Gênesis 32
1 E Jacó se foi seu caminho, e saíram-lhe ao encontro anjos de Deus.
Men när Jakob drog sin väg fram, mötte honom Guds änglar;
2 E disse Jacó quando os viu: Este é o acampamento de Deus; e chamou o nome daquele lugar Maanaim.
och då Jakob såg dem, sade han: "Detta är Guds skara." Och han gav den platsen namnet Mahanaim.
3 E enviou Jacó mensageiros diante de si a Esaú seu irmão, à terra de Seir, campo de Edom.
Och Jakob sände budbärare framför sig till sin broder Esau i Seirs land, på Edoms mark;
4 E mandou-lhes dizendo: Assim direis a mim senhor Esaú: Assim diz teu servo Jacó: Com Labão morei, e detive-me até agora;
och han bjöd dem och sade: "Så skolen I säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob låter säga: Jag har vistats borta hos Laban och dröjt kvar där ända till nu;
5 E tenho vacas, e asnos, e ovelhas, e servos, e servas; e envio a dizê-lo a meu senhor, para achar favor em teus olhos.
och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor. Och jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, på det att jag må finna nåd för dina ögon."
6 E os mensageiros voltaram a Jacó, dizendo: Viemos a teu irmão Esaú, e ele também veio a receber-te, e quatrocentos homens com ele.
När sedan budbärarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: "Vi träffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man."
7 Então Jacó teve grande temor, e angustiou-se; e partiu o povo que tinha consigo, e as ovelhas e as vacas e os camelos, em dois grupos;
Då blev Jakob mycket förskräckt och betogs av ångest; och han delade sitt folk och fåren och fäkreaturen och kamelerna i två skaror.
8 E disse: Se vier Esaú a um grupo e o ferir, o outro grupo escapará.
Ty han tänkte: "Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan dock den andra skaran undkomma."
9 E disse Jacó: Deus de meu pai Abraão, e Deus de meu pai Isaque, o SENHOR, que me disseste: Volta-te à tua terra e à tua parentela, e eu te farei bem.
Och Jakob sade: "Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt, så skall jag göra dig gott',
10 Menor sou que todas as misericórdias, e que toda a verdade que usaste para com teu servo; que com meu bordão passei este Jordão, e agora estou sobre dois grupos.
jag är för ringa till all den nåd och all den trofasthet som du har bevisat din tjänare; ty jag hade icke mer än min stav, när jag gick över denna Jordan, och nu har jag förökats till två skaror.
11 Livra-me agora da mão de meu irmão, da mão de Esaú, porque o temo; não venha talvez, e me fira a mãe com os filhos.
Rädda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och förgör mig, utan att ens skona mödrar och barn.
12 E tu disseste: Eu te farei bem, e tornarei tua descendência como a areia do mar, que não se pode contar de tão numerosa.
Du har själv sagt: 'Jag skall göra dig mycket gott och låta din säd bliva såsom havets sand, som man icke kan räkna för dess myckenhets skull.'"
13 E dormiu ali aquela noite, e tomou do que lhe veio à mão um presente para seu irmão Esaú.
Och han stannade där den natten. Och av det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin broder Esau
14 Duzentas cabras e vinte machos de bode, duzentas ovelhas e vinte carneiros,
två hundra getter och tjugu bockar, två hundra tackor och tjugu vädurar,
15 Trinta camelas de cria, com seus filhotes, quarenta vacas e dez novilhos, vinte asnas e dez jumentos.
trettio kamelston som gåvo di, jämte deras föl, därtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu åsninnor med tio föl.
16 E entregou-o em mão de seus servos, cada manada à parte; e disse a seus servos: Passai diante de mim, e ponde espaço entre manada e manada.
Och han lämnade detta i sina tjänares vård, var hjord för sig, och sade till sina tjänare: "Gån framför mig och låten ett mellanrum vara mellan hjordarna."
17 E mandou ao primeiro, dizendo: Se meu irmão Esaú te encontrar, e te perguntar, dizendo De quem és? E: Para onde vais? E: para quem é isto que levas diante de ti?
Och han bjöd den förste och sade: "När min broder Esau möter dig och frågar dig: 'Vem tillhör du, och vart går du, och vem tillhöra djuren som du driver framför dig?',
18 Então dirás: Presente é de teu servo Jacó, que envia a meu senhor Esaú; e eis que também ele vem atrás de nós.
då skall du svara: 'De tillhöra din tjänare Jakob; de äro skänker som han sänder till min herre Esau, och själv kommer han här efter oss.'"
19 E mandou também ao segundo, e ao terceiro, e a todos os que iam atrás aquelas manadas, dizendo: Conforme isto falareis a Esaú, quando o achardes.
Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de övriga som drevo hjordarna: "Såsom jag nu har sagt eder skolen I säga till Esau, när I kommen fram till honom.
20 E direis também: Eis que teu servo Jacó vem atrás de nós. Porque disse: Apaziguarei sua ira com o presente que vai adiante de mim, e depois verei seu rosto; talvez lhe serei aceito.
Och I skolen vidare säga: 'Också din tjänare Jakob kommer här efter oss.'" Ty han tänkte: "Jag vill blidka honom med de skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig."
21 E passou o presente adiante dele; e ele dormiu aquela noite no acampamento.
Så kommo nu skänkerna före honom, medan han själv den natten stannade i lägret.
22 E levantou-se aquela noite, e tomou suas duas mulheres, e suas duas servas, e seus onze filhos, e passou o vau de Jaboque.
Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur och sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vad.
23 Tomou-os, pois, e passou-os o ribeiro, e fez passar o que tinha.
Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad han eljest ägde.
24 E ficou Jacó sozinho, e lutou com ele um homem até que raiava a alva.
Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.
25 E quando viu que não podia com ele, tocou no lugar da juntura de sua coxa, e desconjuntou-se a coxa de Jacó enquanto com ele lutava.
Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom.
26 E disse: Deixa-me, que raia a alva. E ele disse: Não te deixarei, se não me abençoares.
Och mannen sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp." Men han svarade: "Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig."
27 E ele lhe disse: Qual é teu nome? E ele respondeu: Jacó.
Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob."
28 E ele disse: Não se dirá mais teu nome Jacó, mas sim Israel: porque lutaste com Deus e com os homens, e venceste.
Han sade: "Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och vunnit seger."
29 Então Jacó lhe perguntou, e disse: Declara-me agora teu nome. E ele respondeu: Por que perguntas por meu nome? E abençoou-o ali.
Då frågade Jakob och sade: "Låt mig veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.
30 E chamou Jacó o nome daquele lugar Peniel: porque vi a Deus face a face, e foi livrada minha alma.
Men Jakob gav platsen namnet Peniel, "ty", sade han, "jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat".
31 E saiu-lhe o sol quando passou a Peniel; e andava mancando de sua coxa.
Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.
32 Por isto até o dia de hoje os filhos de Israel não comem do tendão que se contrai, o qual está na juntura da coxa; porque o homem tocou a Jacó este lugar de sua coxa no tendão que se contrai.
Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden, på höftsenan.
