Salmos 90

1 Senhor, tu tens sido o nosso refúgio, de geração em geração.

En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.

2 Antes que os montes nascessem, ou que tu formasses a terra e o mundo, mesmo de eternidade em eternidade, tu és Deus.

Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;

3 Tu reduzes o homem à destruição; e dizes: tornai-vos, filhos dos homens.

Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.

4 Porque mil anos são aos teus olhos como o dia de ontem quando passou, e como a vigília da noite.

Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.

5 Tu os levas como com uma corrente d'água: são como um sono: de manhã são como a erva que cresce.

Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;

6 De madrugada floresce e se muda: à tarde se corta e se seca.

Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.

7 Pois somos consumidos pela tua ira, e pelo teu furor somos angustiados.

Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.

8 Diante de ti puseste as nossas iniquidades: os nossos pecados ocultos à luz do teu rosto.

Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.

9 Pois todos os nossos dias vão passando na tua indignação; passamos os nossos anos como um conto que se conta.

Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.

10 Os dias da nossa vida chegam a setenta anos, e se alguns pela sua robustez chegam a oitenta anos, o orgulho deles é canceira e enfado, pois cedo se corta e vamos voando.

Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.

11 Quem conhece o poder da tua ira? segundo és tremendo, assim é o teu furor.

Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?

12 Ensina-nos a contar os nossos dias, de tal maneira que alcancemos corações sábios.

Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.

13 Volta-te para nós, Senhor: até quando? e aplaca-te para com os teus servos.

Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.

14 Farta-nos de madrugada com a tua benignidade, para que nos regozijemos, e nos alegremos todos os nossos dias.

Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.

15 Alegra-nos pelos dias em que nos afligiste, e pelos anos em que vimos o mal.

Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.

16 Apareça a tua obra aos teus servos, e a tua glória sobre seus filhos.

Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.

17 E seja sobre nós a formosura do Senhor, nosso Deus: e confirma sobre nós a obra das nossas mãos; sim, confirma a obra das nossas mãos.

Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.