Salmos 35

1 Pleiteia, Senhor, com aqueles que pleiteiam comigo: peleja contra os que pelejam contra mim.

Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

2 Pega do escudo e da rodela, e levanta-te em minha ajuda.

Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

3 Tira da lança e obstroi o caminho aos que me perseguem; dize à minha alma: Eu sou a tua salvação.

drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

4 Sejam confundidos e envergonhados os que buscam a minha vida: voltem atráz e envergonhem-se os que contra mim tentam mal.

Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

5 Sejam como moinho perante o vento, o anjo do Senhor os faça fugir.

Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

6 Seja o seu caminho tenebroso e escorregadio, e o anjo do Senhor os persiga.

Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

7 Porque sem causa encobriram de mim a rede na cova, a qual sem razão cavaram para a minha alma.

Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

8 Sobrevenha-lhe destruição sem o saber, e prenda-o a rede que ocultou; caia ele nessa mesma destruição.

Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

9 E a minha alma se alegrará no Senhor; alegrar-se-á na sua salvação.

Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

10 Todos os meus ossos dirão: Senhor, quem é como tu, que livras o pobre daquele que é mais forte do que ele? sim, o pobre e o necessitado daquele que o rouba.

Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

11 Falsas testemunhas se levantaram: depuzeram contra mim coisas que eu não sabia.

Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

12 Tornaram-me o mal pelo bem, roubando a minha alma.

De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

13 Mas, quanto a mim, quando estavam enfermos, o meu vestido era o saco; humilhava a minha alma com o jejum, e a minha oração voltava para o meu seio.

Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

14 Portava-me como se ele fôra meu irmão ou amigo; andava lamentando e muito encurvado, como quem chora por sua mãe.

såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

15 Mas eles com a minha adversidade se alegravam e se congregavam: os objetos se congregavam contra mim, e eu não o sabia; rasgavam-me, e não cessavam.

Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

16 Como hipócritas zombadores nas festas, rangiam os dentes contra mim.

Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

17 Senhor, até quando verás isto? resgata a minha alma das suas assolações, e a minha predileta dos leões,

Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

18 Louvar-te-ei na grande congregação: entre muitíssimo povo te celebrarei.

Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

19 Não se alegrem os meus inimigos de mim sem razão, nem acenem com os olhos aqueles que me aborrecem sem causa.

Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

20 Pois não falam de paz; antes projetam enganar os quietos da terra.

Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

21 Abrem a boca de par em par contra mim, e dizem: Ólá, Ólá! os nossos olhos o viram.

De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

22 Tu, Senhor, o tens visto, não te cales: Senhor, não te alongues de mim;

Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

23 Desperta e acorda para o meu julgamento, para a minha causa, Deus meu, e Senhor meu.

Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

24 Julga-me segundo a tua justiça, Senhor Deus meu, e não deixes que se alegrem de mim.

Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

25 Não digam em seus corações: Eia, sus, alma nossa: não digam: Nós o havemos devorado.

Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

26 Envergonhem-se e confundam-se à uma os que se alegram com o meu mal; vistam-se de vergonha e de confusão os que se engrandecem contra mim.

Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

27 Cantem e alegrem-se os que amam a minha justiça, e digam continuamente: O Senhor seja engrandecido, o qual ama a prosperidade do seu servo.

Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

28 E assim a minha língua falará da tua justiça e do teu louvor todo o dia.

Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.