [Sois] minha mãe e minha irmã.
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 Onde, pois, estaria agora minha esperança? Quanto à minha esperança, quem a poderá ver?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
