Cantares de Salomâo 2
1 Eu sou a rosa de Saron, o lírio dos vales.
»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
2 Qual o lírio entre os espinhos, tal é a minha amiga entre as filhas.
»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
3 Qual a macieira entre as árvores do bosque, tal é o meu amado entre os filhos: desejo muito a sua sombra, e debaixo dela me assento; e o seu fruto é doce ao meu paladar.
»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 Levou-me à sala do banquete, e o seu estandarte sobre mim era o amor.
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 Sustentai-me com passas, esforçai-me com maçãs, porque desfaleço de amor.
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
6 A sua mão esquerda esteja debaixo da minha cabeça, e a sua mão direita me abrace.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 Conjuro-vos, ó filhas de Jerusalém, pelas corças e cervas do campo, que não acordeis nem desperteis o meu amor, até que queira.
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
8 Esta é a voz do meu amado: ei-lo ai, que já vem saltando sobre os montes, pulando sobre os outeiros.
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 O meu amado é semelhante ao corço, ou ao filho do veado: eis que está detraz da nossa parede, olhando pelas janelas, reluzindo pelas grades.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 O meu amado responde e me diz: Levanta-te, amiga minha, formosa minha, e vem.
Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 Porque eis que passou o inverno: a chuva cessou, e se foi:
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 As flores se mostram na terra, o tempo de cantar chega, e a voz da rola se ouve em nossa terra:
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 A figueira brotou os seus figuinhos, e as vides em flor dão o seu cheiro: levanta-te, amiga minha, formosa minha, e vem.
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 Pomba minha, que andas pelas fendas das penhas, no oculto das ladeiras, mostra-me a tua face, faze-me ouvir a tua voz, porque a tua voz é doce, e a tua face aprazível.
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
15 Tomai-nos as raposas, as raposinhas, que fazem mal às vinhas, poque as nossas vinhas estão em flor.
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
16 O meu amado é meu, e eu sou dele: ele apascenta o seu rebanho entre os lírios.
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 Até que sopre o dia, e fujam as sombras, volta, amado meu: faze-te semelhante à corça ou ao filho dos veados sobre os montes de Bether.
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
