Salmos 74
1 Ó Deus, porque nos rejeitaste para sempre? Porque se acende a tua ira contra as ovelhas do teu pasto?
En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
2 Lembra-te da tua congregação que compraste desde a antiguidade, da vara da tua herança que remiste, este monte de Sião, em que habitaste.
Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
3 Levanta os teus pés para as perpétuas assolações, para tudo o que o inimigo tem feito de mal no santuário.
Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
4 Os teus inimigos bramam no meio das tuas sinagogas; põem nelas as suas insígnias por sinais.
Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
5 Cada qual se fez afamado, conforme levantara o machado contra a espessura do arvoredo.
Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
6 Mas agora toda a obra entalhada por uma vez quebram com machados e martelos.
Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
7 Lançaram fogo no teu santuário; profanaram, derribando-a até ao chão, a morada do teu nome.
De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
8 Disseram nos seus corações: despojemo-los de uma vez. Queimaram todas as sinagogas de Deus na terra.
De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
9 Já não vemos os nossos sinais, já não há profeta: nem há entre nós alguém que saiba até quando isto durará.
Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
10 Até quando, ó Deus, nos afrontará o adversário? blasfemará o inimigo o teu nome para sempre?
Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
11 Porque retiras a tua mão, a saber, a tua dextra? tira-a de dentro do teu seio, e consome-os.
Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
12 Todavia Deus é o meu Rei desde a antiguidade, obrando a salvação no meio da terra.
Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
13 Tu dividiste o mar pela tua força; quebrantaste as cabeças dos dragões nas águas.
Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
14 Fizeste em pedaços as cabeças do leviathan, e o deste por mantimento aos habitantes do deserto.
Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
15 Fendeste a fonte e o ribeiro: secaste os rios impetuosos.
Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
16 Teu é o dia e tua é a noite: preparaste a luz e o sol.
Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
17 Estabeleceste todos os limites da terra; verão e inverno tu os formaste.
Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
18 Lembra-te disto: que o inimigo afrontou ao Senhor, e que um povo louco blasfemou o teu nome.
Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
19 Não entregues às feras a alma da tua rola: não te esqueças para sempre da vida dos teus aflitos.
Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
20 Atende ao teu concerto; pois os lugares tenebrosos da terra estão cheios de moradas de crueldade.
Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
21 Oh, não volte envergonhado o oprimido: louvem o teu nome o aflito e o necessitado.
Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
22 Levanta-te, ó Deus, pleiteia a sua própria causa; lembra-te da afronta que o louco te faz cada dia.
Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
23 Não te esqueças dos gritos dos teus inimigos: o tumulto daqueles que se levantam contra ti aumenta continuamente.
Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
