Provérbios 5
1 Filho meu, atende à minha sabedoria: à minha inteligência inclina o teu ouvido;
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 Para que conserves os meus avisos e os teus beiços guardem o conhecimento.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Porque os lábios da estranha destilam favos de mel, e o seu paladar é mais macio do que o azeite.
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 Porém o seu fim é amargoso como o absinto, agudo como a espada de dois fios.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 Para que não ponderes a vereda da vida, são as suas carreiras variáveis, e não saberás delas.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Agora, pois, filhos, dai-me ouvidos, e não vos desvieis das palavras da minha boca.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Alonga dela o teu caminho, e não chegues à porta da sua casa;
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Para que não dês a outros a tua honra, nem os teus anos a cruéis.
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 Para que não se fartem os estranhos do teu poder, e todos os teus afadigados trabalhos não entrem na casa do estrangeiro,
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 E gemas no teu fim, consumindo-se a tua carne e o teu corpo.
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 E digas: Como aborreci a correção! e desprezou o meu coração a repreensão!
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 E não escutei a voz dos meus ensinadores, nem a meus mestres inclinei o meu ouvido!
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 Quase que em todo o mal me achei no meio da congregação e do ajuntamento.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Bebe água da tua cisterna, e das correntes do teu poço.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Derramem-se por de fora as tuas fontes, e pelas ruas os ribeiros de águas.
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Sejam para ti só, e não para os estranhos contigo.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Seja bendito o teu manancial, e alegra-te da mulher da tua mocidade.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Como serva amorosa, e gazela graciosa, os seus peitos te saciarão em todo o tempo: e pelo seu amor sejas atraído perpetuamente.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 E porque, filho meu, andarias atraído pela estranha, e abraçarias o seio da estrangeira?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Porque os caminhos do homem estão perante os olhos do Senhor, e ele pesa todas as suas carreiras.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Quanto ao ímpio, as suas iniquidades o prenderão, e com as cordas do seu pecado será detido.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Ele morrerá, porque sem correção andou, e pelo excesso da sua loucura andará errado.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
