Salmos 77
1 Clamei ao Senhor com a minha voz: a Deus levantei a minha voz, e ele inclinou para mim os ouvidos.
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2 No dia da minha angústia busquei ao Senhor: a minha mão se estendeu de noite, e não cessava; a minha alma recusava ser consolada.
Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
3 Lembrava-me de Deus, e me perturbei: queixava-me, e o meu espírito desfalecia (Selah)
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
4 Sustentaste os meus olhos acordados: estou tão perturbado que não posso falar.
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
5 Considerava os dias da antiguidade, os anos dos tempos antigos.
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
6 De noite chamei à lembrança o meu cântico: meditei em meu coração, e o meu espírito esquadrinhou.
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
7 Rejeitará o Senhor para sempre e não tornará a ser favorável?
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
8 Cessou para sempre a sua benignidade? acabou-se já a promessa de geração em geração?
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
9 Esqueceu-se Deus de ter misericórdia? ou encerrou ele as suas misericórdias na sua ira? (Selah)
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 E eu disse: A minha enfermidade é esta: mas eu me lembrei dos anos da dextra do altíssimo.
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
11 Eu me lembrarei das obras do Senhor: certamente que eu me lembrarei das tuas maravilhas da antiguidade.
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
12 Meditarei também em todas as tuas obras, e falarei dos teus feitos.
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
13 O teu caminho, ó Deus, está no santuário. Quem é Deus tão grande como o nosso Deus?
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
14 Tu és o Deus que fazes maravilhas: tu fizeste notória a tua força entre os povos.
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
15 Com o teu braço remiste o teu povo, os filhos de Jacob e de José (Selah)
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
16 As águas te viram, ó Deus, as águas te viram, e tremeram; os abismos também se abalaram.
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
17 As nuvens lançaram água, os céus deram um som; as tuas flechas correram de uma para outra parte.
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
18 A voz do teu trovão estava no céu; os relâmpagos alumiaram o mundo; a terra se abalou e tremeu.
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
19 O teu caminho é no mar, e as tuas veredas nas grandes águas, e os teus passos não são conhecidos.
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
20 Guiaste o teu povo, como a um rebanho, pela mão de Moisés e de Aarão.
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
