Salmos 74
1 Ó Deus, porque nos rejeitaste para sempre? Porque se acende a tua ira contra as ovelhas do teu pasto?
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Lembra-te da tua congregação que compraste desde a antiguidade, da vara da tua herança que remiste, este monte de Sião, em que habitaste.
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Levanta os teus pés para as perpétuas assolações, para tudo o que o inimigo tem feito de mal no santuário.
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Os teus inimigos bramam no meio das tuas sinagogas; põem nelas as suas insígnias por sinais.
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 Cada qual se fez afamado, conforme levantara o machado contra a espessura do arvoredo.
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 Mas agora toda a obra entalhada por uma vez quebram com machados e martelos.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 Lançaram fogo no teu santuário; profanaram, derribando-a até ao chão, a morada do teu nome.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 Disseram nos seus corações: despojemo-los de uma vez. Queimaram todas as sinagogas de Deus na terra.
De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 Já não vemos os nossos sinais, já não há profeta: nem há entre nós alguém que saiba até quando isto durará.
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 Até quando, ó Deus, nos afrontará o adversário? blasfemará o inimigo o teu nome para sempre?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Porque retiras a tua mão, a saber, a tua dextra? tira-a de dentro do teu seio, e consome-os.
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Todavia Deus é o meu Rei desde a antiguidade, obrando a salvação no meio da terra.
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 Tu dividiste o mar pela tua força; quebrantaste as cabeças dos dragões nas águas.
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Fizeste em pedaços as cabeças do leviathan, e o deste por mantimento aos habitantes do deserto.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Fendeste a fonte e o ribeiro: secaste os rios impetuosos.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 Teu é o dia e tua é a noite: preparaste a luz e o sol.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Estabeleceste todos os limites da terra; verão e inverno tu os formaste.
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Lembra-te disto: que o inimigo afrontou ao Senhor, e que um povo louco blasfemou o teu nome.
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Não entregues às feras a alma da tua rola: não te esqueças para sempre da vida dos teus aflitos.
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Atende ao teu concerto; pois os lugares tenebrosos da terra estão cheios de moradas de crueldade.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 Oh, não volte envergonhado o oprimido: louvem o teu nome o aflito e o necessitado.
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Levanta-te, ó Deus, pleiteia a sua própria causa; lembra-te da afronta que o louco te faz cada dia.
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Não te esqueças dos gritos dos teus inimigos: o tumulto daqueles que se levantam contra ti aumenta continuamente.
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
