Salmos 69

1 Livra-me, ó Deus, pois as águas entraram até à minha alma.

För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

2 Atolei-me em profundo lamaçal, onde se não pode estar em pé; entrei na profundeza das águas, onde a corrente me leva.

Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

3 Estou cançado de clamar; a minha garganta se secou: os meus olhos desfalecem esperando o meu Deus.

Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

4 Aqueles que me aborrecem sem causa são mais do que os cabelos da minha cabeça; aqueles que procuram destruir-me, sendo injustamente meus inimigos, são poderosos: então restitui o que não furtei.

Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

5 Tu, ó Deus, bem conheces a minha insipiência; e os meus pecados não te são encobertos.

Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

6 Não sejam envergonhados por minha causa aqueles que esperam em ti, ó Senhor, Senhor dos exércitos; não sejam confundidos por minha causa aqueles que te buscam, ó Deus de Israel.

Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

7 Porque por amor de ti tenho suportado afrontas; a confusão cobriu o meu rosto.

Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

8 Tenho-me tornado um estranho para com meus irmãos, e um desconhecido para com os filhos de minha mãe.

Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

9 Pois o zelo da tua casa me devorou, e as afrontas dos que te afrontam cairam sobre mim.

främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

10 Quando chorei, e castiguei com jejum a minha alma, isto se me tornou em afrontas.

Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

11 Pus por vestido um saco, e me fiz um provérbio para eles.

Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

12 Aqueles que se assentam à porta falam contra mim; e fui o cântico dos bebedores de bebida forte.

Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

13 Eu porém faço a minha oração a ti, Senhor, num tempo acceitável: ó Deus, ouve-me segundo a grandeza da tua misericórdia, segundo a verdade da tua salvação.

Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

14 Tira-me do lamaçal, e não me deixes atolar; seja eu livre dos que me aborrecem, e das profundezas das águas.

Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

15 Não me leve a corrente das águas, e não me absorva ao profundo, nem o poço cerre a sua boca sobre mim.

Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

16 Ouve-me, Senhor, pois boa é a tua misericórdia: olha para mim segundo a tua muitíssima piedade.

Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

17 E não escondas o teu rosto do teu servo, porque estou angustiado: ouve-me depressa.

Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

18 Aproxima-te da minha alma, e resgata-a; livra-me por causa dos meus inimigos.

Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

19 Bem tens conhecido a minha afronta, e a minha vergonha, e a minha confusão; diante de ti estão todos os meus adversários.

Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

20 Afrontas me quebrantaram o coração, e estou fraquíssimo: esperei por alguém que tivesse compaixão, mas não houve nenhum; e por consoladores, mas não os achei.

Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

21 Deram-me fel por mantimento, e na minha sede me deram a beber vinagre.

Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

22 Torne-se-lhes a sua mesa diante deles em laço e para sua recompensa em ruína.

De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

23 Escureçam-se-lhes os seus olhos, para que não vejam, e faze com que os seus lombos tremam constantemente.

Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

24 Derrama sobre eles a tua indignação, e prenda-os o ardor da tua ira.

må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

25 Fique desolado o seu palácio; e não haja quem habite nas suas tendas.

Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

26 Pois perseguem àquele a quem feriste, e conversam sobre a dor daqueles a quem chagaste.

Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

27 Acrescenta iniquidade à iniquidade deles, e não entrem na tua justiça.

eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

28 Sejam riscados do livro dos vivos, e não sejam escritos com os justos.

Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

29 Eu porém sou pobre, e estou triste: ponha-me a tua salvação, ó Deus, num alto retiro.

Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

30 Louvarei o nome de Deus com um cântico, e engrandece-lo-ei com ação de graças.

Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

31 Isto será mais agradável ao Senhor do que o boi ou bezerro que tem pontas e unhas.

Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

32 Os mansos verão isto, e se agradarão; o vosso coração viverá, pois que buscais a Deus

Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

33 Porque o Senhor ouve os necessitados, e não despreza os seus cativos.

När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

34 Louvem-no os céus e a terra, os mares e tudo quanto neles se move.

Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

35 Porque Deus salvará a Sião, e edificará as cidades de Judá, para que habitem nela e as possuam.

Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

36 E herda-la-á a semente de seus servos, e os que amam o seu nome habitarão nela.

Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.