< Salmos 94 >
1 Ó Senhor Deus, a quem a vingança pertence, ó Deus, a quem a vingança pertence, mostra-te resplandecente.
Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
2 Exalta-te, tu, que és juiz da terra: dá a paga aos soberbos.
Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
3 Até quando os ímpios, Senhor, até quando os ímpios saltarão de prazer?
Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
4 Até quando proferirão, e falarão coisas duras, e se glóriarão todos os que obram a iniquidade?
Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
5 Reduzem a pedaços o teu povo, e afligem a tua herança.
Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
6 Matam a viúva e o estrangeiro, e ao órfão tiram a vida.
Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
7 Contudo dizem: O Senhor não o verá; nem para isso atenderá o Deus de Jacob.
Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
8 Atendei, ó brutais dentre o povo; e vós, loucos, quando sereis sábios?
Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
9 Aquele que fez o ouvido não ouvirá? e o que formou o olho não verá?
Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
10 Aquele que argue as gentes não castigará? e o que ensina ao homem o conhecimento não saberá?
Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
11 O Senhor conhece os pensamentos do homem, que são vaidade.
Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
12 Bem-aventurado é o homem aquém tu castigas, ó Senhor, e a quem ensinas a tua lei;
Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
13 Para lhe dares descanço dos dias maus, até que se abra a cova para o ímpio.
Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
14 Pois o Senhor não rejeitará o seu povo, nem desamparará a sua herança.
Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
15 Mas o juízo voltará à retidão, e segui-lo-ão todos os retos do coração.
Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
16 Quem será por mim contra os malfeitores? quem se porá por mim contra os que obram a iniquidade?
Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
17 Se o Senhor não tivera ido em meu auxílio, a minha alma quase que teria ficado no silêncio.
Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
18 Quando eu disse: O meu pé vacila; a tua benignidade, Senhor, me susteve.
Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
19 Na multidão dos meus pensamentos dentro de mim, as tuas consolações recrearam a minha alma.
Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
20 Porventura o trono de iniquidade te acompanha, o qual forja o mal por uma lei?
Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
21 Eles se ajuntam contra a alma do justo, e condenam o sangue inocente.
De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
22 Mas o Senhor é a minha defesa; e o meu Deus é a rocha do meu refúgio.
Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
23 E trará sobre eles a sua própria iniquidade; e os destruirá na sua própria malícia: o Senhor nosso Deus os destruirá.
Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.