Lamentações de Jeremias 5
1 Lembra-te, Senhor, do que nos tem sucedido: considera, e olha o nosso opróbrio.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 A nossa herdade passou a estranhos, e as nossas casas a forasteiros.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 órfãos somos sem pai, nossas mães são como viúvas.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 A nossa água por dinheiro a bebemos, por preço vem a nossa lenha.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Padecemos perseguição sobre os nossos pescoços: estamos cançados, e nós não temos descanço.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Aos egípcios estendemos as mãos, e aos siros, para nos fartarem de pão.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Nossos pais pecaram, e já não são: nós levamos as suas maldades.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Servos dominam sobre nós; ninguém há que nos arranque da sua mão.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Com perigo de nossas vidas trazemos o nosso pão, por causa da espada do deserto.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Nossa pele se enegreceu como um forno, por causa do ardor da fome.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Forçaram as mulheres em Sião, as virgens nas cidades de Judá.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Os príncipes foram enforcados pelas mãos; as faces dos velhos não foram reverenciadas.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Aos mancebos tomaram para moer, e os moços tropeçaram debaixo da lenha.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Os velhos cessaram de se assentarem à porta, os mancebos de sua canção.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Cessou o gozo de nosso coração, converteu-se em lamentação a nossa dança.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Já caiu a coroa da nossa cabeça; ai agora de nós, porque pecamos.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Portanto desmaiou o nosso coração, por isto se escureceram os nossos olhos.
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Pelo monte de Sião, que está assolado, as raposas andam por ele.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Tu, Senhor, permaneces eternamente, e o teu trono de geração em geração.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Porque te esquecerias de nós para sempre? porque nos desampararias tanto tempo?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Converte-nos, Senhor, a ti, e nos converteremos: renova os nossos dias como de antes.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Porque nos rejeitarias totalmente? te enfurecerias contra nós em tão grande maneira?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
