Salmos 109
1 Ó Deus do meu louvor, não te cales,
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 Pois a boca do ímpio e a boca do enganador estão abertas contra mim: tem falado contra mim com uma língua mentirosa.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 Eles me cercaram com palavras odiosas, e pelejaram contra mim sem causa.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 Em recompensa do meu amor são meus adversários: mas eu faço oração.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 E me deram mal pelo bem, e ódio pelo meu amor.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Põe sobre ele um ímpio, e Satanás esteja à sua direita.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 Quando for julgado, saia condenado; e a sua oração se lhe torne em pecado.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Sejam poucos os seus dias, e outro tome o seu ofício.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Sejam órfãos os seus filhos, e viúva sua mulher.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Sejam vagabundos e pedintes os seus filhos, e busquem o pão dos seus lugares desolados.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Lance o credor a mão a tudo quanto tenha, e despojem os estranhos o seu trabalho.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Não haja ninguém que se compadeça dele, nem haja quem favoreça os seus órfãos.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Desapareça a sua posteridade, o seu nome seja apagado na seguinte geração.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Esteja na memória do Senhor a iniquidade de seus pais, e não se apague o pecado de sua mãe.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Antes estejam sempre perante o Senhor, para que faça desaparecer a sua memória da terra.
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Porquanto não se lembrou de fazer misericórdia; antes perseguiu ao varão aflito e ao necessitado, para que pudesse até matar o quebrantado de coração.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 Visto que amou a maldição, ela lhe sobrevenha, e assim como não desejou a benção, ela se afaste dele.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 Assim como se vestiu de maldição, como dum vestido, assim penetre ela nas suas entranhas como água, e em seus ossos como azeite.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Seja para ele como o vestido que o cobre, e como cinto que o cinja sempre.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 Seja este o galardão dos meus contrários, da parte do Senhor, e dos que falam mal contra a minha alma.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 Mas tu, Deus Senhor, trata comigo por amor do teu nome, porque a tua misericórdia é boa; livra-me,
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 Pois estou aflito e necessitado, e o meu coração está ferido dentro de mim.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 Vou-me como a sombra que declina; sou sacudido como o gafanhoto.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 De jejuar estão enfraquecidos os meus joelhos, e a minha carne emagrece.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 E ainda lhes sou opróbrio; quando me contemplam, movem as cabeças.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Ajuda-me, Senhor Deus meu, salva-me segundo a tua misericórdia.
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 Para que saibam que esta é a tua mão, e que tu, Senhor, o fizeste.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Amaldiçoem eles, mas abençoa tu: quando se levantarem fiquem confundidos; e alegre-se o teu servo.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Vistam-se os meus adversários de vergonha, e cubram-se com a sua própria confusão como com uma capa.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 Louvarei grandemente ao Senhor com a minha boca: louva-lo-ei entre a multidão.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 Pois se porá à mão direita do pobre, para o livrar dos que condenam a sua alma.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
