Eclesiastes 7

1 Melhor é uma boa reputação do que o bom óleo perfumado; e o dia da morte [é melhor] que o dia de seu nascimento

Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

2 Melhor é ir à casa do luto do que a casa do banquete, [porque] isto é o fim de todos os homens; e os vivos tomam isto em seus corações.

Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

3 Melhor é o sofrimento do que o riso, porque com a tristeza do rosto o coração se aperfeiçoa.

Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

4 O coração dos sábios está na casa do luto, mas o coração dos tolos [está] na casa da alegria.

De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

5 Melhor é ouvir a repreensão do sábio do que alguém ouvir a canção dos tolos;

Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

6 Pois o riso dos tolos é como o ruído de espinhos debaixo de uma panela; também isto é futilidade.

Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

7 Verdadeiramente a opressão faz até o sábio enlouquecer, e o suborno corrompe o coração.

En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

8 Melhor é o fim das coisas do que o princípio delas; melhor é o paciente de espírito do que o arrogante de espírito.

Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

9 Não te apresses em teu espírito para te irares, porque a ira repousa no colo dos tolos.

Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

10 Nunca digas: Por que os dias passados foram melhores que os atuais? Pois nunca com sabedoria perguntarias isso.

Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

11 A sabedoria é tão boa quanto uma herança; ela é um proveito para os que veem a luz do sol;

Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

12 porque a sabedoria serve de proteção, assim como o dinheiro serve de proteção; mas a vantagem do conhecimento é que a sabedoria dá vida ao seu dono.

Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

13 Observa a obra de Deus, pois quem poderá endireitar o que ele entortou?

Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

14 No dia da prosperidade, alegra-te; mas no dia da adversidade, considera; pois Deus faz um em contraposição ao outro, para que o homem não consiga descobrir o que haverá depois dele.

I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

15 Tudo [isto] vi nos meus dias de futilidade: há justo que perece em sua justiça, e há perverso que prolonga [sua vida] em sua maldade.

Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

16 Não sejas justo demais, nem sejas sábio demais; para que destruirias a ti mesmo?

Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

17 Não sejas perverso demais, nem sejas tolo; para que morrerias antes de teu tempo?

Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

18 É bom que retenhas isto, e também não retires tua mão disto, pois quem teme a Deus escapa de tudo isto.

Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

19 A sabedoria fortalece ao sábio, mais do que dez homens de autoridade que estejam na cidade.

Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

20 Verdadeiramente não há homem justo sobre a terra, que faça o bem, e nunca peque.

Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

21 Além disso, não dês atenção a todas as palavras que forem ditas, para que não venhas a ouvir que teu servo te amaldiçoa;

Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

22 Pois teu coração sabe que também tu já amaldiçoaste a outros.

Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

23 Tudo isto investiguei com sabedoria. Eu disse: Terei para mim mais sabedoria; porém ela ficava [ainda] mais longe de mim.

Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

24 Quem pode encontrar o que está distante e tão profundo?

Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

25 Decidi em meu coração conhecer, investigar e buscar a sabedoria e a razão; e saber o mal que há na tolice e na loucura das maluquices.

Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

26 E eu encontrei uma coisa mais amarga que a morte: a mulher cujo coração são redes e armadilhas, e suas mãos são amarras; quem for bom perante Deus escapará dela; mas o pecador ficará preso nela.

Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

27 Olha isto: (diz o pregador, enquanto ele procurava entender [as coisas], uma por uma)

Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

28 Aquilo que minha alma tem buscado, ainda não achei; um homem entre mil eu achei; mas uma mulher entre todas estas não achei.

Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

29 Eis que somente achei isto: que Deus fez os homens corretos, porém foram eles que buscaram muitos desejos ruins.

Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.