Eclesiastes 10
1 [Assim como] as moscas mortas fazem cheirar mal do óleo do perfumador, [assim também] um pouco de tolice se sobrepõe à sabedoria e honra.
Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
2 O coração do sábio [está] à sua direita; mas o coração do tolo [está] à sua esquerda.
Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
3 E até quando o tolo vai pelo caminho, falta-lhe [bom-senso em seu] coração, e diz a todos que é ele é tolo.
Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
4 Se o espírito de um chefe se levantar contra ti, não deixes teu lugar, porque a calma aquieta grandes ofensas.
Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
5 Há um mal que vi abaixo do sol, um [tipo de] erro que é proveniente dos que têm autoridade:
Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
6 Põem o tolo em cargos elevados, mas os ricos sentam em lugares baixos.
Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
7 Vi servos a cavalo, e príncipes que andavam [a pé] como [se fossem] servos sobre a terra.
Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
8 Quem cavar uma cova, nela cairá; e quem romper um muro, uma cobra o morderá.
Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
9 Quem extrai pedras, por elas será ferido; e quem parte lenha, correrá perigo por ela.
Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
10 Se o ferro está embotado, e não afiar o corte, então deve se pôr mais forças; mas a sabedoria é proveitosa para se ter sucesso.
Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
11 Se a cobra morder sem estar encantada, então proveito nenhum tem a fala do encantador.
En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
12 As palavras da boca do sábio são agradáveis; porém os lábios do tolo o devoram.
De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
13 O princípio das palavras de sua boca é tolice; e o fim de sua boca [é] uma loucura ruim.
Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
14 O tolo multiplica as palavras, [porém] ninguém sabe o que virá no futuro; e quem lhe fará saber o que será depois dele?
En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
15 O trabalho dos tolos lhes traz cansaço, porque não sabem ir à cidade.
De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
16 Ai de ti, ó terra cujo rei é um menino, e cujos príncipes comem pela madrugada!
Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
17 Bem-aventurada é tu, ó terra, cujo rei é filho de nobres, e cujos príncipes comem no tempo [devido], para se fortalecerem, e não para se embebedarem!
Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
18 Pela muita preguiça o teto se deteriora; e pala frouxidão das mãos a casa tem goteiras.
Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
19 Para rir se fazem banquetes, e o vinho alegra aos vivos; mas o dinheiro responde por tudo.
Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
20 Nem mesmo em pensamento amaldiçoes ao rei, nem também no interior de teu quarto amaldiçoes ao rico, porque as aves dos céus levam o que foi falado, e os que tem asas contam o que foi dito.
Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.
