Salmos 102
1 Senhor, ouve a minha oração, e chegue a ti o meu clamor.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Não escondas de mim o teu rosto no dia da minha angústia, inclina para mim os teus ouvidos; no dia em que eu clamar, ouve-me depressa.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Porque os meus dias se consomem como o fumo, e os meus ossos ardem como um lar.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 O meu coração está ferido e seco como a erva, pelo que me esqueço de comer o meu pão
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Por causa da voz do meu gemido os meus ossos se apegam à minha pele.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 Sou semelhante ao pelicano no deserto: sou como um mocho nas solidões.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Vigio, sou como o pardal solitário no telhado.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Os meus inimigos me afrontam todo o dia: os que se enfurecem contra mim tem jurado.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Pois tenho comido cinza como pão, e misturado com lágrimas a minha bebida.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Por causa da tua ira e da tua indignação, pois tu me levantaste e me arremeçaste.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 Os meus dias são como a sombra que declina, e como a erva me vou secando.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Mas tu, Senhor, permanecerás para sempre, e a tua memória de geração em geração.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Tu te levantarás e terás piedade de Sião; pois o tempo de te compadeceres dela, o tempo determinado, já chegou.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Porque os teus servos tem prazer nas suas pedras, e se compadecem do seu pó.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Então as nações temerão o nome do Senhor, e todos os reis da terra a tua glória.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Quando o Senhor edificar a Sião, aparecerá na sua glória.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 Ele atenderá à oração do desamparado, e não desprezará a sua oração.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 Isto se escreverá para a geração futura; e o povo que se criar louvará ao Senhor.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 Pois olhou desde o alto do seu santuário, desde os céus o Senhor contemplou a terra.
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 Para ouvir o gemido dos presos, para soltar os sentenciados à morte;
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 Para anunciarem o nome do Senhor em Sião, e o seu louvor em Jerusalém;
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 Quando os povos se ajuntarem, e os reinos, para servirem ao Senhor.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 Abateu a minha força no caminho; abreviou os meus dias.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Dizia eu: Meu Deus, não me leves no meio dos meus dias, os teus anos são por todas as gerações.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Desde a antiguidade fundaste a terra: e os céus são obra das tuas mãos.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 Eles perecerão, mas tu permanecerás: todos eles se envelhecerão como um vestido; como roupa os mudarás, e ficarão mudados.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 Porém tu és o mesmo, e os teus anos nunca terão fim.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Os filhos dos teus servos continuarão, e a sua semente ficará firmada perante ti.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
