< Salmos 139 >

1 Senhor, tu me sondaste, e me conheces.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 Tu sabes o meu assentar e o meu levantar: de longe entendes o meu pensamento.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 Cercas o meu andar, e o meu deitar; e conheces todos os meus caminhos.
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 Não havendo ainda palavra alguma na minha língua, eis que logo, ó Senhor, tudo conheces.
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 Tu me cercaste por detraz e por diante; e puseste sobre mim a tua mão.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 Tal ciência é para mim maravilhosíssima; tão alta que não a posso atingir.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 Para onde me irei do teu espírito, ou para onde fugirei da tua face?
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
8 Se subir ao céu, lá tu estás: se fizer no inferno a minha cama, eis que tu ali estás também. (Sheol h7585)
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 Se tomar as asas da alva, se habitar nas extremidades do mar,
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 Até ali a tua mão me guiará e a tua dextra me susterá.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 Se disser: Decerto que as trevas me encobrirão; então a noite será luz à roda de mim
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 Nem ainda as trevas me encobrem de ti: mas a noite resplandece como o dia; as trevas e a luz são para ti a mesma coisa.
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 Pois possuiste os meus rins; cobriste-me no ventre de minha mãe.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 Eu te louvarei, porque de um modo terrível, e tão maravilhoso fui feito; maravilhosas são as tuas obras, e a minha alma o sabe muito bem.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 Os meus ossos não te foram encobertos, quando no oculto fui feito, e entretecido nas profundezas da terra.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Os teus olhos viram o meu corpo ainda informe; e no teu livro todas estas coisas foram escritas; as quais em continuação foram formadas, quando nem ainda uma delas havia.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 E quão preciosos me são, ó Deus, os teus pensamentos! Quão grandes são as somas deles!
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 Se as contasse, seriam em maior número do que a areia: quando acordo ainda estou contigo.
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 Ó Deus, tu matarás decerto o ímpio: apartai-vos portanto de mim, homens de sangue.
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 Pois falam malvadamente contra ti; e os teus inimigos tomam o teu nome em vão.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 Não aborreço eu, ó Senhor, aqueles que te aborrecem, e não me aflijo por causa dos que se levantam contra ti?
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 Aborreço-os com ódio perfeito: tenho-os por inimigos.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Sonda-me, ó Deus, e conhece o meu coração: prova-me, e conhece os meus pensamentos.
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 E vê se há em mim algum caminho mau, e guia-me pelo caminho eterno.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.

< Salmos 139 >