Salmos 69

1 Livra-me, ó Deus, pois as águas entraram até à minha alma.

För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

2 Atolei-me em profundo lamaçal, onde se não pode estar em pé; entrei na profundeza das águas, onde a corrente me leva.

Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

3 Estou cançado de clamar; a minha garganta se secou: os meus olhos desfalecem esperando o meu Deus.

Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

4 Aqueles que me aborrecem sem causa são mais do que os cabelos da minha cabeça; aqueles que procuram destruir-me, sendo injustamente meus inimigos, são poderosos: então restitui o que não furtei.

Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

5 Tu, ó Deus, bem conheces a minha insipiência; e os meus pecados não te são encobertos.

Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

6 Não sejam envergonhados por minha causa aqueles que esperam em ti, ó Senhor, Senhor dos exércitos; não sejam confundidos por minha causa aqueles que te buscam, ó Deus de Israel.

Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

7 Porque por amor de ti tenho suportado afrontas; a confusão cobriu o meu rosto.

Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

8 Tenho-me tornado um estranho para com meus irmãos, e um desconhecido para com os filhos de minha mãe.

främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

9 Pois o zelo da tua casa me devorou, e as afrontas dos que te afrontam cairam sobre mim.

Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

10 Quando chorei, e castiguei com jejum a minha alma, isto se me tornou em afrontas.

Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

11 Pus por vestido um saco, e me fiz um provérbio para eles.

Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

12 Aqueles que se assentam à porta falam contra mim; e fui o cântico dos bebedores de bebida forte.

Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

13 Eu porém faço a minha oração a ti, Senhor, num tempo acceitável: ó Deus, ouve-me segundo a grandeza da tua misericórdia, segundo a verdade da tua salvação.

Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

14 Tira-me do lamaçal, e não me deixes atolar; seja eu livre dos que me aborrecem, e das profundezas das águas.

Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

15 Não me leve a corrente das águas, e não me absorva ao profundo, nem o poço cerre a sua boca sobre mim.

Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

16 Ouve-me, Senhor, pois boa é a tua misericórdia: olha para mim segundo a tua muitíssima piedade.

Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

17 E não escondas o teu rosto do teu servo, porque estou angustiado: ouve-me depressa.

Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

18 Aproxima-te da minha alma, e resgata-a; livra-me por causa dos meus inimigos.

Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

19 Bem tens conhecido a minha afronta, e a minha vergonha, e a minha confusão; diante de ti estão todos os meus adversários.

Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

20 Afrontas me quebrantaram o coração, e estou fraquíssimo: esperei por alguém que tivesse compaixão, mas não houve nenhum; e por consoladores, mas não os achei.

Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

21 Deram-me fel por mantimento, e na minha sede me deram a beber vinagre.

De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

22 Torne-se-lhes a sua mesa diante deles em laço e para sua recompensa em ruína.

Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

23 Escureçam-se-lhes os seus olhos, para que não vejam, e faze com que os seus lombos tremam constantemente.

må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

24 Derrama sobre eles a tua indignação, e prenda-os o ardor da tua ira.

Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

25 Fique desolado o seu palácio; e não haja quem habite nas suas tendas.

Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

26 Pois perseguem àquele a quem feriste, e conversam sobre a dor daqueles a quem chagaste.

eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

27 Acrescenta iniquidade à iniquidade deles, e não entrem na tua justiça.

Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

28 Sejam riscados do livro dos vivos, e não sejam escritos com os justos.

Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

29 Eu porém sou pobre, e estou triste: ponha-me a tua salvação, ó Deus, num alto retiro.

Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

30 Louvarei o nome de Deus com um cântico, e engrandece-lo-ei com ação de graças.

Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

31 Isto será mais agradável ao Senhor do que o boi ou bezerro que tem pontas e unhas.

Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

32 Os mansos verão isto, e se agradarão; o vosso coração viverá, pois que buscais a Deus

När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

33 Porque o Senhor ouve os necessitados, e não despreza os seus cativos.

Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

34 Louvem-no os céus e a terra, os mares e tudo quanto neles se move.

Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

35 Porque Deus salvará a Sião, e edificará as cidades de Judá, para que habitem nela e as possuam.

Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

36 E herda-la-á a semente de seus servos, e os que amam o seu nome habitarão nela.

Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.