Salmos 81
1 Exultai a Deus, nossa fortaleza: jubilai ao Deus de Jacob.
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Tomai o saltério, e trazei o adufe, a harpa suave e o alaude.
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Tocai a trombeta na lua nova, no tempo apontado da nossa solenidade.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Porque isto era um estatuto para Israel, e uma ordenança do Deus de Jacob.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Ordenou-o em José por testemunho, quando saira pela terra do Egito, onde ouvi uma língua que não entendia.
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 Tirei de seus ombros a carga; as suas mãos foram livres das marmitas.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 Clamaste na angústia, e te livrei; respondi-te no lugar oculto dos trovões; provei-te nas águas de Meribah (Selah)
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 Ouve-me, povo meu, e eu te atestarei: ah, Israel, se me ouvisses!
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 Não haverá entre ti Deus alheio nem te prostrarás ante um Deus estranho.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 Eu sou o Senhor teu Deus, que te tirei da terra do Egito: abre bem a tua boca, e t'a encherei.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 Mas o meu povo não quis ouvir a minha voz, e Israel não me quis.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 Pelo que eu os entreguei aos desejos dos seus próprios corações, e andaram nos seus mesmos conselhos.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Oh! se o meu povo me tivesse ouvido! se Israel andasse nos meus caminhos!
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 Em breve abateria os seus inimigos, e viraria a minha mão contra os seus adversários.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 Os que aborrecem ao Senhor ter-se-lhe-iam sujeitado, e o seu tempo seria eterno.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 E o sustentaria com o trigo mais fino, e te fartaria com o mel saído da pedra.
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
