< Salmos 129 >
1 Muitas vezes me angustiaram desde a minha mocidade, diga agora Israel:
En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 Muitas vezes me angustiaram desde a minha mocidade, todavia não prevaleceram contra mim.
mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 Os lavradores araram sobre as minhas costas: compridos fizeram os seus sulcos.
På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 O Senhor é justo: cortou as cordas dos ímpios.
Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 Sejam confundidos, e voltem para traz, todos os que aborrecem a Sião.
De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 Sejam como a erva dos telhados, que se seca antes que a arranquem.
De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 Com a qual o segador não enche a sua mão, nem o que ata os feixes enche o seu braço.
ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 Nem tão pouco os que passam digam: A benção do Senhor seja sobre vós: nós vos abençoamos em nome do Senhor.
och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»