Salmos 44
1 Ó Deus, nós ouvimos com os nossos ouvidos, e nossos pais nos tem contado a obra que fizeste em seus dias, nos tempos da antiguidade.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 Como expeliste as nações com a tua mão e os plantaste a eles: como afligiste os povos e os derrubaste.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 Pois não conquistaram a terra pela sua espada, nem o seu braço os salvou, mas a tua dextra e o teu braço, e a luz da tua face, porquanto te agradaste deles.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 Tu és o meu Rei, ó Deus: ordena salvações para Jacob.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 Por ti escornearemos os nossos inimigos: pelo teu nome pizaremos os que se levantam contra nós:
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 Pois eu não confiarei no meu arco, nem a minha espada me salvará.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 Mas tu nos salvaste dos nossos inimigos, e confundiste os que nos aborreciam.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 Em Deus nos glóriamos todo o dia, e louvamos o teu nome eternamente (Selah)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 Mas agora tu nos rejeitaste e nos confundiste, e não sais com os nossos exércitos.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 Faze-nos retirar do inimigo, e aqueles que nos odeiam nos saqueiam para si.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 Tu nos entregaste como ovelhas para comer, e nos espalhaste entre as nações.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 Tu vendes por nada o teu povo, e não aumentas a tua riqueza com o seu preço.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 Tu nos pões por opróbrio aos nossos vizinhos, por escarneio e zombaria de aqueles que estão à roda de nós.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 Tu nos pões por provérbio entre as nações, por movimento de cabeça entre os povos.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 A minha confusão está constantemente diante de mim, e a vergonha do meu rosto me cobre:
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 Á voz daquele que afronta e blasfema, por causa do inimigo e do vingador.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 Tudo isto nos sobreveio: contudo não nos esquecemos de ti, nem nos houvemos falsamente contra o teu concerto.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 O nosso coração não voltou atráz, nem os nossos passos se desviaram das tuas veredas;
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 Ainda que nos quebrantaste num lugar de dragões, e nos cobriste com a sombra da morte.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 Se nós esquecemos o nome do nosso Deus, e estendemos as nossas mãos para um deus estranho,
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 Porventura não esquadrinhará Deus isso? pois ele sabe os segredos do coração.
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 Sim, por amor de ti, somos mortos todo o dia: somos tidos na conta de ovelhas para o matadouro.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Desperta, porque dormes, Senhor? acorda, não nos rejeites para sempre.
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Porque escondes a tua face, e te esqueces da nossa miséria e da nossa opressão?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 Pois a nossa alma está abatida até ao pó; o nosso ventre se apega à terra.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Levanta-te em nosso auxílio, e resgata-nos por amor das tuas misericórdias.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
