Provérbios 1
1 Provérbios de Salomão, filho de David, rei de Israel;
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Para se conhecer a sabedoria e a instrução; para se entenderem as palavras da prudência;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 Para se receber a instrução do entendimento, a justiça, o juízo, e a equidade;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Para dar aos símplice prudência, e aos moços conhecimento e bom siso;
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Para o sábio ouvir e crescer em doutrina, e o entendido adquirir sábios conselhos;
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 Para entender provérbios e a sua declaração: como também as palavras dos sábios, e as suas adivinhações.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 O temor do Senhor é o princípio da ciência: os loucos desprezam a sabedoria e a instrução.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Filho meu, ouve a instrução de teu pai, e não deixes a doutrina de tua mãe.
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Porque diadema de graça serão para a tua cabeça, e colares para o teu pescoço.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Filho meu, se os pecadores te atraírem com afagos, não consintas.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Se disserem: Vem conosco; espiemos o sangue; espreitemos o inocente sem razão;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 Acharemos toda a sorte de fazenda preciosa; encheremos as nossas casas de despojos;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Lança a tua sorte entre nós; teremos todos uma só bolsa.
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Filho meu, não te ponhas a caminho com eles: desvia o pé das suas veredas;
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Porque os seus pés correm para o mal, e se apressam a derramar sangue.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Na verdade debalde se estende a rede perante os olhos de toda a sorte de aves.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 E estes armam ciladas contra o seu próprio sangue; e as suas próprias vidas espreitam.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Assim são as veredas de todo aquele que usa de avareza: ela prenderá a alma de seus amos.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 A suprema sabedoria altamente clama de fora: pelas ruas levanta a sua voz.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 Nas encruzilhadas, em que há tumultos, clama: às entradas das portas, na cidade profere as suas palavras.
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 Até quando, ó símplices, amareis a simplicidade? e vós, escarnecedores, desejareis o escarneio? e vós, loucos, aborrecereis o conhecimento?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Tornai-vos à minha repreensão: eis que abundantemente vos derramarei de meu espírito e vos farei saber as minhas palavras.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Porquanto clamei, e vós recusastes; estendi a minha mão, e não houve quem desse atenção;
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Mas rejeitastes todo o meu conselho, e não quizestes a minha repreensão.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Também eu me rirei na vossa perdição, e zombarei, vindo o vosso temor;
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Vindo como a assolação o vosso temor, e vindo a vossa perdição como uma tormenta, sobrevindo-vos aperto e angústia.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Então a mim clamarão, porém eu não responderei; de madrugada me buscarão, porém não me acharão.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Porquanto aborreceram o conhecimento; e não elegeram o temor do Senhor;
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 Não consentiram ao meu conselho e desprezaram toda a minha repreensão.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Assim que comerão do fruto do seu caminho, e fartar-se-ão dos seus próprios conselhos.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Porque o desvio dos símplices os matará, e a prosperidade dos loucos os destruirá.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Porém o que me der ouvidos habitará seguramente, e estará descançado do temor do mal
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
