Salmos 88
1 Senhor Deus da minha salvação, diante de ti tenho clamado de dia e de noite.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Chegue a minha oração perante a tua face, inclina os teus ouvidos ao meu clamor;
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
3 Porque a minha alma está cheia de angústias, e a minha vida se aproxima da sepultura. (Sheol h7585)
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Estou contado com aqueles que descem ao abismo: estou como homem sem forças,
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Apartado entre os mortos, como os feridos de morte que jazem na sepultura, dos quais te não lembras mais, e estão cortados da tua mão.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 puseste-me no abismo mais profundo, em trevas e nas profundezas.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Sobre mim pesa o teu furor: tu me afligiste com todas as tuas ondas (Selah)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Alongaste de mim os meus conhecidos, puseste-me em extrema abominação para com eles: estou fechado, e não posso sair.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 A minha vista desmaia por causa da aflição: Senhor, tenho clamado a ti todo o dia, tenho estendido para ti as minhas mãos.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Mostrarás tu maravilhas aos mortos, ou os mortos se levantarão e te louvarão? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Será anunciada a tua benignidade na sepultura, ou a tua fidelidade na perdição?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Saber-se-ão as tuas maravilhas nas trevas, e a tua justiça na terra do esquecimento?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Eu, porém, Senhor, tenho clamado a ti, e de madrugada te esperará a minha oração.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Senhor, porque rejeitas a minha alma? porque escondes de mim a tua face?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Estou aflito, e prestes tenho estado a morrer desde a minha mocidade: enquanto sofro os teus terrores, estou distraído.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 A tua ardente indignação sobre mim vai passando: os teus terrores me tem retalhado.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 Eles me rodeiam todo o dia como água; eles juntos me sitiam.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Desviaste para longe de mim amigos e companheiros, e os meus conhecidos estão em trevas.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
