Provérbios 7
1 Filho meu, guarda as minhas palavras, e esconde dentro de ti os meus mandamentos.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Guarda os meus mandamentos, e vive; e a minha lei, como as meninas dos teus olhos.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Ata-os aos teus dedos, escreve-os na táboa do teu coração.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Dize à sabedoria, Tu és minha irmã; e à prudência chama parenta.
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 Para te guardarem da mulher alheia, da estrangeira, que lisongeia com as suas palavras.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Porque da janela da minha casa, por minhas grades olhando eu,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 Vi entre os símplices, descobri entre os moços, um mancebo falto de juízo,
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 Que passava pela rua junto à sua esquina, e seguia o caminho da sua casa;
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 No crepúsculo, à tarde do dia, na tenebrosa noite e na escuridão;
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 E eis que uma mulher lhe saiu ao encontro, com enfeites de prostituta, e astuta de coração:
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 Esta era alvoroçadora, e contenciosa; não paravam em sua casa os seus pés;
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 Agora por fora, depois pelas ruas, e espreitando por todos os cantos:
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 E pegou dele, e o beijou; esforçou o seu rosto, e disse-lhe:
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 Sacrifícios pacíficos tenho comigo; hoje paguei os meus votos.
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Por isto saí ao encontro a buscar diligentemente a tua face, e te achei.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Já cobri a minha cama com cobertas de tapeçaria, com obras lavradas com linho fino do Egito.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 Já perfumei o meu leito com mirra, aloes, e canela.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Vem, saciemo-nos de amores até pela manhã: alegremo-nos com amores.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 Porque já o marido não está em sua casa: foi fazer uma jornada ao longe:
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 Um saquitel de dinheiro levou na sua mão: ao dia apontado virá a sua casa.
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 Seduziu-o com a multidão das suas palavras, com as lisonjas dos seus lábios o persuadiu.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 Segue-a logo, como boi que vai ao matadouro, e como o louco ao castigo das prisões;
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 Até que a flecha lhe atravesse o fígado, como a ave que se apressa para o laço, e não sabe que está armado contra a sua vida.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Agora pois, filhos, dai-me ouvidos, e estai atentos às palavras da minha boca.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Não se desvie para os seus caminhos o teu coração, e não andes perdido nas suas veredas.
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 Porque a muitos feridos derribou; e são muitíssimos os que por ela foram mortos.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
